På onsdag ska jag på partaj och fira att det är 15 år sen Spray startades. Jag jobbade där mellan 99 och 02 och förstod redan då att jag aldrig mer skulle jobba på ett ställe med samma typ av tänk/människor/källare. Fantastisk tid på många sätt. Och nu ska vi fira! Jag ska fördrinka med mina närmsta gamla kollegor och jag tror det blir fint. Sjukt pepp! Alla som någonsin jobbat där är inbjudna och jag upptäckte just att det är 325 pers som osat ja på facebookeventet! Trehundratjugofem! Galet. Och nu när jag sitter här får jag lite klassåterträffsvibbar. Läge att vara snygg, rolig och lyckad alltså. Vad ska man ha på sig? Det är ju en helt vanlig vardagkväll. Det börjar redan kl 18 och många kommer säkert direkt från jobbet. De som har ett vill säga. Harkel.
Jag tänker snygg men casual. Sen tänker jag på min garderob och blir gråtfärdig. Min vardagsoutfit med jeans, skitiga allstars och t-shirt känns ju förvisso casual, men…nej. Bra och billiga shoppingtips mottages gärna och tacksamt. Speciellt sånt som är billigt men ser dyrt ut dårå.
Månad: maj 2010 (Sida 1 av 2)
Jag har inte grattat min fina mamma ännu (tänker att hon ska få sova lite längre), men ska ringa sen. För dig som inte styrt upp något ännu kommer ett sista-minuten-tips. Ge ett bidrag till Röda korsets Rädda mammorna-kampanj och ge gåvobeviset till din egen mamma. Två flugor i en smäll!
Allt du behöver göra är att klicka här. Gör sen din betalning, 100 kronor eller mer, via din internetbank eller med kort.
När betalningen är godkänd öppnas en tacksida som innehåller ett gåvobevis som du kan skriva ut eller maila till mamma idag. Samtidigt hjälper du Röda korset att hjälpa världens mammor.
Det blir inte mycket bättre än så.
PS. Är du lite mer i farten så kan du även skicka gåvobeviset via mobil till mamma. Sms:a då MORSDAG till 72 900 så skänker du 100 kronor och får ett mobilt gåvobevis att vidarebefordra till mor.
Vi fick skruva loss och flytta bokhyllan och skära av en madrass, men nu är den nya (nästan) vita sängen på plats i det gamla rummet. Det blev jättefint och Frank var toknöjd och ville gå och lägga sig redan vid tretiden. För tillfället skiter vi i att den är tvåfärgad, den får sig en ommålning när vi väl flyttar.
Såg en lapp om att det byggs och säljs radhus på Kocksgatan. Men när jag kollade sajten var de förstås redan sålda. Bajs. Hade varit sjukt perfekt (och även sjukt dyrt förstås).
Vi tar loppisen nästa helg istället. Då får ni komma och fynda!
Vi tänkte dra och sälja av lite pryttlar på bakluckeloppisen i Täby i morrn. Men utlovas det minsta regnskur blir det inget, så håll tummarna nu. Solig lördag tack!
Okej, här kommer mina Berlin-höjdare! Kan tänkas att de funkar bäst för någon som gillar att shoppa, käka, dricka, hänga runt och snarare barhänga än technodansa hela natten.
Shopping
När det gäller shopping tycker jag inte att vi hittade något klockrent område. Det var lite för glest mellan butikerna på de flesta ställen vi var på, men en del små roliga affärer finns på Kastanienallee och på Oranienstrasse (mellan Oranienplatz och Wienerstrasse) i Kreutzberg. På Kurfürstendamm finns alla kedjorna. Annars shoppade jag mest i det stora orangea köpcentret (Alexa?) vid Alexanderplatz.
Vi hittade en halvrolig loppis på Bergmannstrasse (bakom Markthalle) i Kreutzberg på lördagen. Men är man där på en söndag tror jag att loppisen i Mauerpark är grym. Det ryktas om sjukt bra shopping, masskaraoke och sjukt mycket folk. Den öppnar kl 11, men blir bra först framåt 14-tiden och då satt vi redan på flyget tyvärr.
Äta
En kort promenad upp från Kudamm ligger Savignyplatz. Där finns massor av mysiga uteserveringar och ölhak. Perfekt för lunch och på de flesta ställena kostar en lunch bara fem euro.
På Bötzow Privat på Linienstrasse käkade vi sjukt goda schnitzlar. Restaurangen har kvar inredningen från tjugotalet och har dessutom sitt eget öl. Blandad publik – par, kortspelande polare, ensamma tidningsläsare och öldrickare. Riktigt gott!
