Månad: augusti 2010

Ihhhh

Första intervjun är avklarad och det är otroligt skönt att ha gjort det. Jobbhjärnan börjar så sakterliga att kicka igång och det börjar kännas roligt! Jag har börjat läsa branschsajterna igen och jobb-bruttan därinne börjar verkligen vakna till liv och den där blek-gröna färgen jag hade när jag klev i väg till intervjun börjar ersättas av en mer frisk rödkindad variant. Tror det blir fint det här!

Dagens allra finaste

Min vän Karo som jobbar som stylist har hängt med en alldeles speciell ung man idag. Och så hux flux fixade hon den här! Jag blir alldeles fnissig och känner mig som fjorton. Tack Karolina, du är bra fin du!

Nästan som skolstart i kroppen

Trots att jag inte jobbar så märks det att hösten är här. Vardagen är tillbaka och med den en massa pryttlar att fixa och styra upp. Jag har börjat med todolistor igen. Lämnar på förskolan, ringer hit och dit, Anita och jag går ärenden, handlar och fixar. Spanar på höstkläder i skyltfönstren, hämtar Frank, leker ett par timmar, lagar middag.

På nåt sätt har man ju sett den här perioden närma sig med lite vemod. Men det känns faktiskt fint. Jag gillar det.

Verkligheten knackar på

Jag läser jobbannonser, uppdaterar min CV och drar i kontakter. Känns lite overkligt, men det är dags. Den 1 november har jag tänkt börja jobba igen och då är det förstås finemang om man har ett jobb att gå till. Mitt vikariat på Aftonbladet tog slut vid årsskiftet och även om jag verkligen hoppas på att det ska dyka upp en tjänst där så vågar jag inte hoppas för mycket. Jag älskar stället men perfekta tjänster växer inte på träd. Vi får se. Därför håller jag även ögon och öron vidöppna efter andra spännande jobb.

Om någon av er därute söker eller vet någon som är på jakt efter någon som är duktig på internet, betaltjänster, sociala medier, projektledning och affärsutveckling med en twist av marknadsföring och copy så tipsa mig gärna (hannasnabelakastaspunktnu)! Jag skickar CV och träffas gärna!

Avundsjuka

I vanliga fall tänker jag inte så jättemycket på att jag inte har någon kontakt med någon av mina pappor. Livet går ju vidare ändå liksom. Men häromdagen träffade jag Venkes fina pappa och efteråt kände jag mig så himla avundsjuk. För egentligen är det ju sjukt sorgligt att den där fina farsan jag hade bara försvann. Och att den som är min biologiska farsa inte ens hör av sig – fast han med största sannolikhet vet att jag numera har koll på att han finns.

Bläk. Ibland är relationer så jäkla jobbiga. Och visst, jag är ju inte dum i huvudet, jag skulle ju kunna lyfta luren själv också. Men den ena känns som en annan person än den som jag växte upp med, en som inte känner mig alls. Och när det gäller den andra så är ju han den vuxna, föräldern. Känns som att det är hans ansvar mer än mitt.
Och for real – jag vet inte ens om jag vill ha kontakt. Om jag orkar med känslostormandet igen. Men jag saknar tiden när jag hade en farsa. Som fan.

Minnet är kort

Har haft en känsla av att vi glömt något som vi borde fixa ett tag, men inte kommit på vad det var. Så idag poppade det plötsligt upp – pass till Anita! Well, tre veckor borde räcka som handläggningstid hoppas jag. Glad att det var i dag och inte om ett par veckor vi kom på det…

I ♥ stan

Jag älskar att knalla ut genom porten vid 11-snåret och sen bara låta dagen bli som den blir, käka lunch, mellis och middag där det passar, hooka upp med några kompisar och bara glida runt och sen komma hem sent med barn som är glada, smutsiga, sömninga och lättnattade.

© 2023

Tema av Anders NorenUpp ↑