Månad: mars 2007 (Sida 1 av 2)

Nu ska vi utnyttja våra två sista heldagar tillsammans. Solen gassar därute och jag har packat ner pryttlar för hela dagen. Hoppas det blir lika najs som när vi invigde Tegnerlunden i lördags.

Jag är i princip aldrig ensam hemma. Men ikväll är Lars och kollar på fotbollen hos en kompis och Frank somnade som en stock vid 19.30, så jag har verkligen egentid.

Njuter i fulla drag! Har käkat en burk makrill, sitter med datorn på magen och har kollat Greys anatomy och nu Fråga Olle (som dock är fantastiskt dåligt). Funderar på om jag ska ringa någon och snacka lite skit innan det är dags att Barnfebra lite och färga håret. Tänk vad mycket man hinner med på en kväll!

Jag köper i princip aldrig skivor längre. Jag kan komma ihåg ett par tillfällen jag gjort det under de senaste åren: när Håkan Hellström släppte senaste alstret. Och nu när Mauros nya finns att klicka hem. För även om man blivit lite slö och gniden på äldre dagar så är det faktiskt det minsta man kan göra. Att stödja sina favoriter, dom som nästan känns som om dom räddar livet på en ibland, är sjukt viktigt.

Ja, så av den anledningen är Mauros nya på väg mot min brevlåda. Samlingen 50 sånger ska jag nog önska mig i födelsedagspresent. Helt ogniden är jag trots allt inte. Hehe.

Såg Nina Frisk igår. Gick därifrån med en varm och vemodig känsla i magen. Lite dubbelt. Det var en jättefin film, lik Masjävlar på många sätt. Inte riktigt lika bra men man kan ju lugnt säga att Maria Blom är helt överjävla bra på att framhäva karaktärernas personligheter. Man älskar och hatar hela bunten. Framförallt Ninas mamma Jill som spelas av Gunilla Nyroos. Hon är fruktansvärd. Jag mår dåligt när jag ser henne. Och ännu mer när jag hör henne. Men ändå en sån fin liten mamma längst där inne.

Andra bra saker med Nina Frisk: Jag älskar flygtänket som även hänger med när man byter miljö i filmen. Ninas bästis Gunnar som spelas av Johan Ehn är helt strålande. Och snygg. Det är något speciellt med att se filmer som utspelar sig i ens hemstad. Fina fina Stockholm.

Klockan tickar mot hemgång och jag insåg nyss att det här är min sista kortvecka. Två dagar föräldraledighet kvar. Sen börjar heltiden igen och jag är verkligen en working mom. Herrejösses vad fort tiden går.

Förslag på vad jag och Frank ska göra på torsdag och fredag för att riktigt njuuta av våra sista heldagar tillsammans?

När det går åt skogen med boendet så är det iallafall tur att livet är skönt på en hög andra sätt. Käkade sushilunch i solen med värsta bästa kollegorna och värsta bästa familjen. Då kan man inte annat än må bra.

Dagens lunchgäng fotade av Henke.

Klockan 10 idag behagade mäklaren höra av sig. Med ett motbud. Dom vill ha 100 till.

Jag blev så jävla irriterad. Han lät helt blasé och tyckte inte att det var ett dugg konstigt att han inte hörde av sig igår. Trots att vi kommit överens om det och att det var villkoret för vårt bud.

Bara för att dom sysslar med miljonaffärer hela dagarna betyder det inte att vi andra gör det. Jag sa att om han hade hört av sig igår så kanske det hade varit intressant, men eftersom vi tycker att det sköttes så dåligt och han inte hörde av sig så kikar vi även på andra budgivningar nu. Tack men nej tack alltså.

Får väl se hur budgivningen artar sig.
Han klämde nämligen ur sig att han inte direkt har värderat den till det pris som vi erbjöd. Smart.

Fyfan vad trött man blir. Nu har jag en lång lista med mäklare som jag verkligen inte skulle rekommendera till någon. Any takers?

Och det tolkar jag som bad news. Vi har varit på middag och väntat och väntat (och ätit lite förstås). Vid 20 ringde jag mäklaren, men fick bara svararen. Upprepade mobilnumret igen och bad honom höra av sig. Det har har fortfarande inte gjort. När vi kom hem såg vi att han ringt på hemnumret strax före 19, men utan att säga något på svararen.

