År: 2012 (Sida 1 av 5)

Summering

31 december 2012 / / 2 kommentarer

Herregud, det går snabbt nu. Men det är dags att summera ännu ett år. Mycket har hänt och mycket är glömt, men det känns som att det har varit ett riktigt bra år. Speciellt andra halvan tycker jag. Innan kvällens gäster ramlar in här (trots febrig tvååring) så tänkte jag göra den traditionsenliga tillbakablicken. Here goes:

ÅRETS HAPPENING
En dubbel-happening i år. Två fina, välmående och gulliga små grabbar joinade familjen under sensommaren. Kusinerna Nils och Simon var så otroligt välkomna och efterlängtade. Jag ser fram emot att lära känna dem, barnvakta och hänga mycket.

ÅRETS PROJEKT
Taklyftet förstås. Att bygga en extra våning på huset är bland det coolaste jag varit med om. Inte många makeovers kommer att slå den här. Nu har vi trappa upp och en tredjedel av golvskivorna har monterats i mellandagarna (och vi är fortfarande lyckligt gifta). Små små steg mot vårt dröm-mansion på 150 kvadrat.

ÅRETS LÅT
Jag har spelat hela Mänsklig värme massor. Den är lätt årets skiva. Askan är den bästa jorden är genial. Och Vi dansar bättre utan kläder går inte att stå stilla till. Men andra bra som jag älskat i år är In genom mörkret med Helvete, Spectrum med Florence + the machine, Second Cut med Timo, Samma himlar med Hästpojken och Palm med I am in love. Bra musikår, mycket fina popdängor!

ÅRETS RESA
Jag har varit på många fina i år. Köpenhamn var kallt men härligt, Öland var fab, Rom var speciellt, Malta värmde själen men jag tror ändå att Bryssel är min största favorit. All god öl, alla musslor och så himla mycket finare och mysigare än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig. Och att göra det med weekendspecialisterna i Kastins är så fint som det kan bli. Tolva! Kommer att åka tillbaka till Bryssel, thats for sure!

ÅRETS HURRA
Allt fint beröm efter att jag föreläst och pratat om digitalt och sociala medier i olika forum. Jag är så glad och stolt över det! Och det är underbart att vara senior. Att få förtroende, erbjudanden och förfrågningar för att jag gjort det här så länge som jag har är lyx.

ÅRETS PERSON
Finaste Anna var en bubblare redan förra året, men i år blev det så tydligt. Tänk att man kan känna sig så nära någon som man känt så pass kort tid ändå. Direkt in i hjärtat. När vi ses är det som att jag hänger med någon från förr. Någon som vet allt om mig, som jag är mig själv med hela vägen, som jag kan anförtro mig åt – och som jag bryr mig jättemycket om och vill hänga med så mycket jag bara kan. Det är dumt att Örebro inte ligger närmare Stockholm. Men jag ser fram emot att ses massor under 2013, mängder av kärlek, inspiration och medvind till dig och att vårt projekt Hellsisters får luft under vingarna.

ÅRETS SLIT
Hämta-lämna-racet är ingen barnlek. Och när man gör det på två olika ställen blir det värre. Varför njöt jag inte mer av att ha barnen på samma ställe undrar jag nu och hoppas att de tre åren tills Anita börjar i skolan går fort.

ÅRETS PLAGG
Här finns många potentiella. Ett par transparenta långskjortor, tonårsjeans, min parkas, ett par kilklackar och bas-tees i massor av färger från Gina Tricot. Men vinner gör nog min gröna kappa. Älskar den innerligt!

ÅRETS BOK
Jag läser mindre och mindre för varje år som går. Och jag minns inte ens de få jag klämt i år. Men två minns jag, Cirkeln och Eld. Och även om jag inte är i målgruppen så gillade jag verkligen böckerna om Engelsfors. Ser fram mot sista delen!

ÅRETS KÖP
Jag tror att det var Rom-resan till mamma. Vet att hon blev väldigt glad för det.

ÅRETS LYCKA
Lars och det vi har. Om mindre än en månad är det tio år sen vi träffades. Svindlande!

ÅRETS JOBBIGASTE/SVÅRASTE
Att jag har så sjukt dålig karaktär. I perioder har jag haft ett grymt träningsår, varit inspirerad och haft sjukt kul. Men de perioder som infaller däremellan…aaah. Hatar att det är så sjukt svårt att bara resa sig upp, byta om och ge sig ut.

