Månad: februari 2010

Igår bad jag min nästan-fyra-åring att lyfta på fötterna när vi gick hem från affären. Och så fnös jag åt några tonåringar som var på Kentkonserten och bara hoppdansade och toksjöng i ring mot varandra utan att ens kolla på scenen. Och när vi skulle ta en öl efteråt så orkade jag inte gå på Pet sounds för det var så mycket folk och inga sittplatser.

Jag dör.

Jag har garvat så jag har ont i magen åt gårdagens bloggupptäckt. Fantastisk idé, Kentinlägget är ett av de bästa. Och Joan Jett hänger tvätt. Och Nick Cave går på rave. Läs själva. Och försök att inte börja tänka på nya fantastiska inlägg!

Kicki D är ett bi…Tiger Woods är i mina hoods, Martin Gore har rosa hår…

Update: Kom på en bättre. Kicki D i Glee. Fan vad bra. Ser bilden framför mig.

De är inte så lika till utseendet. Men de två senaste dagarna har Anita dragit igång en grej jag känner igen – hon hytter med näven i tid och otid. Precis som storebrorsan gjorde i typ samma ålder!

På Facebook klagas det järnet och rapporteras om folk som inte kan ta sig till jobbet, men själv är jag lite besviken på att inte få gå ut (spädisar ska helst hålla sig inne om det är kallare än -10).

Det är ju så sjukt fint därute. Sol, klarblå himmel, enorma mängder snö och gnistrande kallt. Hur ofta är det 22 grader kallt när man vaknar liksom? Det är något visst med sånt här extremt väder. Jag gillart som tusan och ser fram emot dagens måste-promenad ner till förskolan.

Jag älskar vinägerchips. Det är faktiskt bland det godaste jag vet. Och även om det är fantastiskt att Estrella äntligen säljer vinägerchips så har jag hoppats på att någon mer ska ta efter. Jag tycker nämligen att det för lite vinägersting i deras. Därför blev jag skitglad när jag hittade de här idag. Riktiga finchips, 35 pix för en liten påse. Klart de kommer att smaka mycket vinäger tänkte jag och slog till.

Men nej. De smakade ingen vinäger alls! Hallå Tyrrells, sprang ni förbi med vinägerflaskan eller vad är grejen? Åhhh. Besviken.

En av låtarna från Robyns kommande album har läckt. Nu har jag lyssnat några gånger och måste säga att jag gillart!

Frank är enormt fascinerad av rymden och planeterna. Och eftersom vi har lite extra tid på eftermiddagarna nu när jag hämtar tidigt så bestämde vi oss för att göra solsystemet som en mobil att hänga över skötbordet.

Sagt och gjort. En eftermiddag gick till inköp av färgat papper och flörtkulor i rätt storlek, sen har vi läst på om de olika planeterna, målat, fäst trådar, gjort stjärnor, väntat på att planeterna ska torka, klistrat och grejat och idag blev den äntligen klar!

Frank är stolt som en tupp och i morgon ska vi hänga upp den så att Anita får premiärspana.

Den fjärde mars är det premiär för det något otippade matlagningsprogrammet Mauro och Pluras kök. Det är helt enkelt mr Scocco och mr Jonsson som lagar mat med kändisar hemma i Pluras kök. Helt genialt!
Och som grädde på moset så dyker Håkan Hellström upp som gäst i första programmet. Framöver kommer även Krunegård, Marit Bergman och Anders Wendin vara med och Mauro säger själv till HD.se att det kommer att bli en mix av Jamie Oliver och The Osbournes. Ni fattar, verkligen inte missa!

Bonus: Mauro verkar plötsligt ha blivit enbent.

Lagade pasta med kyckling i basilikasås ikväll. Enligt receptet skulle man ha en deciliter vitt vin i såsen. Hade bara en flaska cava, men jag poppade den och hällde en skvätt i såsen. Blev en hit, smarrigt.

Och så blev det ju en skvätt kvar i flaskan. Så här sitter jag framför tvn och dricker bubbel, käkar ostbågar och lägger upp pryttlar på Tradera. Helt vanlig tisdag.

