På söndag har det gått 10 veckor sedan jag drog igång träningsåret. Jag gick ju med i Lofsans 10 veckors-challenge för att komma igång och för att jag hade en känsla av att det skulle vara bra för motivationen. Och oh yes, det var det verkligen!
Jag hade inget specifikt mål för de 10 veckorna mer än att komma igång, styra upp en plan och få ett träningsflow. Mina mål (Göteborgsvarvet under 2 timmar och Midnattsloppet under 55 minuter) ligger längre fram i tiden, så jag har fokuserat på att träna med kvalitet, kliva ur bekvämlighetszonen och lära mig mer om min kropp.
Så hur har det gått? Jo, ganska bra faktiskt. Två sjukvändor i februari, men annars har jag tränat som jag lovat mig själv. Jag har inte gjort plankfan som jag borde. Men jag har tränat. Sprungit trots många minusgrader, halka och snö. Gått på PT-klasserna och lyssnat, sugit åt mig kunskap och kört järnet. Fokuserat på att pressa mig själv och och ikväll sprang jag de ca 12 kilometrarna hem från jobbet för första gången. Tog det lugnt, pressade inte, men inget lökande. Hade karta och letade mig fram genom Västberga industriområde, stannade för rött ljus och kilometern genom skogen mellan Älvsjö och Stuvsta halkade jag mig fram på en galen isgata. Med andra ord, möjlighet att pressa tiden ytterligare. Och ändå – milen på 57.47. Jag låg runt 5.40-5.45 i kilometertid och hade hela tiden i bakhuvudet att på Göteborgsvarvet måste jag ligga under 5.4. Och även om 2,1 mil är mycket längre än en mil så är känslan tokskön. Jag känner i hela kroppen att jag kan klara det och att det jag pysslat med i tio veckor verkligen har funkat. Och på köpet har jag tappat 4,5 kilo.
Jag är så tacksam för Lovisas och challenge-gängets pepp och diskussioner. Er närvaro i mitt Facebook-flöde har gjort att jag haft lättare att hålla mitt fokus, att jag har lärt mig massor och blivit sugen på mer. Nu längtar jag redan till nästan runda och är sååå taggad för Göteborg. Nu börjar nästa 10 veckors-period.
