Frank har en jobbig period nu. Jag klurar på om det är nattskräcken som flyttat in, för han vaknar efter någon/några timmars sömn och gråter och gråter och är förtvivlad. Helt otröstlig. Vi har försökt bryta det med vattendrickande, läsande och filmtittande. Prata om något helt annat. Med blandat resultat – ibland funkar det, ibland funkar det inte alls.

I natt gav jag upp vid 02.30 när vi inte sovit mer än 20 minuter i sträck sedan 23-tiden. Gick upp med junior och bullade upp med kuddar och täcken i soffan och satte på Meckar-Micke. Jag låg i halvdvala och någon timme senare sov även Frank.

Det är så himla jobbigt, dels för att jag tycker så synd om honom, för han är så otroligt ledsen när det väl händer. Plus att man ju blir helt stekt om man inte får sova på nätterna. Så har ni tips – upp med dom nu, klockan närmar sig 22.