Att sitta och hulka till Bröllopsform kändes…lite skämsigt.
Månad: oktober 2008 (Sida 1 av 3)
Vår lya ser ut som fan – prylar överallt och med ett enormt dammsugningsbehov. I hallen svämmar korgarna över av sjalar, mössor och annat mjukt som ramlar ner över en när man försöker ta ett paraply eller nåt. Arbetshörnan är belamrad med viktiga papper som vi inte har någon koll på.
I vardagsrummet ligger leksaker i alla hörn och datorsladdar ringlar lite här och där. Och jag som egentligen vill göra om vardagsrummet helt och mysa till det sitter bara här och kollar på förödelsen. Aaaaaaah! Jag skulle behöva en veckas semester, lite inspirationssurf, en månadslön extra och en snickare. Sen skulle det nog bli bättre. Hur gör ni när det blir såhär hemma?
Mia är back on track – TJOHOOOO!
Såg Håkan på Cirkus igår och är fortfarande alldeles varm inuti och sladdar på mattorna. Det är verkligen något speciellt med herr Hellström. Han har en förmåga att få med sig folk från första sekund och sen tar det aldrig slut. Energi hela vägen och explodera på slutet. I like. Är avis på er som ska gå ikväll – ni kommer att få det fantastiskt!
Förresten, var lägger man upp filmklippen från igår? Alla har ju så mycket begränsningar. Mitt bästa är typ 10 minuter långt…
Han är en riktig snackpåse, babblar konstant om allt och inget. Vi hänger med på det mesta, men ibland är det bara låtsasord för hela slanten.
Han rabblar veckodagarna och räknar (med blandade resultat), jobbar hårt med att ta av och på sig kläderna själv, gillar att smörja in sig själv efter badet och kammar sig. Han har fortfarande blöja när han sover middag och på natten, men på dagarna är den oftast helt torr efter sovstunden.
Tågbanan är stora favoriten (tack Bengt!) och han kan ligga länge helt själv och bygga och köra, bygga om lite och köra vidare. Att kolla på dvd är inte så spännande just nu, möjligen ser han lite barnprogram på morgonen.
Han vet vad han heter i efternamn och snackar mycket om att farmor & farfar bor i Sollentuna, mormor & morfar i Eskilstuna och han själv på Bondegatan. Han är fortfarande ganska mammig och kör fortfarande med sina bedårande morgonkramar.
Han har slutat med ”mamma” eller ”pappa” tusen gånger om dagen. Nu kör han ”Du?” och väntar på att man ska svara.
Jag har ingen aning om hur lång han är, men han har storlek 98/104 och väger strax över 15 kg.
Just nu ganska snorig. Men fantastisk!
Har precis lagt upp lite prylar på Tradera igen. Buda loss vetja!
Det är ju fantastiskt med extra sovtimmar (speciellt när man befinner sig på mysigt hotell i Göteborg) och det var jäkligt bra eftersom jag var uppe nån timme i natt och duschade och käkade glass med en liten som blödde näsblod och blodade ner halva hemmet.
Men shit, det är så sjukt att det börjar skymma redan.
En affärsansvarig kan se ut så här…
eller så här…
eller så här…
eller så här! Tjohoo!
Jag har ju glömt att berätta om Brett Anderson på Chinateatern i tisdags! Han är ju en gammal favorit och när jag såg honom sist på Debaser Medis var jag lyrisk. Inte lika stort den här gången, det var en bra, men skum konsert. Det är konstigt hur akustiska små spelningar ibland kan ge mig en skämsig känsla. Nåväl, here goes, plus och minus:
+++
– Rösten, oj oj oj oj. Det är få som slår mr Andersons fantastiska stämma. Jag älskar!
– Låtvalen under andra akten, Europe is our playground tex. Fantastisk i akustisk version.
– Att han är så skönt dramatisk, jag blir alldels fnissig.
– Cellon, stråkar är väldigt väldigt fint.
– Venke, bästa konsertsällskapet!
—
– Att ha två akter. Det var inte ens speciellt långt.
– Brettans outfit. Shit vad jag saknar tighta jeans och skinnjacka. Fotriktiga skor känns sådär.
– Att han försökte få oss att sjunga med när han gjorde nya versioner av gamla låtar. Det är svårt.
– Spottandet. Det sprutade rejält tidvis – tyckte synd om folket på första raden.
– Cello till nästan allt gjorde att det lät väldigt same same hela tiden.
– Under större delen av första akten gick låtarna i varandra nästan helt obemärkt. Konstigt.
Jag är enormt glad över era kommentarer – bu och bä. MEN jag tycker att det är så sjuuukt tråkigt med anonyma kommentarer. Ni får gärna vara anonyma, men använd ett alias så att jag ändå vet vilken anonym tjomme det är som säger nåt. Bara att bocka i namn/URL och använda fantasin. Är ni med?
Så här:
Tack tack!
Jag och Z är anmälda till en illustratorkurs hos Alma Folkhögskola vid Liljeholmstorget med start den 4 november. Det är fem tisdagar kl 17-21 och kostar ett par tusenlappar.
Asroligt, MEN…det är bara fyra anmälda och vi måste vara sju för att de ska köra kursen. Är du intresserad? Kolla här och anmäl dig pronto!
Jag och chifen diskuterar fortfarande. Vore skönt att få nåt på papper snart – det är trots allt 15 dagar sen hon gav mig ett första erbjudande.
Jag började bygga ett träd på Geni förra året nån gång och de mailar mig lite då och då och tycker att jag borde logga in och jobba mer på mitt träd. Men efter att jag fick reda på att min pappa inte är min biologiska pappa i våras så stannade allt av. Hur fan gör man nu liksom? Två alternativa träd? Skiter i hela grejen?
I god ”lär-känna-dina-kollegor-bättre-anda” så har vi bytt platser inom avdelningen på jobbet. Jag har numera en fönsterplats med utsikt, men inga kollegor. Mitt nya gäng är mer mötesbenägna vilket innebär att jag nog kommer att sitta själv lite mer. Nå, mer arbetsro kanske. Hm. Nu när jag tänker på det så är det kanske så att det här var ett jävligt smart drag av chefen…
Hur fan går det till egentligen? Helgerna försvinner utan att jag hinner blinka och mina todolistor ligger orörda.
Alessia och Frank strax före kl 22 igår. Svårt att tro att det är två timmar efter läggdags.
Mycket skumma ideér dyker upp när man ska försöka jobba viralt – men det här garvade jag åt!
Känner du till någon kul illustratör som skulle kunna tänka sig att jobba med ett spännande barnboksprojekt? Behöver inte vara något fullblodsproffs, men ha en skön och egen stil.
Tips mottages tacksamt!
…jag vet inte vad vi gjorde rätt, men i natt har han sovit som en stock.
