Kategori: Uncategorized (sida 2 av 112)

Krama era barn hårt ikväll

Jag läste det här blogginlägget för två år sen och jag minns att jag nästan gick sönder. Den största rädslan. Hur överlever man något så fruktansvärt? Hur hittar man styrka och sinnesnärvaro att berätta för sin fru att ens barn är dött? Hur drar man det sista andetaget innan man formulerar orden? Och att sen göra det igen till ännu en familjemedlem? Hur orkar man leva vidare?

I morse läste jag Christinas blogginlägg på väg till jobbet och påmindes om känslan. Stora tårar mitt i morgonrushen på fyrans buss. Och jag kände att idag inte är dagen för vädergnäll, suckar om full mailbox eller griniga kassörskor. Idag och så många dagar och stunder framöver som möjligt ska jag försöka ha med mig känslan av tacksamhet. För trots om saker är skit ibland så är jag så enormt tacksam över det liv jag har. Jag är tacksam för friskhet, för alla de fantastiska människor jag har runt mig, för Lars och för vår fina lilla familj. Ikväll vid nattningen kramade jag barnen hårt och länge med en stor klump i halsen. Klappade försiktigt på varma små kinder och mjuka hår. Älskade barn, jag orkar inte ens tänka tanken på hur livet skulle bli om något hände dem. Önskar jag kunde skydda dem från allt ont. Det kan jag förstås inte. Men jag kan visa dem att de är de finaste jag har och att vad som än händer så kommer jag alltid att finnas där för dem.

Ikväll brinner ljusen i vårt hus för Linus och hans familj.

Livets första PT-pass

Igår var det dags. Jag ställde klockan på 5 och tog tåget mot Odenplan för att träffa Lovisa och köra livets första PT-pass. Eftersom det var vårt första möte så innebar det mätning på alla sätt. Konditionstest, styrketester och så måttband och fettmätning. Och det gick okej. Det var jobbigare än man kan tro att springa två kilometer i maxfart men resten hade jag ganska bra koll på.

Inom ett par dagar får jag resultatet i mailboxen – bland annat min fysiologiska ålder. Men framförallt så har jag ett noll-läge och det är så sjukt spännande. Nu ska vi ses i nästa vecka och börja träna på riktigt – och då är fokus att jobba med styrkeövningar som ska hjälpa mig att springa smartare och snabbare. Målet är ju att göra Göteborgsvarvet under två timmar och Midnattsloppet på 55 minuter. Längt!

Kvällens projekt

Av alla beslut som vi tagit kring påbyggnaden och huset så tror jag att det här är det allra svåraste.

För vad f-n ska man ha för färg på fasaden? Blek grön? Mörk brun? Grå? Och hur blir färgerna i utemiljö på träpanel? Och hur ser det ut på ett hus som inte ens finns än? Vi har ju bara halva än. Och vad tusan gillar vi?

Sen är det takpannorna. De finns också i mängder av färger och utföranden. Ikväll ska vi iallafall försöka närma oss ett beslut. Jag har skåpluckefärgvelandet i färskt minne. Vi får se hur det går.

20120116-232900.jpg

Tv-premiär!

Familjen lyckades nästan missa det i paketöppning och frukostkaos, men vi blev firade på tv i torsdags, både jag och Anita. Stort för tvååringen. För mig…kanske inte riktigt lika stort (eller persoligt), haha.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Åh vad jag älskar Bolibompagänget! De gör så sjukt bra saker för våra kids (och oss). Födelsedagsfirandet är bara en av prylarna – klädracet, tandborstning, morgongympan, pyssel, teman och mångfalden de visar våra barn. Like like like.

Nu är hon två!

Idag fyller hon två år vårt lilla charmtroll. Hon är ju en sömntuta och vägrade vakna när vi sjöng för henne i morse trots att vi lockade med paket och kanelbullar. Men efter några minuter (och när hon insåg att det var Barbapappa-papper på ett av paketen) var hon game och sjöng ja-må-du-leva 422 gånger, käkade bulle, drack mjök med partysugrör och slet upp färgglada papper med assistans av Frank.

