Jag åkte till Amsterdam med en halvond fot utan att ha sprungit en meter efter Tjejmilen och trodde att jag skulle springa 4 engelska miles=6,4 km. Men det hade blivit en miss i planeringen som slutade med att jag klämde 10 engelska miles=16,1 km i den roligaste löpartävling jag någonsin sprungit.
Kan man klämma in en tripp till Amsterdam samtidigt som Dam tot dam-loop går av stapeln, så ska man verkligen göra det. Ett helt fantastiskt lopp! Helt flackt, med den mest peppade löparskara OCH publik jag varit med om. Löpare i alla åldrar och nivåer och helt galna supporters. Vi sprang genom små samhällen där ALLA var ute och hejjade, hade gjort banderoller, flaggor och skyltar längs gatorna. Livemusik, folk som ställt upp feta högtalare, egna vätskestationer och sjöng hejarramsor nästan hela vägen. Och detta trots att det PISSREGNADE i princip hela loppet. En period var man tvungen att torka ögonen varannan meter för att ens se var man sprang.
Och hur gick det då? Jag som inte ens var säker på att klara distansen startade med målsättningen att ta mig runt. Men det gick så himla bra! Kände mig pigg, lätt och glad kilometer efter kilometer och gick i mål på ca 1.36-37 (hittar inte tidtagningslistorna på sajten). Jag var aldrig sådär less och slut – tycker faktiskt att det här var lättare än när jag sprang Tjejmilen för ett par veckor sen. Konstigt, men sant.
Tusen tusen tack Nike Running och alla ni som peppade och tog mig dit! Nästa Dam tot dam-loop går den 23 september 2012. Funderar på om jag inte ska dra dit igen? Vem hänger med?
