Kategori: barn (Sida 1 av 2)
Jag har alltid gillat Brokiga-böckerna och har läst många av dem genom åren. Där får alla känslor och alla sorters figurer plats och det har både kidsen och jag tyckt om. Så när jag såg att det fanns kramdjur i Brokiga-tappning som dessutom är framtagna i en miljömedveten produktion med stort hållbarhetstänk blev jag jätteglad. Företag som tänker så här gör mig lycklig:
Produkterna är framtagna i en fabrik certifierad av World Fair Trade Organization. Denna fabrik arbetar medvetet med bra arbetsvillkor samt ett stort ansvar för miljön. Vid infärgningen av textilierna återanvänds färgen i reningen av vattnet. Detta vatten används till bevattning av fälten intill och är så rent att det går att dricka. VD på företaget är en stark kvinna som arbetar kontinuerligt med att stärka kvinnors rätt i samhället. Vägen dit är enligt henne utbildning och att arbeta. För att kvinnorna på landsbygden ska kunna jobba krävs att man har fabriker nära deras hem samt erbjuder bra förskola för deras barn. Företaget har startat totalt 11 skolor på Sri Lanka och har idag 1000 anställda. Det är en ära att jobba med dem.
Nu bor iallafall en Ruta-figur hemma hos oss sedan några timmar och Anita har inte släppt den i en enda sekund. Och jäklar vad det känns mycket härligare när hon myser med ett superfint gosedjur som inte innehåller en massa läskiga kemikalier och är sytt av någon som får lön och har schyssta arbetsvillkor. Heja Brokiga!
I vintras hängde jag en eftermiddag i en fantastisk villa i Alby där Team Tony spelade in tre filmer för Ersta Sjukhus. Filmerna är del av en kampanj för Lilla Erstagården som är ett barnhospice där väldigt sjuka barn kan spendera sin sista tid i livet. Frank, hans kompis Juni och min kollega projektledar-Martin är med i en av dem och trots att temat är tungt tycker jag att filmerna blev superfina.
De två andra filmerna (där även våra kompisar Jakob och Leon är med) hittar du här.
I förra veckan vann min bild av ett tuggummiblått Anita-monster Telenor och Disneys Instagramtävling. Superkul och fantastiskt förstås (även om alla reagerade väldigt olika på beskedet) eftersom det betyder att hela familjen får dra till Paris och Eurodisney.
Jag har sett under veckan att det annonseras om tävlingen på Aftonbladets mobilwebb och då har bilden på Anita dykt upp ibland. Men här blev det inte riktigt rätt va?
Tack till Jenny som skärmdumpade!
Igår var det så dags för Tjejmilen. Med förkylningskänningar under veckan och med lite för få kilometrar i benen bestämde jag mig för att strunta i klockan, ta det lugnt och se det som ett roligt träningspass. Jag ville så gärna fullfölja och få springa med det grymma Plan-teamet. Och så blev det! I knalligt rosa Plan-tshirts peppade vi igång tillsammans och insåg att vi faktiskt gjort ganska stor skillnad med våra insamlingar. Det känns fint.
Jag vill skicka miljarders kramar till Carolina, Linda, pappa, Marie, Ammi, Anna, Angela, Anna, Ninnie, Daniel, Petra, Henrik och Eva-Lisa för att ni var med och bidrog. Tillsammans har vi betalat nästan två års skolgång för en flicka i Guatemala (826 kr kostar ett år). Vi har gjort enorm skillnad för någons liv och framtid och det gör mig otroligt stolt och glad! Tusen tusen tack!
De senaste månaderna har vi spenderat flera helger i Göteborg och det har varit så himla fint. Vi har varit där både med och utan barnen och det har verkligen varit som minisemester varje gång (extra lyxigt när vi bott på Scandic Rubinen, älskart). Vi har hittat grymma smultronställen som passat just det tillfället – och trots att jag ju faktiskt varit Göteborgare en gång i tiden har jag hittat en massa nya favoriter. Känner att jag sitter på en liten skatt som jag vill dela med mig av, så här kommer mina bästa Göteborgstips:
Först lite sånt som funkar att göra med barn:
Trädgårdsföreningen är verkligen en oas mitt i stan. På gångavstånd från det mesta om man befinner sig i city och ett perfekt ställe att springa omkring på, picknicka, vila en stund eller bara promenera omkring och titta på alla fina blommor. Vid entren som vätter mot Centralstationen finns dessutom Alfons Åbergs egna hus! Här kan man se teater, lyssna på sagor, leka i Alfonsmiljöer, shoppa i butiken eller ta en fika i restaurangen. Toppenfint! Både Frank och Anita tyckte att det var superkul och jag skulle tro att det funkar upp till 9-10 år.