ÅRETS FÖRÄNDRING
Jag sade upp mig från något som jag tyckte om och trivdes med och bytte sida för att göra något nytt och lära mig mer. Spännande, läskigt och alldeles fantastiskt. Bazooka är ett toppenställe!

ÅRETS FILM
Som vanligt så såg jag inte så många. Lite Twilight, mycket barnfilm och så Call girl. Hemsk, sorglig och en sån som satt kvar. Så den får vinna trots att jag tycker att den var lite långsam i vissa partier.

ÖNSKNINGAR INFÖR 2013
Jag hoppas på några saker, kommer till dem. Men först några konkreta mål. Inget snack-grejerna:

1. Jag ska springa Göteborgsvarvet på två timmar.
2. Jag ska slå Henke på Midnattsloppet.
3. Vi ska flytta upp på plan två under hösten.
4. Jag ska börja skriva på något. Ge det en chans.
5. Äta köttfria middagar/luncher tre gånger i veckan.
Så. Nu finns det inga ursäkter för punkterna ovan. Bara att köra.

Men så de där sakerna jag hoppas på för 2013 då?
I år tog jag tag i något jag funderat på länge. Jag skrev ett brev till min biologiska pappa. Jag bar runt på det i några dagar och tog sen ett djupt andetag och lade det i en postlåda. Och fick inget svar. Men jag försökte iallafall och vet att jag inte kommer att behöva ångra något jag inte gjorde. Kanske landar ett brev i min brevlåda framöver. Jag hoppas det – framförallt för att kunna landa i vem jag egentligen är och få en glimt in i det som är min bakgrund.

Annars så hoppas jag att vi kommer i väg på en resa under våren och att vi sen får en lång och varm sommar i trädgården. Den ska förresten bli snyggare i år, jag ska bli mer strukturerad och så hoppas jag att alla runt omkring mig får vara friska och må bra. Jag hoppas att barnen kommer att börja kramas mer och bråka mindre. Och mamma, den där körgrejen. Jag vet att du skulle älska det. Våga!

Några extra lyckoönskningar till grymma Johanna som startar eget och till Karo som börjar ett helt nytt liv nu. Det finns några till som jag håller tummarna för framöver, det är nya jobb, nya familjemedlemmar och andra stora saker som händer i bekantskapskretsen. Jag hoppas att det blir ett bra år för er alla. Sen hoppas jag på att få se mer medmänsklighet och värme omkring mig. Om vi ska få någon rätsida på det här samhället och hur människorna i det mår är det viktigt att vi är många som vågar säga ifrån när vi stöter på vardagsrasism och andra orättvisor.

Och just det – tänkte att bloggen ska få lite mer omtanke också. Det blir kul!
Gott nytt år därute, ta hand om er!

Det här med döden

28 november 2012 / / 4 kommentarer

Jag upptäckte Kristians blogg någon gång i somras. Jag visste vem han var tidigare, Sugarplum Fairy har aldrig varit ett favoritband, men har funnits i periferin länge. Men jag visste inte att han varit sjuk. Jag såg nåt klipp från Peace & Love där bandets sångare Victor pratar om cancern och bloggen. Så jag läste. Och jävlar vad jag grät. Men det var okej, för han blev frisk och firade och det kändes som att livet var rättvist ändå.

Men mer fel kan man inte ha. Livet är inte det minsta rättvist. Kristian blev sjuk igen och den här gången kommer det inte att gå bra. Han fortsätter att skriva om hur det känns, om sina tankar och hur man kan leva med vetskapen om att snart vara borta, att inte få bestämma själv, att han aldrig får träffa barnet han skulle ha haft eller att han snart inte får vara med människorna han älskar. Det är fruktansvärt jobbig läsning, men också så himla klokt och fint. Och samtidigt som jag tror att jag förstår döden lite mer, så blir jag livrädd för den. Jag har försökt ignorera den så mycket som möjligt genom livet, inte orkat ge tankarna på den luft, men några gånger har den kommit nära. Och några gånger har jag önskat att den ska ta folk som gjort mig eller någon jag bryr mig om illa. Så jävla dumt.

För några veckor sedan var Kristian med i Annas eviga på SVT och pratade om sin syn på döden. Jag råkade zappa förbi av en slump men blev helt tagen av hur starka gänget runt bordet var. Hur de närmat sig döden och accepterat den på ett för mig obegripligt klarsynt sätt. Och hur jobbigt det än är att titta så tycker jag att ni ska göra det. Kanske mest för att tankarna på döden har fått mig att fokusera mer på att leva. Att jag vill känna att jag gjorde det jag kunde när det är min tur.

