Kategori: lopp

En app jag älskar

Måste bara tipsa om min nya favoritapp (efter mobilt bank-id och Swish då). Training goal heter den. Inget avancerat egentligen. Du sätter upp mål med din träning – antal pass och på vilken tid du ska klara av dina pass, och så börjar du registrera dem. Du kan ge olika typer av träning olika färg, sätta betyg, skriva noteringar och lägga till bilder till varje pass. Men framförallt håller den reda på hur du ligger till mot ditt mål – både i procent men också med en markering som visar hur många pass du borde ha sprungit så långt.

Och det här funkar verkligen på mig.

Jag tappade löpningen helt förra året och sprang mindre än vad jag gjort sedan jag började springa 2006. Jag har funderat på varför och tror att det nog beror på att jag körde på som vanligt utan att egentligen tänka eller sätta mål med min löpning. Jag gjorde som jag alltid gjort, anmälde mig till ett gäng lopp som jag alltid brukar köra, men sprang mindre och mindre ju längre året gick. Däremot så startade jag ändå i mina lopp. Och gick i mål på sämre tider än på flera år, vilket gjorde att jag tappade motivationen ännu mer. Så i år bestämde jag mig för att skita i loppen och bara springa för att jag tycker att det är roligt. För att hålla motivationen uppe satte jag dock upp ett mål – att träna minst 150 pass under året. Och det är det målet jag mäter i Training Goal-appen. Och yes, det ser bra ut! De senaste veckorna har jag kört Lovisas och Idas löparskola Röhnisch success för att få upp tempot. Och i kväll sprang jag snabbare än vad jag gjort på ett par år och jag känner mig så jäkla stolt och glad över mig själv som hittat flowet igen! Det är så jäkla kul att springa!

Att göra skillnad

Igår var det så dags för Tjejmilen. Med förkylningskänningar under veckan och med lite för få kilometrar i benen bestämde jag mig för att strunta i klockan, ta det lugnt och se det som ett roligt träningspass. Jag ville så gärna fullfölja och få springa med det grymma Plan-teamet. Och så blev det! I knalligt rosa Plan-tshirts peppade vi igång tillsammans och insåg att vi faktiskt gjort ganska stor skillnad med våra insamlingar. Det känns fint.

Jag vill skicka miljarders kramar till Carolina, Linda, pappa, Marie, Ammi, Anna, Angela, Anna, Ninnie, Daniel, Petra, Henrik och Eva-Lisa för att ni var med och bidrog. Tillsammans har vi betalat nästan två års skolgång för en flicka i Guatemala (826 kr kostar ett år). Vi har gjort enorm skillnad för någons liv och framtid och det gör mig otroligt stolt och glad! Tusen tusen tack!

Donera så springer jag!

Tjejmilen samarbetar med Plan kring kampanjen ”Because Im a girl” för att uppmärksamma den diskriminering som flickor utsätts för i utvecklingsländer. Flickor är oftare undernärda, får mer sällan gå klart grundskolan och riskerar att giftas bort som barn. Att utbilda flickor är ett av de mest effektiva sätten att utrota fattigdom, det vet vi efter över 75 års erfarenhet av utvecklingsarbete i 50 länder.

Förra året sprang jag Tjejmilen på ett löpband på Malta, men i år är jag på plats i Stockholm och kommer att springa Tjejmilen med ett gäng sköna bloggare för att hjälpa till att sprida det här viktiga budskapet. Jag vill även hjälpa till att samla in lite pengar till kampanjen och har därför dragit igång en utmaning hos Charity Storm, så kom igen vänner, klicka här och donera loss! För varje hundralapp du skänker så springer jag en kilometer – och du gör något väldigt fint för flickor i Guatemala.

Det är nämligen så att insamlingen för Tjejmilen går till Plans skolprojekt att utbilda 1000 flickor i Guatemala. Knappt var fjärde flicka i landet är analfabet – det vill Plan ändra på. Att skicka en flicka till skolan ett läsår kostar 826 kronor. Att utbilda 5 flickor kostar 4 130 kronor.

Hur många kan vi hjälpa?