Barnens stora favorit, Universeum är verkligen en spännande plats både för stora och små. Frank älskade dinosaurierna och rymdavdelningen, Anita älskade djungeln med de små aporna och polisbilen. Själv tyckte jag att hajarna var mest spännande. Det är helt enkelt en byggnad med en spännande mix av saker att se och göra. Vi spenderade en hel dag där och det kändes som att vi skulle kunna komma tillbaka många gånger till. Verkligen fint. En bra grej är också att om man i efterhand känner att det var något i Universeum-shopen man borde ha köpt med sig – så kan man handla på nätet! Sånt gillar jag!
Det känns som att det alltid händer något i Slottsskogen – konserter, Göteborgsvarv, gruppträningar och olika typer av evenemang. Det är ju toppen att kunna kolla på djuren och picknicka förstås, men sist vi var där lyckades vi dessutom ramla in på en bakluckeloppis. Kanske det bästa som kunde hända den här loppistokiga familjen. Alla shoppade loss faktiskt!
Att åka spårvagn är ju ett äventyr i sig för den som vanligtvis åker pendeltåg eller blå buss i Stockholm. Men vill man att spårvagnsturen ska vara lite speciell (ur en tre- och femårings perspektiv) så tycker jag att spåret genom berget från Korsvägen mot Chalmers (vi tog sjuan) och turen ut till Långedrag (nian) är bra resor. Vill man bara köra en kortis är det spännande bara att rulla över på Hisingen med femman och vända vid Hjalmar Brantingsplatsen och åka tillbaka. Annars gillar jag Älvsnabben. På den gamla goda tiden när jag var Göteborgare var det så jag åkte till jobbet. Semestrar man i stan så är det härligt att bara åka från Lilla Bommen till Rosenlund eller tvärtom.
Paddan är en klassiker. Och jag tycker faktiskt att det är roligt att höra om Göteborgs historia (en gång till) och hela familjen hukar med stora leenden när vi passerar den superlåga bron Ostyhyveln.
Att dra runt barnen i Nordstan känns halvkul. Men i Haga där det är få bilar och lite spännande och udda butiker tycker jag att det går toppenbra! Leksaksbutiker blandas med antikvariat, prylbutiker och fikabufféer och till och med Anita (som annars inte är så sugen på shopping) springer från skyltfönster till skyltfönster och hittar saker hon gillar.
…och så lite tips till dig som gör Göteborg utan barn:
Jag älskar butikerna runt Vallgatan och Magasinsgatan (tex grymma Pop Boutiqe) men tycker även att det finns en hel del pärlor längs Fredsgatan och i Kompassen och Arkaden. Och så går det ju inte att missa Antikhallarna. Nu senast shoppade jag nästan bara på Cos (Lilla Nygatan 2) konstigt nog. Men i Stockholm passerar jag sällan butiken.
Nu senast käkade vi på Mannerströms Kometen, men jag blev faktiskt ganska besviken. Jag hade högre förväntningar med tanke på priserna. Är faktiskt mer nöjd med korven med coleslaw vi käkade bakom Storan på stans färggladaste uteservering faktiskt. Nästa gång vill jag käka på på Putra Madre, där drack vi bara drinkar nu – men de var grymma! Och deras himla hemliga terass är grymt härlig (be dem visa vägen upp). Hipstertätt men härligt var det även på Kino. Där drack vi öl i höööga glas, men såg andra som käkade från deras vegetariska meny och det såg grymt ut.
Och mitt allra bästa tips (vare sig du åker med eller utan barn), ska du stanna i Götet två dagar eller mer så är Göteborgskortet aka Göteborg City Card grymt bra. Massor av fria entreer (tex Alfonshuset, Universeum, Liseberg, Paddan och många fler), fri parkering, gratis spårvagn och en massa annat nödvändigt ingår. Lätt att tjäna in pengar snabbt där.
Haha, det här blev världens längsta inlägg! Lite fler bilder från våra weekends finns på Flickr och undrar du något, hojta gärna! Men vill man ha stenkoll på evenemang och få tips om vad som är på gång just nu så är Goteborg.com, eller deras app värsta guldgruvan.