Svårt att inte tänka tillbaka på den där dagen för två år sen när hon kom. Galen dag med live-bloggande, julgransplundring och promenad i iskyla. Och det är ju inte alla nyfödingar som hamnar på Aftonbladet.se’s förstasida.

Det har varit två fantastiska år och jag är så himla glad att vi bestämde oss för att vi ändå ville bli fyra. Hur kunde vi någonsin tro att vi skulle kunna vara utan den här finurliga, kärleksfulla och fina lilla tösen?

Premiär

Igår testade jag julklappsspelet Your Shape för första gången. Körde lite uppvärmning och några olika styrkepass och det var rätt bra tycker jag. Lars hängde med och vi blev rätt flåsiga framför tvn.

Tuffast var uppvärmningen där man skulle blåsa upp bollar tills de sprängdes med hjälp av knäböjande och pumpande armar i sidled och sen styrkeövningarna för mage och rumpa. Jag snabbtestade även stamp-delen som funkade sådär i vårt julgransbelamrade vardagsrum – gick inte heller igång på den hiphop-dansdel jag testade. Men det finns mängder av olika träningstyper, så jag tror nog att de flesta hittar något de gillar.

Jag har rejäl träningsvärk idag – kan iofs också bero på att jag på uppmaning av coach Lofsan varje dag kör 3 omgångar med 3×1 minut planka. Skak och darr I tell you.

Hej 2012

Hoppas ni mår bra idag! Jag var lite trött i morse men tog ändå en löparrunda efter lunch. Kan ju verka ambitiöst, men för mig var det inget snack. Idag började nämligen året då jag ska springa Göteborgsvarvet under två timmar och Midnattsloppet under 55 minuter. För att fixa det kickar jag igång träningsåret med några PT-timmar för att lära mig mer om hur jag ska springa och vilken träning jag bör komplettera löpandet med.

Jag är sjukt peppad och det ska bli så himla kul att göra det här på riktigt. Tidigare har jag ju bara sprungit lite själv och kan inte så mycket om hur det funkar. Nu har jag en plan, ett tydligt mål och så har jag joinat en challenge för att få lite extra pepp. Just nu är vi 156 stycken som har värsta planerna för 2012.

Och ja, ni lär få höra allt om detta här förstås!

Summering

Så är det dags att lägga ännu ett år till handlingarna. Jag hänger knappt med längre, men som tur är finns ju Facebook timeline och även om jag producerat färre blogginlägg än vanligt så ger även de en hint om vad jag hållit på med under året.

Sen så finns ju det viktigaste förhoppningsvis kvar i huvudet. Så here goes, min årslista för 2011:

ÅRETS HAPPENING
Fredrick och Elins bröllop. Det är inte varje dag man gifter bort sin lillebrorsa. Flera dagars pissregn blev till solsken och det finaste paret i mannaminne sa ja till varann på sin favoritplats. Jag tjöt hundra gånger den där kvällen.

ÅRETS PROJEKT
Ingen tvekan. Det är såklart the house. Renoveringsfesten som fortfarande inte är över på länge. Vi har rivit, byggt, slipat, borrat, sågat, målat, tapetserat, sågat ner träd och grejat. Och det är på god väg. Efter påsk ska vi ha en våning till om allt går som det ska. Svårast just nu är att bestämma färg på fasaden och takpannor.

ÅRETS LÅT
Jag tror inte att jag har någon årets låt i år. Men ett par album har jag nästan lyssnat sönder. Det är Jonathan Johanssons Klagomuren och Veronica Maggios Satan i gatan. Sen finns det ju en massa grymma låtar som jag älskat. Jag blev tokglad när Linnea Henriksson släppte singeln Väldigt kär/Obegripligt ensam. Och oj vad jag har dansat och sjungit högt till Vart jag mig i världen vänder med Den svenska björnstammen. Och jag älskar When buildings sleep och Islands and shores med Deportees. Och så nästan allt med Serenades förstås. Blir helt prillig av att Markus ska släppa nytt nästa år.

