Uteserveringsöl. Fan vad jag längtar!
Månad: mars 2009 (Sida 1 av 2)
Dagar som dessa hatar jag att sitta i kontorslandskap. Tog tag i problemet på lunchen och köpte nya lurar.
Så nu är jag ensam med mycket ljuv musik i öronen och genast blev livet mycket ljusare (trött-stirr-minen är dock samma som innan).
Idag knarkar jag den här Hassle-låten och önskar att jag låg hemma i sängen tokhånglandes med min fantastiska man.
Vädret, sommartiden, helgen, baciller eller dålig moral. Men jag är helt slut idag.
Jorå. Vi släckte. Gjorde ni?
Nu har jag kollat Skatteverkets hemsida och om det stämmer så kommer det att bli en lyxig sommar för familjen Kastås. Tjoho!
Han är aldrig sig själv. Det är lilla isbjörnen, Pippi, lilla kaninen, Kråkan, Lille Skutt, Pingu, Bolt, Zlatan eller nåt annat. Aldrig Frank. Råkar man kalla honom det kollar han på en som om man vore korkad och säger tydligt: NEEEEEEJ! JAG ÄR LIIIILLA KANINEN JU!
Den här artikeln innehåller så många fantastiska citat att jag har varit tvungen att läsa den flera gånger idag. Lite sandlåda över det hela. Men man kan inte annat än älska Helin som i mina ögon ändå vinner över Croneman med Twitterinlägget: ”Han skriver bra, men har lite otur när han tänker”.
Hassle, Juvelen och Maggio på Debaser ikväll!
Jag hör det överallt – i fikahörnan på jobbet, på tunnelbanan, på Facebook och igår kväll på Nada. Deklarationerna börjar landa i folks brevlådor och därmed domen om hur flådig/oflådig sommarens semester kommer att bli.
Min har inte kommit än, men jag är så förbannat nyfiken att jag dör. Håller alla tummar för att den ligger på hallmattan idag.
Idag känns livet inget vidare. Kramsjuk, kärlekskrank och ledighetstörstande surfar jag weekendresor och drömmer om lyxiga hotellrum och ljumma uteserveringar i Europa. Hur kan semesterbehovet kännas så enormt sex dagar efter att planet landade efter den senaste semestertrippen? Jag fattar inte.
Är det nån av er andra som kan logga in på Gmail?
Satt just och checkade nya features i Gmail Labs (kolla ”labs” under ”settings”). Enablade en hel hög prylar – möjlighet att ångra skickade mail, placerade mina labels på höger sida vilket gör att jag numera ser alla samtidigt och var det ramlat in mail, preview på youtubeklipp och flickrbilder, möjlighet att kolla inboxen trots att jag är offline och lite annat.
Små små saker som gör livet bättre. Och så känns det varje gång jag använder något som Google spottat ur sig. Stor kärlek.
Vad har ni för tema förresten?
Update: När jag läser det här högt för mig själv så inser jag att man lätt kan tro att jag är 16 år och försöker svänga mig med lite svengelska för att verka lite skönare än vad jag verkligen är. Eller att jag är Victoria Silvstedt kanske. Men det är jag inte. Så ni vet.
– Vaknade 04.07 i morse av en ung herre som ville ligga mellan sina föräldrar istället för i sin egen säng. Sen kunde jag inte somna om.
– Jag stör mig något enormt på den nya facebookfeeden. Bara idiot-quizar och ingenting om vem som kommenterar vad eller vem som blir taggad i vilka bilder. FB känns plötsligt inte ens hälften så roligt.
– Istället för att promenera i solen har jag spenderat dagen inomhus och knackat gammal html-kod.
– Inte heller idag har jag tömt kameran och börjat mecka med bilderna från Kap Verde.
– Tänkte se The Wrestler ikväll. Men jag orkar inte.
Sådärja. Nu har jag surat klart. Cirkulera.
På Hornstulls Strand kan man numera käka en grym våffelbuffé med de mest fantastiska tillbehör man kan uppbringa (tänk kaksmulor, kolasås, färskost med citron och riven choklad, färska frukter, jordgubbar, chokladkräm, grädde, blåbärssylt, vaniljkräm och sånt). Samtidigt rivs det av en brunchkonsert i ett hörn av lokalen. Igår underhöll Markus Krunegård & Santa Maria Eriksson medan vi moffade frasiga våfflor så det stod härliga till. Jävligt trevlig om ni frågar mig.
Och du hinner fortfarande till dagens gig. Det börjar kl 14.
Har insett att en av de bra prylarna med att vi hängde i en annan världsdel förra helgen var att vi helt missade upplösningen av årets schlagercirkus.
Och jag orkar faktiskt inte skriva nån lång reseberättelse nu. Men den här bilden sammanfattar nog känslan av Kap Verde faktiskt.
När man ser det här så kan man ju undra om man ens vill läsa förordet i boken om Gunnar. Men nu ligger jag här och läser och tycker faktiskt att det är lite bra. Minsann.