I går kväll när vi bara hade el i halva huset och temperaturen långsamt sjönk inomhus svor jag lite. Men när jag vaknade till ett varmt hus i morse (och visste att problemet inte låg i huset, utan att det var Vattenfalls huvudsäkring på gatan som gått) så kändes det finfint igen. Och mitt i allt julfix försöker jag att vara närvarande och njuta och tänka på hur mycket jag längtat hit.
Det är ju inte bara en och två gånger jag skrivit om hur jag längtat efter mer yta. Och snart är det dags. På lördag firar vi med släkten i vårt hus. Vårt fina lilla hus. Som efter påsk ska bli dubbelt så stort. Så nästa jul blir det ännu bättre! Då får gästerna egna rum över natten. Det är så bra att jag knappt tror det är sant.
Tills dess jular vi loss ordentligt. Har redan hunnit med två satser knäck och julgranen är klädd sedan flera dagar. Varför inte liksom?