Det här med löpningen dårå

Sjukdomar, VAB, jobb och dåliga prioriteringar har lett till att jag inte alls är i den löpform jag borde vara i. Och det är lätt att vara efterklok och klanka ner på sig själv (för det gör jag) men faktum är att det är i runda slängar sex veckor till Göteborgsvarvet och mitt tvåtimmarsmål är inte realistiskt. Har funderat mycket på om jag ens ska springa – jag känner egentligen inte för att göra det om jag inte kan vara mitt bästa. Kanske är det bättre att sikta på halvmaran i Stockholm efter sommaren? Jag vet inte. Jag ska ge det ett par veckor av intervaller och långpass innan jag bestämmer mig tänker jag.

En bra sak är iallafall att det numera står ett löpband i källaren och så länge jag är frisk så finns det inte några ursäkter. Ut ur bekvämlighetszonen fyra dagar i veckan. Så är det.

PS. Löpbandet har fått oljetankens gamla plats och ja, det ser för jävligt ut och det är själadödande att springa och titta in i en betongvägg. Men tanken är att det ska putsas upp, dyka upp någon form av skärm där och bli ett okej minigym därnere så småningom. Så himla härligt faktiskt! DS.

På´t igen

Den 18 maj går Göteborgsvarvet 2013 av stapeln. I går, den 12 september 2012, åtta månader innan loppet, stängdes anmälningssidan. Då hade galna 62.000 personer anmält sig och betalat 595 pix för att få pina sig runt på Göteborgs gator. Så även jag.

Så nu börjar uppladdningen för att slå årets sorgliga resultat. Nästa gång ska jag ta det lugnt, njuta och skita i sportdrycken. Revanschsuget är stort och idag när jag gick en snabb promenad uppför Avenyn kände jag ändå en liten liten längtan efter att springa längs den förbannade blå linjen igen. 247 dagar kvar.

Jag gjorde det!

Jag har ju glömt att rapportera, men jag sprang faktiskt Tjejmilen på Malta.
Den enda lediga stund vi hade på lördagen var över lunch, så jag fick med mig Dan och så blev det milen på löpband i ett svettigt rum med dålig AC. Ute var det närmare 35 grader, så jag tror vi gjorde rätt val ändå.

Men oj vad jag hatade det där löpbandet de sista kilometrarna. Fy! Inte mitt snabbaste lopp direkt. Men det känns ändå riktigt bra att genomföra något jag lovat och som i det här fallet, för en väldigt god sak.

Jag hoppas att ni som sprang på plats i regniga Stockholm hade ett mer behagligt lopp – och att ni sprang med era armband och hjälpte till att sprida budskapet kring Plans flick-kampanj. Den har nämligen precis börjat, så surfa in och läs mer och se vad du kan göra för utsatta flickor.

Så hur gick det då?

Jo, jag hade glömt hur jobbiga backarna var. Och att en mil ändå är en mil. Och att Henke är en envis jäkel. Vi klev över mållinjen på exakt samma tid, 57.28, så ingen av oss fick äran att klå den andra. Men jag slog förra årets tid med 2,5 minut och hade sjukt roligt i perioder. Så det lär bli ett Midnattslopp även nästa år. Och då jäklar…

Fem veckor senare

Det har gått fem veckor sedan jag drog igång träningsåret med inspiration av Lofsans 10-veckors challenge. Jag hänger i Facebookgruppen med 290 andra tjejer som alla jobbar hårt mot sina mål och det är så sjukt inspirerande att snacka träning, kost, hur man får ihop vardagslivet och ha möjlighet att tipsa och peppa varandra. Jag är en social typ i alla bemärkelser och även i det här fallet ger det mig grymt skjuts!

Så hur har det gått då? Jag har klarat av två PT-timmar och blivit mätt och testad och fått ett grundläge att utgå i från. Dessutom har jag lärt mig om bra intervaller på löpband och några typer av styrkeövningar som är bra att köra utöver löpningen. Jag har jobbat på att käka bättre och framförallt på att äta lagom mycket och att inte hoppa över mellanmålen. Jag har tappat 3 kilo och känner att det är lättare och roligare att springa med de nya tankarna i huvudet. Fokus ligger nu på att kliva ur bekvämlighetszonen på varje löppass och att pusha mig själv till snabbare kilometertider. Det är 13 veckor kvar till Göteborgsvarvet och det känns jäkligt bra!

© 2023

Tema av Anders NorenUpp ↑