Det är konstigt att man kan bry sig så mycket om någon som man aldrig träffat. Men jag tänker mycket på Kristian. Och jag klamrar mig fast vid att mirakel sker. Fast jag vet ju att oftast sker de inte. Men jag hoppas att han hinner göra det han vill. Att han blir klar. Och när det är dags hoppas jag att resan genom rymden blir än mer fantastisk än vad han drömt om och att den där sommarmorgonen under granen i Dalarna blir en ny start på någonting ännu bättre.

Konsumentkraft FTW!

19 oktober 2012 / / 3 kommentarer

Då och då dyker det upp inlägg skrivna av missnöjda konsumenter i mitt Facebookflöde. Det kan handla om hur någon blivit dåligt behandlad i en butik eller hur ett företag misslyckats helt med att leverera det man lovat. Inläggen brukar ha flera tusen likes och jag har funderat lite på varför just de här inläggen sprids i så mycket högre grad än andra. Min slutsats har helt enkelt varit att missnöjesposter är lättare att trycka like på än andra. När det handlar om orättvisor och David vs Goliat-kamper så ställer man upp för varandra.

Men i går blev jag motbevisad.

Jag var på väg till jobbet när en kvinna på pendeltåget blev akut sjuk. Tåget blev stående en lång stund på perrongen i väntan på ambulans och de känslokalla reaktionerna från flera av människorna runt mig och det bemötande tågpersonalen fick av några resenärer gjorde mig helt paff. Jag sa till en man att skärpa sig när han gnällde om att det var typiskt SL, men hörde fler egoistiska röster i vimlet. Någon tyckte till exempel att man skulle ta kvinnan av tåget och låta henne vänta på ambulansen på perrongen så att vi kunde åka vidare.

Till sist kom ambulansen, kvinnan fick hjälp och tåget rullade vidare. Men jag kunde inte riktigt släppa den obehagliga känslan jag fått på morgonen och kände att jag ville berätta för SL och gänget som jobbade på tåget att vi ändå var många som tyckte att de gjorde ett fantastiskt jobb, så jag skrev ett inlägg på SLs Facebooksida.

Inget konstigt med det egentligen. Men i skrivande stund har inlägget 4419 likes och 154 kommentarer. Och de allra flesta håller med och visar sitt stöd för personalen som fick en massa skit trots att de gjorde sitt jobb och hjälpte en medmänniska. I kommentarerna pratas det om samhällsklimat och respekt och det är så himla fint att även pepp och kärlek kan få stor spridning tycker jag. Och jag hoppas att det gör att tågföraren och de andra på tåget minns incidenten med lite skönare känsla nu än i går morse.

Vill du läsa inlägget finns det här – men syns bara under dagtid eftersom SL har öppettider på sin Facebooksida.

En efterlängtad pusselbit

18 oktober 2012 / / 2 kommentarer

Det är svårt att tänka sig. Men i den här lilla högen med kartonger ligger faktiskt en hel trappa och bara väntar på att få bli monterad. Kanske svårt för andra att känna likadant, men jag är sjukt glad!

Det kommer att ta ett tag innan den är uppe (det ska göras hål mellan våningarna och rivas en garderobslösning först), men nu ser jag fram emot att kunna komma upp på plan två utan att klättra på den läskiga vindsstegen. Från stig till motorväg!

Ny på jobbet

10 oktober 2012 / / 1 kommentar

Har ju glömt att rapportera hur jag har det bland Bazookianerna på Fiskargatan! Jag är inne på min andra vecka och det är konstigt, men det känns redan som att jag har varit här längre.

Jag är inblandad i flera projekt, ska in i ännu flera framöver och snackar med kunder och klurar och funderar på bra saker vi kan göra för dem. Det som är svårast och mest olikt det jag gjort på sistone är som väntat tidrapporteringen. Ovan vid att mäta hur lång tid allt jag gör tar. Men jag börjar få kläm på det och alla är urfina och snälla och ser till att jag hänger med och sådär. En lyxig grej är att jag redan innan kände några av de som sitter här och att jag ju faktiskt spenderade några härliga dygn på Malta med dem för en månad sen – så jag var ju liksom inte ny-ny. Men ja, kontentan är att jag har det fantastiskt bra, jag trivs och det börjar kännas som att jag är en Bazookian på riktigt!

Nu är det höst va?

