Frank hostar nästan ingenting på dagtid. Men på nätterna är det helt sjukt. Han hostar så att han knappt får luft, nästan kräks och håller hela familjen vaken. I natt sov jag ingenting mellan midnatt och tre. Resten av natten duppade jag lite från och till, men det känns i kroppen idag.
Än sålänge är jag inte det minsta imponerad av Bricanylen alltså.

Och som en liten bonus har jag själv nu bajsont i halsen och den där känslan av att hjärnan är lite för stor för huvudet. Snor-på-väg-känslan ni vet.

Hehe, men jorå, annars är det fint!