På Bergmannstrasse i Kreutzberg finns massor av restauranger med uteserveringar. Välj vilken som helst – utom tacostället. Där finns även Markthalle som är en saluhall med massor av snabbmat och en stor uteservering.
Andra mattips som vi inte hann med men som verkar schyssta: Middag + clubbing på tokhippa veggorestaurangen Cookies Cream eller middag på Backroom Cantina som är restaurangdel på ultrahippa Bar Tausend. Andra fina tips är Sage restaurant och Los Palillos. Det sägs också att man ska undvika White trash fast food numera – bara turister och inte så bra käk.
Annars finns det sjukt mycket god snabbmat. Testa att käka en Frankfurterkorv i fralla (bara två euro), tysk kebab med rödkål eller hugg ett wienerbröd med choklad i U-bahn.
Gå ut
Vi testade bara en biergarten, men den var verkligen najs. Pratergarten ligger på Kastanienallee och är rätt stor. Köp ett par öl och en pretzel eller någon enkel korv eller soppa och häng under träden och lyktorna hela kvällen. Väldigt tyskt. Väldigt charmigt.
Ta en kall öl på uteserveringen på eftermiddagen eller börja kvällen på Luzia på Oranienstrasse. Charmigt och mycket roligt folk att spana in.
Berlins finest, Boris, tog med oss på Club der Visionaer som var helt fantastiskt. Utomhus med häng på bryggor ut på vattnet. Billiga drinkar och mycket roligt folk. Rekommenderas verkligen!
På HBC Berlin drack vi konstiga gurk- och ingefäradrinkar en väldigt sen natt och blev ganska vingliga. Och det hade nog varit kul – om vi inte hade varit de enda gästerna.
Boende
Vi bodde på Radisson Blu. Sjukt lyxigt och med världens största akvarium i entrén som var najs att spana in när man käkade frukost. Ett tips är väl att inte betala för att åka hiss fyra meter upp och ner inuti deras ”aquadome”.
Ett annat tips jag fått är Schoenhouse apartments. Verkar fint och prisvärt!
Det var det hele. Måste åka igen snart. Tyckte att stan var helt fantastisk och det kändes som att vi hann med väldigt lite av det vi var sugna på att kolla in. Bilderna jag knäppte med mobilen – på de flesta av ställena jag tipsar om här finns förstås på Flickr!
Har just klämt fem kilometer i mina nya glansiga födelsedagslöpartights och är svinnöjd. Både med tightsen och över att vara igång igen. Om man bortser från trekilometarn på hotellets löpband i Berlin (tvingade mig själv eftersom jag hade släpat träningskläder i weekendbagen) så är det två veckor sen. Halsontet och snoret är borta at last och nu ska den där milen köras lite oftare.
Den nya löpiga Hanna fick ju även en pulsklocka i födelsedagspresent, men jag har inte riktigt fått kläm på hur den funkar. Ska ta och styra upp det till nästa runda. Mer siffror att greja med. Gillart!
Frank behöver en ny säng och vi har sagt att han ska få en ny när vi flyttar. Han har varit bestämd med att den ska vara vit. Och så har snacket gått ett tag. Men vi har ju letat och letat men inte hittat något hus och han har alltså inte heller fått någon vit säng. Än.
Men när jag vaknade i den stora sköna hotellsängen i Berlin i lördags hade jag fått två sms. Ett från en dam vi haft lite kontakt med angående ett bostadsbyte. Vår lya på söder mot hennes hus i Mälarhöjden. Men hon backade ur för några veckor sen eftersom vi inte har balkong. Men i lördagens sms berättade hon att hon ska sälja ändå och att vi var välkomna att komma och förhandskika.
Sms nummer två var från Tove som tidigare i vintras köpte en fantastisk utdragssäng som jag också ville köpa. Men jag var tvåa på bollen så det blev inget sängköp för mig. Men nu har Tove och hennes snubbe testat och kommit fram till att sängen inte funkar hos dem. Och messar att vi gärna får köpa den från dem om vi vill. Och yepp. Sängen var vit.
Inte så konstigt att jag gick igång lite va? Om ödet och nu är det vår tur och sådär. Ett hus OCH en vit säng dyker upp på samma gång liksom.
I går hämtade vi sängen. Fortfarande grymt fin – vi måste bara måla den lite (kanske borde poletten ha trillat ner redan där, med ommålningen alltså. Den var ju inte helt vit längre). Ikväll kollade vi på huset. Och där sprack det. Inte vår bag. Inget klick. Inget förhandsbud.