10 oktober 2012 / / 4 kommentarer

Hemma är trädgården full med gula löv och i helgen tog vi in både studsmatta och trädgårdsmöbler. Grannens fantastiska lönn är knallröd och jag lyssnar bara på höstlistan på Spotify. Det går inte att ducka längre nu va?

Well, mina trick för att överleva so far är: köp knallgrön höstkappa, använd flamingoparaply när det regnar. Dra igång en plankutmaning med kollegorna, spring i solen på helgerna och dra på weekends och att köp många fleecefiltar. Och så är vinkvällar bra. Det måste jag boka in.

Guldockra – I like!

25 september 2012 / / 1 kommentar

Vi var båda inne på grönt. Men helt olika grönt. British racing green vs blek funkisgrön. Krock igen, haha.

Det slutade iallafall med att vi åkte hem med en burk guldockra och fasen, jag tror jag är kär!

20120925-222626.jpg

Följ mig och Ving på Instagram

18 september 2012 / / Inga kommentarer

Den här veckan rapporterar jag från min och mammas helg i Rom på Vings Instagramkonto. Det blir en salig blandning av maffiga byggnader, mat, shopping och lite bad. Ska försöka tipsa om det som jag tyckte var allra bäst med staden.

Häng med för tusan, logga in och följ oss pronto – @vingresor.

Det är för övrigt urhärligt att följa kontot även när det inte är jag som har hand om det! Varje vecka rapporterar en ny kollega från ett av Vings resmål runt om i världen. Som att alltid ha en kompis som rapporterar från semestern. Massa reslust och bra tips.

Alla kan hjälpa till

17 september 2012 / / Inga kommentarer

Jag har precis läst den fruktansvärt jobbiga och sorgliga artikeln från GP om 16-åriga Sebastian. Har hulkgråtit framför skärmen och skämts för att jag samtidigt som jag tycker så synd om hans föräldrar och småsyskon ändå någonstans längst inne är så oändligt tacksam att det inte drabbat mina barn. Jag går sönder lite inuti bara av att närma mig tanken på att säga hejdå till någon av dem.

Men en sak känns bra. Och det är att jag sen några månader ger ett par hundralappar i månaden till Barncancerfonden. Gör det du också. Förhoppningsvis blir det några färre tomma barnstolar i framtiden.

På´t igen

13 september 2012 / / 1 kommentar

Den 18 maj går Göteborgsvarvet 2013 av stapeln. I går, den 12 september 2012, åtta månader innan loppet, stängdes anmälningssidan. Då hade galna 62.000 personer anmält sig och betalat 595 pix för att få pina sig runt på Göteborgs gator. Så även jag.

Så nu börjar uppladdningen för att slå årets sorgliga resultat. Nästa gång ska jag ta det lugnt, njuta och skita i sportdrycken. Revanschsuget är stort och idag när jag gick en snabb promenad uppför Avenyn kände jag ändå en liten liten längtan efter att springa längs den förbannade blå linjen igen. 247 dagar kvar.

Jag gjorde det!

6 september 2012 / / 3 kommentarer

Jag har ju glömt att rapportera, men jag sprang faktiskt Tjejmilen på Malta.
Den enda lediga stund vi hade på lördagen var över lunch, så jag fick med mig Dan och så blev det milen på löpband i ett svettigt rum med dålig AC. Ute var det närmare 35 grader, så jag tror vi gjorde rätt val ändå.

Men oj vad jag hatade det där löpbandet de sista kilometrarna. Fy! Inte mitt snabbaste lopp direkt. Men det känns ändå riktigt bra att genomföra något jag lovat och som i det här fallet, för en väldigt god sak.

Jag hoppas att ni som sprang på plats i regniga Stockholm hade ett mer behagligt lopp – och att ni sprang med era armband och hjälpte till att sprida budskapet kring Plans flick-kampanj. Den har nämligen precis börjat, så surfa in och läs mer och se vad du kan göra för utsatta flickor.

4000 dagar är nästan elva år

6 september 2012 / / 1 kommentar

Nu har Dawit Isaak har suttit fängslad i 4 000 dagar. Under den tiden har jag hunnit flytta åtta gånger, träffat världens finaste skägg och fött två barn. Jag har förlorat en pappa och fått nys om en ny, fått fyra nya syskon, ett syskonbarn och en hel bunt nya vänner. Jag har jobbat på fem arbetsplatser och hunnit starta och lägga ner en egen verksamhet.