ÅRETS RESA
Det har ju inte varit ett år som gått i resandets tecken direkt, men Mallis och Gran Canaria var härligt. Toppar listan gör nog den härliga Pekingupplevelsen och så förstås min och Lars weekend i Amsterdam. Tack för den Nike!

ÅRETS HURRA
Jag har inte sprungit som jag hade planerat det här året. Mycket sjukdom och slöhet och motivationsproblem. Men när jag gick i mål efter 16 kilometer i Dam tot Dam loop i Amsterdam var jag så otroligt lycklig! Det var så förbannat kul och jag är enormt stolt över mig själv.

ÅRETS PERSON
Ingen tvekan det här året kan jag säga. Det är Lars. En envis, outtröttlig kämpe som visat sig vara en jäkel på att renovera. Jag vet inte var de här talangerna kommer ifrån, men det är som att det sitter i ryggmärgen och han styr upp ventilering, gipsning av tak, lister, snickerier och köksmontering som om han aldrig gjort annat. Jag är kär, imponerad, tacksam och glad – för min ryggmärg huserar en massa bra kunskap, men inte sån som har med renovering att göra. Antalet storbråk under renoveringen har varit förvånansvärt få och det där med att renovera sig till skilsmässa som en del varnade oss för stämmer inte i vårt fall – snarare tvärtom. Det är verkligen fantastiskt att se det man drömt om tillsammans växa fram bit för bit.

Sen vill jag också skicka en stor portion kärlek till Anna som jag träffade av en slump på Putte i Parken i somras. Tänk att någon kan kännas så naturlig i ens liv efter så kort tid – jag är jätteglad över att jag hade den där tygkassen från Gimme Indie så att vi började snackas!

ÅRETS SLIT
Hm. Generellt känns det inte som något slitigt år. Jag har slitit med träningsmotivation, men det är ju ett i-landsproblem, så jag hoppar nog den tror jag.

ÅRETS PLAGG
Det här är svårt – minnet är kort. Och just nu älskar jag pjucken jag köpte i förra veckan så mycket att jag glömt allt annat. Tänk att det nästan alltid är skor på den här punkten förresten!

ÅRETS BOK
Jag har knappt läst någon. Minns bara Lilla Stjärna just nu. Och den var bra, men sorglig. Paganinikontraktet ligger halvläst på mitt nattduksbord. Gillar den, men jag vet fortfarande inte hur den slutar. Jag kanske får återkomma.

ÅRETS KÖP
Familjeresan i oktober var ett härligt köp. Första gången jag utnyttjade min personalrabatt. Like!

ÅRETS LYCKA
Kidsen. De nya i bekantskapskretsen. Men framförallt mina egna. De må göra mig galen ibland. Men det är sjukt vad jag är lycklig över att jag har de här två. Fantastiska små människor.

ÅRETS JOBBIGASTE/SVÅRASTE
Att vara ett stöd fast man är långt borta och att försöka lyfta någon och hjälpa till på rätt sätt.

ÅRETS FÖRÄNDRING
Att gå från söderbo till förortsbo. Tidigt i våras hade jag en dipp och ångrade mig i hemlighet. Men sen kom sommaren och vi upptäckte att vi har en fantastisk grönskande insynsskyddad och fin tomt. Nu älskar jag vår lilla fjällstuga och jag är så glad att vi valde huset istället för en större lägenhet.

ÅRETS FILM
Hahahaha, jag borde stryka den här punkten. Men jag har faktiskt sett några filmer i år. Och ett par som jag verkligen gillade. Himlen är oskyldigt blå var skön. Peter Dalle är hilarious. Och så tyckte jag om Kings speech.

ÖNSKNINGAR INFÖR 2012
Att det ska gå bra med påbyggnaden. Att vi inte hittar några obehagliga överraskningar och att vi har råd och tid att ordna till det däruppe så att vi kan flytta upp under 2012. Jag hoppas att vi väljer någon skön färg på fasaden så att vi när vi står på uppfarten i höst verkligen tycker att vi har världens finaste hus.

