Kategori: löpning (sida 1 av 2)

Joo, man kan faktiskt fira en löpskola

Jag är inte riktigt klar med de sex veckorna i löpskolan Röhnisch success, men ikväll var bjöds det till avslutningsfest och ja…jag gillar ju fest, så jag var med ändå! Vi inledde med intervaller och löpteknik i Humlan, sen snabb dusch, lite mingel, snacks och shopping i Röhnischbutiken innan Ida och Lovisa föreläste om mål, motivation och hur vi ska tänka nu när löpskolan är över.

En sjukt bra kväll för mig som vanligtvis bara springer utan att tänka speciellt mycket – löpsteg, teknik och att fundera på hur kroppen fungerar är något jag klurar mer och mer på. Och det här med mål och motivation är alltid spännande. Jag som utan utmaningar sällan pressar mig eller kliver ur bekvämlighetszonen behöver verkligen fundera på hur jag ska tänka under resten av året för att hålla igång och för att pressa mig mer. Jag har satt mitt årsmål på 150 pass, men jag behöver även kortare delmål under resans gång. Jag ska klura lite mer på det och sätta ett nytt mål när jag sprungit klart passen i Röhnisch success.

Tack för en superhärlig kväll Ida, Lovisa och Röhnisch – och tack för goodiebagen! Ni är en stor del till att jag har förändrat min syn på träning och på mig själv under de senaste åren och jag är så jäkla tacksam över det! Idag ska jag inviga min nya Röhnischtröja under kvällspasset!


Den första bilden från Humlegården har jag lånat av Alla kan träna-Ida, tack!

En app jag älskar

Måste bara tipsa om min nya favoritapp (efter mobilt bank-id och Swish då). Training goal heter den. Inget avancerat egentligen. Du sätter upp mål med din träning – antal pass och på vilken tid du ska klara av dina pass, och så börjar du registrera dem. Du kan ge olika typer av träning olika färg, sätta betyg, skriva noteringar och lägga till bilder till varje pass. Men framförallt håller den reda på hur du ligger till mot ditt mål – både i procent men också med en markering som visar hur många pass du borde ha sprungit så långt.

Och det här funkar verkligen på mig.

Jag tappade löpningen helt förra året och sprang mindre än vad jag gjort sedan jag började springa 2006. Jag har funderat på varför och tror att det nog beror på att jag körde på som vanligt utan att egentligen tänka eller sätta mål med min löpning. Jag gjorde som jag alltid gjort, anmälde mig till ett gäng lopp som jag alltid brukar köra, men sprang mindre och mindre ju längre året gick. Däremot så startade jag ändå i mina lopp. Och gick i mål på sämre tider än på flera år, vilket gjorde att jag tappade motivationen ännu mer. Så i år bestämde jag mig för att skita i loppen och bara springa för att jag tycker att det är roligt. För att hålla motivationen uppe satte jag dock upp ett mål – att träna minst 150 pass under året. Och det är det målet jag mäter i Training Goal-appen. Och yes, det ser bra ut! De senaste veckorna har jag kört Lovisas och Idas löparskola Röhnisch success för att få upp tempot. Och i kväll sprang jag snabbare än vad jag gjort på ett par år och jag känner mig så jäkla stolt och glad över mig själv som hittat flowet igen! Det är så jäkla kul att springa!

Att göra skillnad

Igår var det så dags för Tjejmilen. Med förkylningskänningar under veckan och med lite för få kilometrar i benen bestämde jag mig för att strunta i klockan, ta det lugnt och se det som ett roligt träningspass. Jag ville så gärna fullfölja och få springa med det grymma Plan-teamet. Och så blev det! I knalligt rosa Plan-tshirts peppade vi igång tillsammans och insåg att vi faktiskt gjort ganska stor skillnad med våra insamlingar. Det känns fint.