Så nu har vi en underbar men svinstor utdragssäng som knappt får plats i Franks rum. Och det där med ödet. Jag vetefan.
Klockan är bara 8.54, men jag vet redan. Utefrulle med paket och girltalk är dagens bästa. Tack ladies, ni är bra fina!
Jag har knappt hunnit smälta helgen i Berlin. Man är mitt i det härliga, sen plötsligt på flyget igen. Landar, hoppar in i bilen, kör fort för att så snabbt som möjligt få pussa på sina älskade barn och så är man där och får de varmaste och längsta kramarna och viskningar i örat och stora leenden och dreggelpussar. Sen däckar man och så är det måndag och livet kör på i 180 igen. Men det kommer snart en sammanfattning och mitt alldeles egna best of Berlin. Men nu måste jag sova.
Det var längesen jag läste något utöver halva Filter-artiklar i samband med snabba toabesök. Men i helgen slukade jag två böcker och kände att jag måste tipsa. Kanske är det läslustan som gör det, men jag blev alldeles tagen på två helt olika sätt.
Först läste jag Vi har redan sagt hejdå av Daniel Åberg. Först tänkte jag att det var ett smart drag att börja med att huvudpersonen självsäkert beskriver att han tidigt under ett samtal vet om personen i fråga kommer att följa med hem och ligga eller inte. Ämnet sex är ju ett av de säkraste korten att använda om man vill att folk ska läsa vidare liksom. Sen störde jag ihjäl mig på att kapitlen kommer i oordning – först ut är tex kapitel sex, sen kommer kapitel åtta. Men när jag släppt de två grejerna så började jag tycka om. Kanske för att det är sjukt befriande att läsa vad som försigår i en 30-plus-killes huvud. Man gör ju sällan det. Iallafall om det som händer därinne handlar om ångest, osäkerhet, teorier kring hur och varför saker och ting är som de är och varför man inte bara kan våga vara den man är. Eller gilla den man är. Konstigt att det är så faktiskt, tjejtankar kan jag hitta så mycket att jag inte ens orkar läsa bara några klick bort. Men killtankar, de får man leta efter. Synd tycker jag.
Iallafall så gillar jag den här historien. Blir berörd och ledsen. Känner igen en del. Och hoppas hoppas att det ska gå bra. Plus att när jag läser så tänker jag lite att det handlar om Daniel själv – och hans tjej Johanna som jag ju känner lite. Att Iris i boken i själva verket är Johanna. Fast jag har läst någonstans att det inte är så alls. Så stämmer det ju inte egentligen. Men det känns som att Iris har Johannas coola drag iallafall. Smart, annorlunda, intressant och orädd. Nu tappar jag tråden här, men läs den.
På flyget hem satt jag med stora tårar i ögonen och läste Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst. Det är ju ingen vanlig roman, utan en samling krönikor och blogginlägg. Och jag har redan läst en del av dem, men ändå blir jag så himla tagen. Det är så svårt att förklara men hon är en jävel på att sätta ord på känslor. Den där kärleken som växer inne i kroppen som gör att man nästan går sönder när man tittar på sina barn. Eller hur det känns när man är på Tivoli i Köpenhamn samma dag som ens pappa dör. Eller hur det känns när man måste göra de man älskar mest av allt så illa att det nästan inte går att förstå. Jag älskar krönikorna om familjekänsla, att älska varann när man är som fulast, om tålamod som tar slut och om sex. Bra och dåligt sex. Äh, jag älskar nästan alltihop. För att det är på riktigt och ärligt och för att hon vågar säga som det är. Trots att hon är känd och kanske gör sig impopulär i vissa kretsar. Ja. Läs den tycker jag. Förresten så tycker jag att speciellt killar ska läsa. För efter att ha gjort en snabbcheck bland mina female friends så är det många som känner igen sig en hel massa. Så kanske är det så att man förstår sin tjej/morsa/syrra/dotter lite bättre efteråt. Bra bonus.
Jag har ju glömt säga att när jag flyttade bloggen så ändrades även adressen till min RSS-feed. Uppdatera gärna och häng med framöver! Den nya finns här. Tack för påminnelsen Jossan och Brian!
Sitter här med en strawberry daquiri och undrar varför jag nånsin köper andra drinkar. Mint julep liksom?
Igår fick jag höra att varmrätten på kungen och drottningens bröllop bestod av kall duva i gele. For real, kall duva i gele! Jag får kväljningar och rys på ryggen. Festligt värre. Vi hade oxfilé, undrar om folk kommer att garva åt det om 30 år?
Idag är det 57 dagar kvar till Arvikafestivalen. Ihhhh!