Jag hoppas att pendeltågen kommer att gå som de ska om det blir vinter nån gång och att jag verkligen lyckas med de saker jag satt upp som personliga mål under nästa år – att bli mer strukturerad på jobbet, att springa Göteborgsvarvet under två timmar, att springa Midnattsloppet under 55 minuter (och framförallt snabbare än Henke) och att min träningsupptakt som drar igång nästa vecka håller i sig länge.

Jag hoppas att Frank kommer att gilla att gå i förskoleklass och att Anita kommer att tycka att det är ok att gå på förskolan utan brorsan. Att vi får vara friska och att inga läskiga saker händer mina nära och kära. För varje år blir jag räddare och räddare för vidriga sjukdomar och otäcka olyckor.

Några saker finns kvar på todolistan. Den där boken gnager lite i bakhuvudet. Och jag funderar vidare på ett par av surdegarna. Och på hur stor den perfekta familjen är. Och mamma, jag ser fortfarande fram emot att komma och lyssna när du sjunger i kör.

Och precis som de senaste åren så ligger det blivande små medborgare och växer i ett helt gäng av närstående magar. Jag kniper hårt för att de ska växa, vara friska och komma ut som fina rosa små knyten under året.

Ja, kärlek och lycka till er alla banne mig. Och vet ni. Jag tror att 2012 kommer att bli riktigt jäkla bra. Ett sånt där år man minns för alltid.

GOTT NYTT ÅR!

Tidigare summeringar:
>> 2007
>> 2008
>> 2009
>> 2010

Från oss alla till er alla

Ha en nu en riktig god jul med mängder av tomtar, knäck, rödbetssallad och fina presenter så hörs vi i paltkomans tecken om ett par dagar!

Kära tomten…

Det är stort fokus på önskelistor hemma hos oss just nu. Mest på Franks. Sen på min. Och ingen har väl egentligen frågat efter den, men vafasen, här kommer den.

  • Pantonekoppar (de små).
  • En svart Bag for life från Hasbeens.
  • Löparrygga (jag ska börja springa hem från jobbet).
  • Blå parkas från Whyred.
  • Personal shopper + shoppingpengar.
  • Prenumeration på Filter & Runners World.
  • Nike sportswatch.
  • Dubbar man skruvar i sina befintliga löparskor för att inte halka (och sen kan man ta ur dem igen).
  • Svinbra sport-bh. Jag älskar en jag köpte för lite mer än ett år sen, men hittar den inte någonstans. Den är som att ha ett par tighta jeans över lökarna. Like!
  • Tänk att vi äntligen är här

    I går kväll när vi bara hade el i halva huset och temperaturen långsamt sjönk inomhus svor jag lite. Men när jag vaknade till ett varmt hus i morse (och visste att problemet inte låg i huset, utan att det var Vattenfalls huvudsäkring på gatan som gått) så kändes det finfint igen. Och mitt i allt julfix försöker jag att vara närvarande och njuta och tänka på hur mycket jag längtat hit.

    Det är ju inte bara en och två gånger jag skrivit om hur jag längtat efter mer yta. Och snart är det dags. På lördag firar vi med släkten i vårt hus. Vårt fina lilla hus. Som efter påsk ska bli dubbelt så stort. Så nästa jul blir det ännu bättre! Då får gästerna egna rum över natten. Det är så bra att jag knappt tror det är sant.

    Tills dess jular vi loss ordentligt. Har redan hunnit med två satser knäck och julgranen är klädd sedan flera dagar. Varför inte liksom?

    Banne mig

    Jag vann PT-tävlingen. Så nu sitter jag här och äter en skål ostbågar.

    Nästan 2 vs nästan 2

    Jag snubblade över det här inlägget igår. Det är postat 2-3 veckor innan Frank fyller två. Och så kom jag på att det är precis i samma ålder som Anita är nu. Så självklart måste jag skriva ett om henne och jämföra lite.