Tjejmilen samarbetar med Plan kring kampanjen ”Because Im a girl” för att uppmärksamma den diskriminering som flickor utsätts för i utvecklingsländer. Flickor är oftare undernärda, får mer sällan gå klart grundskolan och riskerar att giftas bort som barn. Att utbilda flickor är ett av de mest effektiva sätten att utrota fattigdom, det vet vi efter över 75 års erfarenhet av utvecklingsarbete i 50 länder.
Förra året sprang jag Tjejmilen på ett löpband på Malta, men i år är jag på plats i Stockholm och kommer att springa Tjejmilen med ett gäng sköna bloggare för att hjälpa till att sprida det här viktiga budskapet. Jag vill även hjälpa till att samla in lite pengar till kampanjen och har därför dragit igång en utmaning hos Charity Storm, så kom igen vänner, klicka här och donera loss! För varje hundralapp du skänker så springer jag en kilometer – och du gör något väldigt fint för flickor i Guatemala.
Det är nämligen så att insamlingen för Tjejmilen går till Plans skolprojekt att utbilda 1000 flickor i Guatemala. Knappt var fjärde flicka i landet är analfabet – det vill Plan ändra på. Att skicka en flicka till skolan ett läsår kostar 826 kronor. Att utbilda 5 flickor kostar 4 130 kronor.
Hur många kan vi hjälpa?
Det här med att det är sju år sen den här fantastiska, smarta, roliga, omtänksamma och eftertänksamma människan landade i min famn. Det övergår faktiskt mitt förstånd. Grattis älskade unge!
Jag älskar företeelser som dyker upp i sociala kanaler och blir något helt självklart. #tbt eller #throwbackthursday som är stort på Instagram är bara ett exempel, men självklart som en dröm för en nostalgiker som jag.
Här är dagens från mig. Jag och brorsan typ 1979. Den hängde på väggen i mitt barndomshem i Stenby och jag hatade den innerligt. Nu tycker jag att bilden är fantastisk och blir alldeles varm och glad när jag tittar på den. Vi var ju faktiskt superfina.
Kanske den kallaste påsken i mannaminne – och med minimalt med utetid. Men ändå så sjukt härlig. Vi inledde med två dagar familjehäng och klassiskt påskfirande med smarrig mat, påskägg och sill i massor. Hann med att fixa de snyggaste naglarna i mannaminne också. Eller vad sägs om Anitas påskkycklingsmanikyr?
Sen trädde barnvaktsdagar med byggfokus in. Jag och Lars drog på byggbrallorna igen och har förberett för väggrivning och eljobb i nya hallen och lagt mer golv på övervåningen. Det har ju inte hänt så mycket på byggfronten på ett tag, vi har fokuserat på att styra upp bergvärme och soffhäng, men Alex & Petras snabba ombyggnad inspirerade och nu känns det så sjukt kul att vara igång igen! Vi har en realistisk plan för vår/sommar och hoppas kunna flytta upp i höst. Peppen på den!
Men det är precis vad jag just har gjort. Jag något nervös över vad som skulle dyka upp i resultatlistan och han med väldigt stora ögon. Men så bra ändå! För nu vet han ju precis vad ett ollon är och hur det ser ut. Och tänk att snoppar har ett hål och snippor två.
Ytterligare en anledning att älska internet.
Egentligen skulle det här bli en av de härligaste helgerna på länge. Men icke. Jag tycker vi tar och stryker den istället. Kan vi göra ett nytt försök nåt händelsefattigt veckoslut i mars kanske?
För det som skulle bli värsta äventyret med Göteborgstripp (jag ensam med kidsen) och kompishäng på skön nivå, njutning på Bloggers Inn på Scandic Rubinen och äventyr på Universeum blev istället vaknatt med loj treåring, oro, akutbesök och innesittande. Blä.
Jag har ju varit förälder ett tag nu. Men jag tror faktiskt att det är allra första gången vi klämt in en dubbel-VAB och varit hemma med båda barnen. Köpa lott kanske?
Som det har räknats ner till den här dagen. Men så kom den då äntligen. Och det blev väckning med sång och paket, firande på Bolibompa, montering av mini-piano och sen har det fortsatt i högt tempo med ännu mera paket, tårta, musik och nuggetslunch. Som det ska vara helt enkelt. Bästa presenten var en stor monchichi från Frank som hon blev alldeles till sig av. Fint tycker mamman förstås som fick torka en tår över glädjen.