Under tiden har Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea. Han greps för att ha skrivit en artikel om en demokratisk politisk grupp. Han har fortfarande inte fått någon rättegång och har inte fått sitt eventuella straff tidsbestämt.

Vad har du gjort? #fyratusen #freedawit

NEEEJ, jag vill inte!

27 augusti 2012 / / 2 kommentarer

Jag har varit i Rom med mamma i helgen. Kanske den mest välbehövliga värmechock jag fått i livet. 35 grader varmt och pool och restaurang på hotellets tak. Helt underbart!
Men. I går när vi klev av planet pissregnade det och var 16 grader varmt. Ganska deprimerande. Men sen blev det måndag, klockan ringde, jag gick upp och en stund senare stod jag och väntade på att tevattnet skulle koka upp. Då slänger jag ett öga ut genom fönstret. Och sen på termometern. Duggregn, genomgrått och ÅTTA grader.

Vet inte vad som hände, men jag ställde om direkt. Tog på mig jacka och tvingade på kidsen fleece när vi skulle lämna Frank i skolan och efter dagens badhusbesök köpte jag vinterskor till Anita och en vindfleece till Frank. Inte nog med det – på eftermiddagen inventerade jag overall- och vantbeståndet i källaren.

Är det inte lite väl tidigt att få höstvibbar den 27 augusti?

Dagens Anita, premiär för favoritkängorna hon ärvt av Frank.

Så kom den då äntligen – första skoldagen

22 augusti 2012 / / 4 kommentarer

Frank var taggad som tusan i morse, packade nya Angry birds-ryggan med grodbilden som är hans sommarminne och ett sprillans nytt pennfodral med elefanter på. Lite pirrig och stolt, men noga med att påpeka att vi skulle hämta honom tidigt från fritids ”för att man blir väldigt trött i början sa dom när vi hälsade på”.
Själv hade jag en varm, nostalgisk och gråtig klump i magen hela morgonen och ville mest bara krama honom för att han är så himla fin och stor. Tog ett par bilder när vi skildes åt och när jag satt på tåget tjöt jag lite i smyg. Stora lilla unge.

Så stora omställningar framöver. Men ärligt talat är det nog mest vi vuxna som måste vänja oss vid att vi har ett skolbarn i familjen nu. Helt sjuukt!

Spring för flickors rättigheter

22 augusti 2012 / / 4 kommentarer

I år samarbetar Tjejmilen med Plan kring kampanjen ”Because Im a girl” för att uppmärksamma den diskriminering som flickor utsätts för i utvecklingsländer. Flickor är oftare undernärda, får mer sällan gå klart grundskolan och riskerar att giftas bort som barn. Plans flick-kampanj har som mål att fyra miljoner flickor ska gå klart grundskolan. Att utbilda flickor är ett viktigt steg mot att minska fattigdomen i hela samhället.

Själv har jag blivit erbjuden att springa Tjejmilen med ett gäng duktiga bloggare för att hjälpa till att sprida det här viktiga budskapet, men tyvärr är jag bortrest den 1 september när loppet går av stapeln. Kom dock på den briljanta idén att jag ju faktiskt kan springa min tjejmil på Malta där jag kommer att befinna mig då. Så får det bli! Lite svettigare, men med en lika bra känsla i magen.

Du kan hjälpa till du också. Haka på kampanjen på Instagram, följ Plan på Twitter och Facebook eller stöd Plans arbete genom att bli fadder till ett barn. Du som springer Tjejmilen kan visa ditt stöd för flickors rättigheter genom att bära det speciella flick-armbandet som kan hämtas vid Tjejmilens mässa där du får din nummerlapp. Och springer du inte, joina Plans hejarklack och peppa tjejerna som springer och uppmana dem att höja näven för flickor runt om i världen.

Tillsammans är vi svinstarka – och ärligt talat så känns det ju dubbelt så bra att springa loppet när man gör det för en god sak.

Så hur gick det då?

21 augusti 2012 / / 1 kommentar

Jo, jag hade glömt hur jobbiga backarna var. Och att en mil ändå är en mil. Och att Henke är en envis jäkel. Vi klev över mållinjen på exakt samma tid, 57.28, så ingen av oss fick äran att klå den andra. Men jag slog förra årets tid med 2,5 minut och hade sjukt roligt i perioder. Så det lär bli ett Midnattslopp även nästa år. Och då jäklar…

« Äldre inlägg

© 2023

Tema av Anders Noren — Upp ↑