Jag vill skicka miljarders kramar till Carolina, Linda, pappa, Marie, Ammi, Anna, Angela, Anna, Ninnie, Daniel, Petra, Henrik och Eva-Lisa för att ni var med och bidrog. Tillsammans har vi betalat nästan två års skolgång för en flicka i Guatemala (826 kr kostar ett år). Vi har gjort enorm skillnad för någons liv och framtid och det gör mig otroligt stolt och glad! Tusen tusen tack!

Donera så springer jag!

Tjejmilen samarbetar med Plan kring kampanjen ”Because Im a girl” för att uppmärksamma den diskriminering som flickor utsätts för i utvecklingsländer. Flickor är oftare undernärda, får mer sällan gå klart grundskolan och riskerar att giftas bort som barn. Att utbilda flickor är ett av de mest effektiva sätten att utrota fattigdom, det vet vi efter över 75 års erfarenhet av utvecklingsarbete i 50 länder.

Förra året sprang jag Tjejmilen på ett löpband på Malta, men i år är jag på plats i Stockholm och kommer att springa Tjejmilen med ett gäng sköna bloggare för att hjälpa till att sprida det här viktiga budskapet. Jag vill även hjälpa till att samla in lite pengar till kampanjen och har därför dragit igång en utmaning hos Charity Storm, så kom igen vänner, klicka här och donera loss! För varje hundralapp du skänker så springer jag en kilometer – och du gör något väldigt fint för flickor i Guatemala.

Det är nämligen så att insamlingen för Tjejmilen går till Plans skolprojekt att utbilda 1000 flickor i Guatemala. Knappt var fjärde flicka i landet är analfabet – det vill Plan ändra på. Att skicka en flicka till skolan ett läsår kostar 826 kronor. Att utbilda 5 flickor kostar 4 130 kronor.

Hur många kan vi hjälpa?

Löpevent – min nya grej

Jag har hunnit med två roliga löpevent de senaste dagarna. Ni vet när man springer i grupp iklädda likadana – väldigt sportiga kläder. Något som jag för några år sedan hade garvat högt åt. Och hellre dött än deltagit i. Men nu är det andra tider, Midnattsloppet hägrar och så har jag faktiskt börjat gilla gruppgrejen.

Först ut var ett intervall- och bok-event som min favvo-PT LovisaRosa Skrot bjöd in till. Vi var ett tjugotal peppade tjejer som iklädda laxrosa Röhnisch-sponsrade outfits körde intervaller i Tanto och sedan käkade frukost och lyssnade på Sofie Sarenbrandt som pratade om sin nya bok Andra andningen som ju utspelar sig under Stockholm marathon (har skrivit lite om den förut här). Sjukt kul, dels för att jag fick med mig Venke som också börjat springa en masse, men också för att många av de som var med är såna som jag läser och följer i olika digitala sammanhang – och det är alltid så himla kul att ses i verkligheten ibland också.

Sedan joinade jag premiären av Nike Run Club Stockholms nya löpevent för tjejer, ”She runs Sthlm”. Varje måndag kl 18 är det samling vid Inter Sport i Skrapan och sen springer man tillsammans. På premiären fanns tre distanser att välja mellan – 4, 6 och 8 km. Jag körde sexan och blev rejält slut. Vi sprang Götgatan ner förbi Erikdahlsbadet och över till andra sidan Årstaviken. Där är det väldigt kuperat och jag som mest springer platt asfalt i förorten i vanliga fall insåg att det är dags att ta sig an backintervallerna igen. Kul iallafall och definitivt ett tokbra sätt att ta sig ur sin egen bekvämlighetszon. Jag kommer att köra så ofta jag kan framöver. Nån mer som vill haka kanske?

Ett mord under Stockholm Marathon – vill man läsa om det?

Jag har fått den stora äran att förhandsläsa Sofie Sarenbrandts nya deckare ”Andra andningen” som handlar om en mordhistoria som utspelar sig mitt under Stockholm Marathon. Själv tog jag beslutet i veckan att inte springa Göteborgsvarvet pga för dålig form men åh vad jag ångar mig nu. Jag får sånt sjukt tävlingssug bara av att läsa de första sidorna. Nervöst fladder i magen, upprepat kontrollerade och funderade på skoknutar, klädval, musik, taktik och alla timmars uppladdning. Att bli galen på folk runt sig och deras ritualer samtidigt som man checkar att pulsklockan verkar funka. Trampandet för att hålla värmen och så till slut – det efterlängtade startskottet.

