Idag är ingen rolig dag. Jag har svårt att skaka av mig olustkänslan av valresultatet. Eller ja, jag är rätt nöjd med utgången blocken emellan, men att SD gjorde ett så enormt bra val skrämmer mig. Jag satt med en stor klump i magen under valvakan när Åkesson höll sitt tal och hans anhängare hetsvrålade hockeyramsor. Det känns helt overkligt. Är det här Sverige 2010? Vårt fina Sverige, där medborgarna är upplysta, respekterar varandra och tycker att alla människor har lika värde? Vad fan hände?
Jag undrar så vilka ni är, ni som la er röst Jimmie & co? Sitter ni på fikarasten på jobbet idag och myser för att det gick så bra? Står ni för det ni gjort? Försöker övertyga kollegorna om att ni inte är rasister? Att det här är för vårt eget bästa? Antagligen inte. Jag gissar att ni är bittra och missnöjda fegisar. Och jag är trots allt sjukt glad över att vi andra är många många fler.
Många fler som nu, mer än någonsin, måste ta på oss ansvaret att visa vår omgivning att alla är lika mycket värda. Att lära våra barn om mänsklighet, omtanke och kärlek. Att olika är det finaste. Ett sätt är att börja här. Nu måste vi styra upp. Okej?