Hade dom velat ha vårt bud hade mäklaren velat bestämma tid för att skriva i morgon. Mäklare stressar alltid med avslut. Så nej, jag tror fanemig att det sket sig. Men. Vi kan ju fortfarande vara med i budgivningen isåntfall.

Morgondagen har svaret.
Tack för att ni är så grymma tumhållare förresten. Ni är guld värda!

Vårt första chockbud någonsin. Hoppas hoppas hoppas att dom tar det. Vid sjutiden vet vi. Tjo, nu ska jag försöka tänka på något annat en stund.

Söndag igen. Hittar vi något vi tycker om idag så blir det hårt mot hårt. Ett tidsbegränsat högt bud direkt efter visningen. Spännande!

Det är nästan så att gåshuden som dök upp under den fantastiska versionen av The wild ones är kvar. OJ vad bra det var.

Ibland går tiden fort. Ikväll är det dags och jag sitter med lurarna på och tjejlyssnar på nya plattan. Hade nästan glömt hur lugn och rofylld jag blir av hans röst. Hoppas att det blir en bra kväll!

Svettig slutspurt i budgivningen nu. Vi och en budgivare till. Håll tummarna hårt hårt nu!

En kvart senare: Vi är ute. BAJS.

Har ju inte käkat kolhydrater alls de senaste veckorna. Men i lördags provade jag den nya GI-menyn från Max. Mmmmmm vad gott för en gammal hamburgernarkoman och så otroligt lyxigt att käka bröd! Eftersom det är ett bröd med lågt GI och innehåller massor av frön så kändes det helt okej. Däremot måste jag säga att den lilla bönsalladen som serveras till är rätt torftig.

Budgivning. Nervwrecking. Speciellt eftersom vi gör något annorlunda den här veckan. Budar på en lägenhet som inte ligger mitt i stan. Gulp. Jag vet inte riktigt om det är vår grej, men lägenheten är underbar och det är nära till badplats och buss. Visst kan man väl bo på Stora Essingen?

Håll tummarna!

Listan över dagens nedslag är nedskriven, kartan är inspanad, barnvakt är fixad. Veckans lägenhetsrace kan börja.

Vi börjar verkligen kunna det här nu. Samma procedur i princip varje söndag sedan i oktober någon gång. Men än finns hoppet. Kanske är det idag vi ska kliva in i vår nya lya för första gången?

Jag tycker att Kulturhuset är guld, jag älskar gratisaktiviteter och avgudar Jesper Waldersten. Fatta att solen skiner ute, det är fredag och jag och Frank ska se den här utställningen idag!

Tack Linda för tipset!

Idag är det två år sen jag började på Expressen. Det är inte klokt vad fort tiden går nuförtiden. Samtidigt känns det som om det var typ 10 år sen jag klev in på redaktionen för första gången.

Mycket har hänt sen dess. Ska bli spännande att se hur livet och jobbsituationen ser ut den 14 mars 2009.

GB lanserade årets nyheter i förra veckan. Gamla favoriten Top Hat kommer tillbaka, man lanserar en strut med lakrits och en jordgubbs-sandwich. Sen så dyker en skön rosa stjärnglass upp. Den har en pinne fylld av glitter och skulle lätt kunna bli årets favorit. Om det inte vore för att korkade GB har döpt den till ”Girlie”.

Jag trodde nästan att det var ett skämt först. Har dom inte tänkt överhuvudtaget? Vem på GB är det som sätter namn på de nya produkterna? Jag blir så förbannad att jag känner för att bojkotta GB totalt. Puckon.

Min chef förbarmade sig till slut över mig och i går fick jag en ny mobil. En K750i. Tur, för den gamla hade inte långt kvar, det var tydligt. Nu har jag fått hjälp av Henke och backupat alla kontakter och prylar och skickat över i nya telefonen. Den är alldeles blank och orepig och jag funderar nästan (bara nästan) på att skaffa mig ett litet fodral att ha den i bara för att den är så fin nu.