Jag upptäckte Kristians blogg någon gång i somras. Jag visste vem han var tidigare, Sugarplum Fairy har aldrig varit ett favoritband, men har funnits i periferin länge. Men jag visste inte att han varit sjuk. Jag såg nåt klipp från Peace & Love där bandets sångare Victor pratar om cancern och bloggen. Så jag läste. Och jävlar vad jag grät. Men det var okej, för han blev frisk och firade och det kändes som att livet var rättvist ändå.

Men mer fel kan man inte ha. Livet är inte det minsta rättvist. Kristian blev sjuk igen och den här gången kommer det inte att gå bra. Han fortsätter att skriva om hur det känns, om sina tankar och hur man kan leva med vetskapen om att snart vara borta, att inte få bestämma själv, att han aldrig får träffa barnet han skulle ha haft eller att han snart inte får vara med människorna han älskar. Det är fruktansvärt jobbig läsning, men också så himla klokt och fint. Och samtidigt som jag tror att jag förstår döden lite mer, så blir jag livrädd för den. Jag har försökt ignorera den så mycket som möjligt genom livet, inte orkat ge tankarna på den luft, men några gånger har den kommit nära. Och några gånger har jag önskat att den ska ta folk som gjort mig eller någon jag bryr mig om illa. Så jävla dumt.

För några veckor sedan var Kristian med i Annas eviga på SVT och pratade om sin syn på döden. Jag råkade zappa förbi av en slump men blev helt tagen av hur starka gänget runt bordet var. Hur de närmat sig döden och accepterat den på ett för mig obegripligt klarsynt sätt. Och hur jobbigt det än är att titta så tycker jag att ni ska göra det. Kanske mest för att tankarna på döden har fått mig att fokusera mer på att leva. Att jag vill känna att jag gjorde det jag kunde när det är min tur.

Det är konstigt att man kan bry sig så mycket om någon som man aldrig träffat. Men jag tänker mycket på Kristian. Och jag klamrar mig fast vid att mirakel sker. Fast jag vet ju att oftast sker de inte. Men jag hoppas att han hinner göra det han vill. Att han blir klar. Och när det är dags hoppas jag att resan genom rymden blir än mer fantastisk än vad han drömt om och att den där sommarmorgonen under granen i Dalarna blir en ny start på någonting ännu bättre.