    Kinesen är ingen liten brutta. Även om hon dragit ut lite på längden så är hon fortfarande fantastiskt knubbig och väger ca 16-17 kg. Hon pratar väldigt mycket och vi förstår det allra mesta. Skönast är när hon snor uttryck av Frank som hon inte riktigt förstår – typ ”aldrig i livet” och ”lägg aaaaaaaaav”. Mycket skratt blir det!

    Äter: Väldigt varierat. Men serverar vi något hon gillar kan hon äta hur mycket som helst. Det händer att hon äter större portioner än vad jag gör. Som idag när vi käkade tacos till exempel. Favoriterna är soppa, korv och blodpudding. Får hon rökt skinka på mackan måste man lägga på nya skinkskivor hela tiden. Och precis som Frank älskar hon att dippa. Hon gillar inte frukt men ska ändå skala mandariner vareviga dag.

    Gillar: Att bygga koja i soffan, rita, läsa böcker och när gosedjur och dockor är bajsnödiga och måste sitta på pottan eller få nya blöjor. Och så avgudar hon sin storebrorsa och härmar honom och vill gärna göra allt han gör.

    Gillar inte: När man bestämmer vad hon ska ha på sig.

    Sover:
    Jättebra. Hon har alltid sovit i sin egen säng men under lång tid har hon vaknat och fått komma in till oss vid fem-snåret. Nu blir det dock fler och fler nätter när hon sover hela natten i sin säng. Fantastiskt skönt.

    Framsteg: Hon kissar i blöjan men går på pottan när hon ska baja. Har även börjat göra samma sak på förskolan. Hon vill gärna klä på sig själv och det går ganska bra. Tålamod är inte en av hennes starka egenskaper dock. Hon räknar och kommer oftast till 6-7 innan det blir fel.

    Nytt: Sjungadet. Det övas julsånger på förskolan och det märks. Hon sjunger mycket. Hon har även börjat spela mycket på iPaden. Favoriten är Toca Boca store och Monkey preschool lunchbox.

    Hon är verkligen en fantastisk liten person och är urhärlig att hänga med. Hon är varm, kärleksfull och nyfiken och jag som inte var så säker på om det var en bra idé med en unge till kan inte tänka mig en värld utan henne. Koll själva. Himla fin.



    Nu jäklar 2012. Here I come!

    Förkylningarna avlöser varandra hos oss och jag känner att jag aldrig riktigt hinner komma igång med träningen och få det där efterlängtade flowet. Det blir 4-5 pass och sen har jag ont i halsen/bihålorna/feber igen. Det är ju en sån period för många, men jag är riktigt less. Dessutom har jag anmält mig till Göteborgsvarvet och till Midnattsloppet 2012. Sjukt pepp på det och vill bara springa springa springa. Har ju mina nya snabba Lunarglides också, så just nu är jag såå sugen.

    När det gäller Göteborgsvarvet så anmälde jag mig för att ge mig på en större utmaning som löpare. Jag vet att jag kan springa milen. Jag sprang 16 km i Amsterdam. Och fasen, klart jag klarar en halvmara! Nu funderar jag på om jag inte ska sätta målet att göra det under två timmar? Oj vad nöjd jag skulle vara. Haha, de här tankarna (och loppen) kommer att hålla träningssuget uppe under vintern, det vet jag!

    När det gäller Midnattsloppet så fixade jag ju inte målet i år. Jag skulle springa under 55 min men tränade inte tillräckligt under sommaren. Jag lufsade över mållinjen precis under timmen, vilket är någon sorts nolläge för mig. Långsammare än så tänker jag aldrig springa. Så det kändes ok, men jag var inte nöjd. Nästa år är vi ett gäng som ska springa ihop. Bland annat min kompis Henke. Han är precis som jag en tävlingsmänniska och har också satt 55 min som mål. Men så adderade han en liten twist för att ”göra det hela lite roligare” – han tänker även springa snabbare än vad jag gör. Och oj oj oj. Den där typen av uttalanden får mig att gå igång i 110. För det kan jag säga er. Han kommer INTE att springa snabbare än vad jag gör. Inte en chans!

