– Anita har sovit hela natten i sin säng.
– Skräpet som den gamla ägaren lämnade under snön på tomten och på vinden är bortforslat.
– Min punka-cykel är räddad från cykeldöden vid T-centralen.
– Toksommar ute.
– Nysnaggat hår.
Månad: juni 2011
Den 23 mars skickade vi in bygglovsansökan och idag, nästan tre månader senare fick vi besked om att det ser lovande ut. De anmärker bara på en sak – takets lutning. Det får inte luta mer än 30 grader och vi önskar oss ett brutet mansardtak precis som många av våra grannar har. Det är inte ok enligt detaljplanen, men just på grund av att många grannhus ser ut just så så kan de tänka sig att godkänna det efter en grannutfrågning. Så i nästa vecka kommer våra sju närmsta grannar att få frågan om de motsäger sig vårt brutna tak. Håll tummarna är ni goa!
Jag tycker definitivt att min blogg är värd en iPod, varför inte en iPad? Hehe.
Nu har jag varit krullig i nästan tre veckor och har insett att krullisars liv inte är riktigt som andras. Numera vill folk väldigt gärna känna på mitt hår. Och det fastnar skit i det – typ flygande små blomblad och insekter. Och om jag tyckte att jag hade kass morgonfrippa tidigare…herregud. Vågar inte ens visa. Men tänk lite urborstad Margefrippa så närmar det sig.
En annan sak är grejen att jämföra mitt hår med andra krullons hår. Det har hänt förut, men inte i samma omfattning. Liknelser jag fått:
(Vad är förresten dealen med att så fort man är korthårig blir man jämförd med September? Jag hade kort hår lååångt innan hon hade det).
Finaste jämförelsen är den med Sheena – komplett med video och allt!
Iallafall, trots alla nya krullinsikter är jag fantastiskt nöjd så länge jag bara har en flaska sprayvax i närheten. Älskart!
I dagarna har vi blivit av med sju träd på tomten. Några björkar som var väldigt höga och med rotsystem som spred sig alldeles för nära källaren och delen av tomten där alla rör är dragna i marken. En annan björk som stod för nära huset där grenarna gick ut över taket (i vägen för påbyggnaden) och så ett par gigantiska granar som bara var ugly och i vägen. Det var sjukt maffigt att kolla in trädfällarna när de jobbade, det var inga små fjutt-träd direkt. Ingen höjdskräck där inte.
Nu efterhand känns det lite tomt, men tror att det handlar om ovana. Trädgården är fortfarande jättelummig och fin, men lite ont i hjärtat fick jag faktiskt.
Må den aldrig ta slut – jag har det så himla bra.