Jag har inte läst något av Sofie förut, men gillar det jag läst so far. Och jag vill läsa mer! Eftersom jag inte tagit mig igenom Born to run ännu så kanske det är det här som är steg ett mot mer löparrelaterad läsning än den Runners World som landar i bevlådan varje månad. Boken släpps den 6 maj och känns som något som kommer att läsas av löpningsfrälsta runt många pooler och stränder (och därmed generera mer semesterrelaterad träning) i sommar.

Jag är förkyld, men hoppas verkligen på att kunna snöra på mig löpardojorna under helgen.

Det här med löpningen dårå

Sjukdomar, VAB, jobb och dåliga prioriteringar har lett till att jag inte alls är i den löpform jag borde vara i. Och det är lätt att vara efterklok och klanka ner på sig själv (för det gör jag) men faktum är att det är i runda slängar sex veckor till Göteborgsvarvet och mitt tvåtimmarsmål är inte realistiskt. Har funderat mycket på om jag ens ska springa – jag känner egentligen inte för att göra det om jag inte kan vara mitt bästa. Kanske är det bättre att sikta på halvmaran i Stockholm efter sommaren? Jag vet inte. Jag ska ge det ett par veckor av intervaller och långpass innan jag bestämmer mig tänker jag.

En bra sak är iallafall att det numera står ett löpband i källaren och så länge jag är frisk så finns det inte några ursäkter. Ut ur bekvämlighetszonen fyra dagar i veckan. Så är det.

PS. Löpbandet har fått oljetankens gamla plats och ja, det ser för jävligt ut och det är själadödande att springa och titta in i en betongvägg. Men tanken är att det ska putsas upp, dyka upp någon form av skärm där och bli ett okej minigym därnere så småningom. Så himla härligt faktiskt! DS.

Jag jobbar på det

Den som har hängt med vet ju att struktur och planering är grejen för 2013. Och so far får man väl säga att det går…okej.

Jag ligger lite efter i läsningen av strukturboken. Det är inte bra. Men jag inleder varje arbetsdag med en struktur-stund, jag gör todo-listor, jag har börjat lägga dokument i mappar och namnger alla dokument på samma sätt. Sen har jag bytt plats på jobbet för att få lite mer ro. Jag insåg att det behövdes eftersom jag hellre satt på café när jag skulle jobba koncentrerat med olika typer av strategi-dokument och rapporter.

På hemmaplan har jag gjort ett schema för träningen och springer fyra dagar i veckan. Måndag, onsdag, fredag och så långpass på lördagar. Jag kör så tills i början av mars då det är upptrappning med hjälp av 10-veckorsschemat från jogg.se fram till Göteborgsvarvet den 18 maj.

Och just det, så planerar vi ju veckans mat och skriver upp på tavlan varje söndag. Lättare att nå målet med tre köttfria i veckan då. Haha, nu när jag läser igenom det här så inser jag att det är en riktigt bra nivå. Jag älskar struktur!

Jag, en parodi

20130102-215923.jpg

Jag sitter här och gör ett träningsschema, har tagit mina mått, har precis läst förordet i strukturboken som ska göra mig till ett uppstyrt ess (tack fina fina Sofie) samtidigt som jag försöker att glömma chipsen, chokladen och kakorna som finns i köksskåpen. Nu ska jag ta mig en clementin också.

Jag är exakt en sån som jag brukar garva åt och håna i början av januari. Men det är okej om ni garvar. Gör det! Då blir jag ännu mer taggad att hänga i löparspåret även i oktober.

På´t igen

Den 18 maj går Göteborgsvarvet 2013 av stapeln. I går, den 12 september 2012, åtta månader innan loppet, stängdes anmälningssidan. Då hade galna 62.000 personer anmält sig och betalat 595 pix för att få pina sig runt på Göteborgs gator. Så även jag.