Det finns några bloggar jag läser, vars ägare jag springer på ibland. Ett par stycken i synnerhet. Vi känner inte varann egentligen. Eller rättare sagt, jag känner dem inte. Men det känns så eftersom jag har så bra koll på dem. Antagligen vet de inte ens om att jag existerar. Men det är så konstigt. Jag är på väg att heja varenda gång – fråga om ungen frisknat till, om helgens utgång blev rolig, om de hittat såna där gröna leggings de var ute efter eller säga att jag gillade det de skrev häromdagen.

Men det gör jag ju förstås inte. Synd. För jag skulle egentligen vilja.

Såg en glimt av ”nya” Lyckohjulet och dog lite. Herregud, det var det risigaste jag sett på länge. Både dunfrillan Wiklund och Hanna Graaf hurtar omkring och verkar goa och glada i ett program som jag gissar att typ ingen ser? Och hur kan man vilja ha ett jobb där man bara ska gå och dutta upp bokstäver i tv? Plötsligt känns Singing bee som ett kanonprogram.

Bästa: En groda med hållare man monterar på duschslangen. Frank ville aldrig sluta duscha i kväll. Tio pix i fyndlådan på Hemköp Skanstull. Skynda skynda, det fanns fyra-fem stycken kvar!

Sämsta: Tandkräm med naturligt polerande salt. Låter ju skitbra. Inte en massa kemikalier och skit. Men fuck. Man kan lika gärna borsta tänderna i dassigt saltvatten. Smakade hiskeligt.

Jag har börjat träna igen. Powerwalks och hoppande och skuttande till en tränings-dvd i vardagsrummet (japp, jag drar ner persiennerna först). De släpper nämligen inte in Anita på barnpassningen på gymen förräns hon är tre månader.

Iallafall. Det enda som gör att det funkar och är intressant är att jag reggar mina tillfällen på Funbeat och kan jämföra mig med mina polare där. Just nu är jag extra nöjd med topplistan.

Lunch på Kungsholmen häromdagen. På disken stod den här lilla lådan. Undrar om det ger mer klirr i kassan?

Idag för tre år sen var det iskallt men soligt. En helt perfekt och fantastisk vinterdag. Jag hade snygg rutig klänning, blev proffssminkad och ägnade större delen av dagen till att febrilt öva på mitt tal. Det var nämligen Henke & Jos bröllopsdag! Sjukt att tiden går så fort – stort stort grattis finon! Trots att det antagligen är svårt att minnas hur svinkallt det var när ni stod där på Södrans terass och lovade att dela allt i nöd och lust (det är 28 grader varmt i Buenos Aires) så hoppas jag att ni har en finfin dag och firar rejält. Puss på er!

Nån på Kjell & Co kommer uppenbarligen från Göteborg.

Hittade ett kuvert från Polisen på hallmattan häromdagen. Sjukt konstigt det där att man direkt får hjärtklappning, blir orolig och undrar vad man gjort. Precis som när man kör bil och plötsligt ser en polisbil i backspegeln. Det går nästan inte att köra normalt, man måste göra allt långsamt, utstuderat och övertydligt.

Iallfall. Jag släppte allt och öppnade kuvertet sittandes på hallgolvet. Det visade sig att de ville hålla ett telefonförhör med mig ang en helikoptertur jag ev gjort under hösten. Jag har inte flugit helikopter, men däremot bokat en helikoptertur åt Roger & Anna som fick flygturen i bröllopspresent i september.

Hann tänka tusen tankar kring hur de misstänkte att jag var inblandad i helikopterrånet och att han som flög Roger & Anna var värsta farliga råskurken innan jag efter ett par timmar fick tag i kommissarien i fråga. Men hepp. Det visade sig handla om en utredning av ett helt annat helikopterföretag som jag hade mailat en förfrågan till när vi jagade bröllopspresent. Helt odramatiskt alltså. Snopet. Men jäkligt skönt. Nu ska jag undvika poliskontakter ett tag framöver.

Men jag har faktiskt tränat idag. Och det var kul!