Och hon är en fin treåring. Just nu med nysprucken trumhinna och nästan två veckors sjuka, men annars glad, viljestark, smart, pratig och rolig. Ska bestämma allt själv och gör precis allt så som Frank gör. Hon börjar hoppar över tuppluren mitt på dagen oftare och oftare, lär sig bokstäver och räknar massor. Och i morgon ska hon lämna napparna till bebisdjuren i Rådsparken. Blir spännande att se hur det går…
Jag har precis läst den fruktansvärt jobbiga och sorgliga artikeln från GP om 16-åriga Sebastian. Har hulkgråtit framför skärmen och skämts för att jag samtidigt som jag tycker så synd om hans föräldrar och småsyskon ändå någonstans längst inne är så oändligt tacksam att det inte drabbat mina barn. Jag går sönder lite inuti bara av att närma mig tanken på att säga hejdå till någon av dem.
Men en sak känns bra. Och det är att jag sen några månader ger ett par hundralappar i månaden till Barncancerfonden. Gör det du också. Förhoppningsvis blir det några färre tomma barnstolar i framtiden.
Frank var taggad som tusan i morse, packade nya Angry birds-ryggan med grodbilden som är hans sommarminne och ett sprillans nytt pennfodral med elefanter på. Lite pirrig och stolt, men noga med att påpeka att vi skulle hämta honom tidigt från fritids ”för att man blir väldigt trött i början sa dom när vi hälsade på”.
Själv hade jag en varm, nostalgisk och gråtig klump i magen hela morgonen och ville mest bara krama honom för att han är så himla fin och stor. Tog ett par bilder när vi skildes åt och när jag satt på tåget tjöt jag lite i smyg. Stora lilla unge.
Så stora omställningar framöver. Men ärligt talat är det nog mest vi vuxna som måste vänja oss vid att vi har ett skolbarn i familjen nu. Helt sjuukt!
Vi har haft det alldeles fantastastiskt. Ni också hoppas jag!
Det börjar ju dra ihop sig till semester för de allra flesta och kanske är det en del tid som ska tillbringas i bil, på flyg, tåg och andra ställen där barnen kan behöva underhållas? Då har jag ett grymt tips: ljudsagan Max och spillevillerna.
Det här är ett underjordiskt äventyr med spilleviller, dondukter, barfers och jakten på en magisk kula. Mycket spännande och med många roliga röster, bland annat min favorit Kjell Bergkvist. Frank satt på rumpan och lyssnade andäktigt (förutom under ett par av låtarna då han tokdansade) på hela sagan första gången han hörde den. Helt trollbunden. Det händer inte så ofta kan jag säga. Den rekommenderas från fem år, kanske funkar det lite tidigare, men då behöver man kanske lite sällskap, för det är ganska spännande och lite läskigt några gånger. Anita (som är 2,5 år) fixade att lyssna i 1 minut innan hon tappade intresset. Kanske är det annorlunda om man lyssnar i bilen, det har vi inte provat än.
Jag älskar ju också när saker finns tillgängliga på många olika sätt – genomtänkt! Så skaffa cd-skivan, lyssna på Spotify, eller gilla Spillevillerna på Facebook vetja!
Kolla in den här bruttan då. Ja, så här ser det ut hemma hos oss nuförtiden, för Anitan har slutat med blöjor! Både på dagen och på natten. Och stoltare unge får man leta efter!
Lilla toa-ringen ska bort också, för som hon säger själv: stora tjejer har stora rumpor och då använder man bara stora ringen. Jamendåså. Sköna unge!
Ja, i fredags blev han sex år. Killen som gillar ninjor, ormar, Lego och slukar böcker om Egypten, pyramider och mumier. Han får numera veckopeng, kan skriva och läsa hjälpligt, har precis avslutat vårterminens simskolekurs med att ta Sköldpaddanmärket och att sova över med kompisarna på förskolan.
Han föredrar färgglada kläder, är otroligt tankspridd, gillar Eric Saade och älskar att bli kliad på ryggen och att retas med lillesyrran. På önskelistan står en eldmotorcykel, en skateboard, Bilar 2-filmen och pengar, men i paketöppnings-yran på födelsedagen så var nog det bästa en Angry birds-kudde från Anita.
Just nu är förstås höstens skolstart en viktig grej. Vi har varit och hälsat på i skolan och i morgon ska han få käka lunch med klasskompisarna. Otroligt spännande. För både oss och honom. Men han har fått plats på en skola som känns toppen och han har med sig några av kompisarna från förskolan också.
En bra födelsedag blev det iallafall, han blev firad på förskolan och så fick han välja kvällens middag, som såklart blev sushi. Och så hade vi värsta turen igen, det blev en födelsedagshälsning i Bolibompa – stor lycka!