Så nu börjar uppladdningen för att slå årets sorgliga resultat. Nästa gång ska jag ta det lugnt, njuta och skita i sportdrycken. Revanschsuget är stort och idag när jag gick en snabb promenad uppför Avenyn kände jag ändå en liten liten längtan efter att springa längs den förbannade blå linjen igen. 247 dagar kvar.

Jag gjorde det!

Jag har ju glömt att rapportera, men jag sprang faktiskt Tjejmilen på Malta.
Den enda lediga stund vi hade på lördagen var över lunch, så jag fick med mig Dan och så blev det milen på löpband i ett svettigt rum med dålig AC. Ute var det närmare 35 grader, så jag tror vi gjorde rätt val ändå.

Men oj vad jag hatade det där löpbandet de sista kilometrarna. Fy! Inte mitt snabbaste lopp direkt. Men det känns ändå riktigt bra att genomföra något jag lovat och som i det här fallet, för en väldigt god sak.

Jag hoppas att ni som sprang på plats i regniga Stockholm hade ett mer behagligt lopp – och att ni sprang med era armband och hjälpte till att sprida budskapet kring Plans flick-kampanj. Den har nämligen precis börjat, så surfa in och läs mer och se vad du kan göra för utsatta flickor.

Spring för flickors rättigheter

I år samarbetar Tjejmilen med Plan kring kampanjen ”Because Im a girl” för att uppmärksamma den diskriminering som flickor utsätts för i utvecklingsländer. Flickor är oftare undernärda, får mer sällan gå klart grundskolan och riskerar att giftas bort som barn. Plans flick-kampanj har som mål att fyra miljoner flickor ska gå klart grundskolan. Att utbilda flickor är ett viktigt steg mot att minska fattigdomen i hela samhället.

Själv har jag blivit erbjuden att springa Tjejmilen med ett gäng duktiga bloggare för att hjälpa till att sprida det här viktiga budskapet, men tyvärr är jag bortrest den 1 september när loppet går av stapeln. Kom dock på den briljanta idén att jag ju faktiskt kan springa min tjejmil på Malta där jag kommer att befinna mig då. Så får det bli! Lite svettigare, men med en lika bra känsla i magen.

Du kan hjälpa till du också. Haka på kampanjen på Instagram, följ Plan på Twitter och Facebook eller stöd Plans arbete genom att bli fadder till ett barn. Du som springer Tjejmilen kan visa ditt stöd för flickors rättigheter genom att bära det speciella flick-armbandet som kan hämtas vid Tjejmilens mässa där du får din nummerlapp. Och springer du inte, joina Plans hejarklack och peppa tjejerna som springer och uppmana dem att höja näven för flickor runt om i världen.

Tillsammans är vi svinstarka – och ärligt talat så känns det ju dubbelt så bra att springa loppet när man gör det för en god sak.

Så hur gick det då?

Jo, jag hade glömt hur jobbiga backarna var. Och att en mil ändå är en mil. Och att Henke är en envis jäkel. Vi klev över mållinjen på exakt samma tid, 57.28, så ingen av oss fick äran att klå den andra. Men jag slog förra årets tid med 2,5 minut och hade sjukt roligt i perioder. Så det lär bli ett Midnattslopp även nästa år. Och då jäklar…

Nya Nike+sajten

Jag synkade just min Sportswatch efter kvällens Tabata-intervallrunda (korta intervaller med 20 sek högt tempo/10 sek vila x önskat antal repetitioner) och hade lite tid att kolla in den nya Nike+sajten som lanserades för nån vecka sen. Och jag måste säga att jag gillar det nya ändå. Det är fortfarande synd att de väljer snygghet före smarta funktioner, men den är ljusår bättre än tidigare då allt var som en enda stor och trött flashfest.

Jag gillar att jag kan se rundan på en Googlekarta, hastighet, tiden på varje kilometer, utmana mig själv (och snart andra) och hålla koll på hur jag springer och har sprungit. Delningsfunktionerna till Facebook och Twitter är mycket bättre (och kan ske per automatik om man vill – även rundor man mätt med sin Sportswatch) och man kan också göra inställningar och uppdatera sina enheter (app/klocka/fuelband) direkt från kontot.

