I dagarna har vi blivit av med sju träd på tomten. Några björkar som var väldigt höga och med rotsystem som spred sig alldeles för nära källaren och delen av tomten där alla rör är dragna i marken. En annan björk som stod för nära huset där grenarna gick ut över taket (i vägen för påbyggnaden) och så ett par gigantiska granar som bara var ugly och i vägen. Det var sjukt maffigt att kolla in trädfällarna när de jobbade, det var inga små fjutt-träd direkt. Ingen höjdskräck där inte.
Nu efterhand känns det lite tomt, men tror att det handlar om ovana. Trädgården är fortfarande jättelummig och fin, men lite ont i hjärtat fick jag faktiskt.
