Det finns några bloggar jag läser, vars ägare jag springer på ibland. Ett par stycken i synnerhet. Vi känner inte varann egentligen. Eller rättare sagt, jag känner dem inte. Men det känns så eftersom jag har så bra koll på dem. Antagligen vet de inte ens om att jag existerar. Men det är så konstigt. Jag är på väg att heja varenda gång – fråga om ungen frisknat till, om helgens utgång blev rolig, om de hittat såna där gröna leggings de var ute efter eller säga att jag gillade det de skrev häromdagen.
Men det gör jag ju förstås inte. Synd. För jag skulle egentligen vilja.