Så jag stannar kvar, men gillar inte att man inte kan få ha kvinnoavatar som kvinna (det är alltid en man som visar hur långt man sprungit), jag tycker även att det är synd att de inte kapade Runkeepers funktion med att mäta ut/rita rundor på kartan innan man sprungit. Men det kanske kommer, det sägs ju vara flera funktioner på väg in.

Och just det. Älskar att de behöll det nördigaste – att man får nya färger ju längre man springer förstås. 10 mil till blått! Yihaa!

Välkommen tillbaka!

Jag haft noll träningslust och har inte sprungit en meter sen Göteborgsvarvsfloppen. Jag tror att det blev en urladdning, kanske allra mest mentalt. Trodde så hårt på mig själv innan.

Men i morse vaknade jag med en gnutta löpsug i kroppen och nu har jag bestämt mig. I morgon bitti ska jag inviga mina nya Lunareclipse. Nu ska löplusten vakna!

20120525-225857.jpg

Det sket sig

Varvet igår då. Jag hade ju satt två timmar som mål, men sista månadens träning har gått sådär. Halsfluss och seg influensa satte stopp för det. Så när jag drog iväg igår var det realistiska målet runt 2.05. Och det kändes bra ända fram till 8-9 km. Jag låg bra till i tid, det var kul, bra väder, mycket folk och kändes skönt.

Men sen hände något. Jag fick ont i magen och började må illa. Drog ner på tempot men det blev bara värre trots platt och lättlöpt bana. Började skaka och fick efter en stund lov att kliva in i en buske och kräkas. Sjukt arg och besviken. Försökte springa men mådde illa igen, så jag gick en stor del av sträckan på Hisingen. På andra sidan Göta älvbron lunkade/gick jag och nådde målet på sega 2.22.

Magen var helt paj och jag var väldigt glad över mängden bajamajor på området. Att ta sig hem sen var en pina…

Vetesjutton vad som hände. Om jag tog ut mig eller om det var sportdrycken eller nåt jag hade ätit. Oavsett så är jag arg, less och lack. Så sjukt jävla irriterande. Lär ju bli tvungen att springa skiten en gång till nu.

20120513-111247.jpgMissnöjd men sjukt glad över att vara i mål.

Stressen

Mitt i det här byggkaoset har jag lyckats dra på mig en seg sjuka. Från början trodde jag att det var halsfluss, men när jag var på vårdcentralen igår så gav halsprovet ingenting och doktorn konstaterade att jag hade influensa och vatten bakom ena trumhinnan och ordinerade vila.

Just vila är ju svårt när man är tvåbarnsmamma med ett jobb som är svårt att pausa, en inplanerad möhippa i lördags och en påbyggnad som är beställd sen ett halvår tillbaka. Men jag har jobbat en del från soffan, kört med Treo, sovit middag och försökt att ta det så lugnt som möjligt.

Att vara sjuk är ju trist. Men det allra värsta är att det här infaller mitt under mina sista veckors uppladdning inför Göteborgsvarvet. Jag har inte sprungit på nästan två veckor. Jag som borde köra långpass och långa intervaller nu. Det är 23 dagar kvar och jag börjar tappa modet lite. Mitt mål på två timmar känns långt borta. Jag hoppas komma igång med lite lätt löpning framåt helgen, men som det är nu blir jag helt flåsig av att gå uppför en trappa så vi får väl se hur det här går. Bajs!

10 veckor senare

På söndag har det gått 10 veckor sedan jag drog igång träningsåret. Jag gick ju med i Lofsans 10 veckors-challenge för att komma igång och för att jag hade en känsla av att det skulle vara bra för motivationen. Och oh yes, det var det verkligen!
Jag hade inget specifikt mål för de 10 veckorna mer än att komma igång, styra upp en plan och få ett träningsflow. Mina mål (Göteborgsvarvet under 2 timmar och Midnattsloppet under 55 minuter) ligger längre fram i tiden, så jag har fokuserat på att träna med kvalitet, kliva ur bekvämlighetszonen och lära mig mer om min kropp.

