Nu går tiden sådär fort igen. För fem år sen låg jag och klämde på en helt ny bebis så här dags (och var nog lite panikslagen över att han aldrig ville somna).
Nu är han längst av kidsen på sin förskola, älskar pannkaka, har orange som favoritfärg och har just lärt sig sitt första hopptricks på grannens studsmatta. När jag nattade honom för ett par timmar sen var han alldeles kramig och glad och hade haft en jättebra födelsedag. Fina presenter och firande dagen lång, men störst var nog tv-grejen i morse. Sällan har jag sett honom så tagen. Han satt bara och stirrade på tvn med stora ögon och öppen mun. Sen började han asflabba.
Fina unge!