    Så ja. Det är dags att friskna till och sätta fart. Steg ett är att jag tävla hos Lofsan. Hon lottar ut en PT-timme och jag tänker att det skulle vara en grym start. Hon är galet fit och har stenkoll på kost, träning och den där efterlängtade balansen. OJ vad glad (och nervös) jag skulle bli om jag vann. Jag är ganska dålig på att ta ut mig till max och behöver gå ner några kilon, lära mig vilka andra delar av kroppen jag behöver träna för att bli snabbare och utvecklas och förstå min kropp bättre. Om vi kunde ta fram ett tränings- och kostprogram tillsammans skulle jag bli överlycklig – och antagligen lättare, starkare och friskare.

    Håll tummarna! Är riktigt sugen på att ta fram måttbandet, ta förebilder och sätta upp målsättningarna på kylskåpet.

    Jag blir så trött

    Jag har just spräckt glaset på min iPhone. Igen. Ahhhh.

    Fattar ni hur snabb jag kommer att bli nu?

    Ja, det är sant. Mina Lunarglides från Nike ID är ÄNTLIGEN här! Och de är vidunderligt snygga, lysiga och sköna. Ikväll det dags för premiärturen, men jag är redan nu helt övertygad om att dom kommer att vara sjukt snabba. Man ser ju det liksom.

    Nu blir det tapas


    Jag är ju Buzzador och har nu fått chansen att buzza Santa Marias Tex Mex Tapas. Jag blir ju extra glad när det dyker upp ätbara produkter – en av mina favoritsysselsättningar faktiskt. Jag gillar ju tapasgrejen och hoppas att det här kommer att vara bra. Jag tycker att det är lite meckigt med tapas i vanliga fall – många kastruller, byttor och formar och saker i hela köket. Det här kanske kommer att göra att det blir mer tapas på vårt middagsbord framöver. Vi får se. Ska hämta ut min låda idag – nån som vill komma på middag i helgen?

    Vill du också bli Buzzador och få testa nya produkter? Anmäl dig här!

    Fullmåne?

    Ikväll började Anita tjuta när hon fick en glassbåt och Frank har städat hela sitt rum (inklusive noggrann dammsugning) och ville att vi skulle lära honom hur man bäddar sängen.

    Nåt är sjukt fishy.

    I ♥ Stockholm

    Så här såg det ut när jag åkte över Västerbron i morse strax efter kl 06. Så vackert att jag bara ville stanna där och stå och ta in den här fina och underbara stan en stund. Hade en artikel att skriva så det gjorde jag inte. Men jag tog en bild så att jag skulle kunna behålla känslan. Fantastiska Stockholm, I ♥ you!

    Nu kommer vi ihåg 1177, okej?

    Den här fina sjukvårdslådan stod på trappan när vi kom hem häromdagen. Syftet är att skapa ett större medvetande för ett av Sveriges viktigaste nummer – 1177, som leder till sjukvårdsupplysning för barn.

    Nödnumret, 112, känner alla till. Men nästan 40 procent av svenska småbarnsföräldrar känner inte till 1177 som är Sveriges landstings och regioners nationellt samordnade sjukvårdsrådgivning på telefon och webb. På 1177 får småbarnsföräldrar råd om vård hela dygnet, sju dagar i veckan. 1500 sjuksköterskor arbetar för att ge oss kvalificerad rådgivning när våra barn skadar sig eller blir sjuka.

    Timingen är bra i vårt fall. I förra veckan lyckades Anita nämligen med konststycket att klämma i sig en sån där liten påse som ligger i skokartonger för att ta bort fukt. När vi upptäckte det blev det lätt stirrigt och ingen av oss kom ihåg numret till sjukvårdsupplysningen, så det slutade med att vi googlade. Nu har jag fått dubbla påminnelser och kommer förhoppningsvis att kunna rabbla 1177 oavsett vad som händer i framtiden. Kanske har jag hjälpt någon mer också. Hoppas det.

    Och just det. Påsen Anita klämde i sig var av den ofarliga sorten. Så det gick bra.

    Äldre inlägg Nyare inlägg

    © 2018

    Tema av Anders NorenUpp ↑