Så hur har det gått? Jo, ganska bra faktiskt. Två sjukvändor i februari, men annars har jag tränat som jag lovat mig själv. Jag har inte gjort plankfan som jag borde. Men jag har tränat. Sprungit trots många minusgrader, halka och snö. Gått på PT-klasserna och lyssnat, sugit åt mig kunskap och kört järnet. Fokuserat på att pressa mig själv och och ikväll sprang jag de ca 12 kilometrarna hem från jobbet för första gången. Tog det lugnt, pressade inte, men inget lökande. Hade karta och letade mig fram genom Västberga industriområde, stannade för rött ljus och kilometern genom skogen mellan Älvsjö och Stuvsta halkade jag mig fram på en galen isgata. Med andra ord, möjlighet att pressa tiden ytterligare. Och ändå – milen på 57.47. Jag låg runt 5.40-5.45 i kilometertid och hade hela tiden i bakhuvudet att på Göteborgsvarvet måste jag ligga under 5.4. Och även om 2,1 mil är mycket längre än en mil så är känslan tokskön. Jag känner i hela kroppen att jag kan klara det och att det jag pysslat med i tio veckor verkligen har funkat. Och på köpet har jag tappat 4,5 kilo.

Jag är så tacksam för Lovisas och challenge-gängets pepp och diskussioner. Er närvaro i mitt Facebook-flöde har gjort att jag haft lättare att hålla mitt fokus, att jag har lärt mig massor och blivit sugen på mer. Nu längtar jag redan till nästan runda och är sååå taggad för Göteborg. Nu börjar nästa 10 veckors-period.

Hemmahelg

Tre av familjens medlemmar har varit sjuka till och från under veckan och helgen fortsatte på samma tema. Jag har hållit mig på benen och tar i trä så fort jag kommer åt, hoppas innerligt att det funkar.

Hemmahelg således. Det har betytt hemmafix, vilket var välbehövligt. Vi har monterat och fyllt den gulaste bokhyllan i mannaminne (vilket också innebar uppackning av tre kartonger och rensning av förvaringsboxar), satt upp lister på garderobernas överdelar och lämnat glas- och pappersåtervinning.

Jag har även hunnit med 20 km löpning, att storstäda på förskolan, en ostbricka, mello, en sovmorgon och hotellsurfande. Bra helg ändå alltså. Men tyvärr blir det hemmalir även i morgon eftersom Anita fortfarande är febrig.

20120212-195224.jpgSolnedgångsrunda i fredags, Kungens kurva och hem igen.

20120212-195247.jpgSjukisarna.

20120212-195337.jpgHela familjen bygger bokhylla.

20120212-195357.jpgFrank hänger mycket i snickis på förskolan, det märks.

20120212-195417.jpgFika + godispaus i byggandet.

20120212-195442.jpgPippilottan Kastås.

20120212-195504.jpgFrank målar Wild kids-flaggor.

20120212-195520.jpgNya gula skönheten, gilla!

Dubbad och klar

Idag har jag monterat mina Best grip-dubbar. Det är tio dubbar per sko som skruvas in i dina vanliga löpardojjor med hjälp av ett skruv-verktyg som medföljer i paketet.

Eftersom dubbsäsongen inte är så lång kände jag inte att jag ville lägga närmare tvåtusen pix på ett par nya skor med dubbar. Modde tipsade om de här som kostar 290 kronor och det högg jag direkt. När den isiga säsongen är över skruvar du bara ur dubbarna och använder skorna som vanligt igen.

Jag fegade och satte dem inte i mina favoritskor. Det fick bli ett par äldre, men testade att ta ur en av de jag skruvat i och det blev ju ett hål, men mindre än man kan tro. Premiärturen avgår i eftermiddag, återkommer med recension sen.

20120210-124439.jpg

Äldre inlägg

© 2017

Tema av Anders NorenUpp ↑