Månad: december 2010

Summering

2010 - ett riktigt toppenårDet är nyårsafton igen och jag sitter här och funderar på hur det gångna året egentligen har varit. Kikar på bilder, läser blogginlägg, facebookstatusar och tweets. Mina tankar inför 2010 stämmer hyfsat bra överens med utfallet. Det är jag tacksam för. Verkligen.
Och nu när jag kikar tillbaka så minns jag året som lyckligt. Det har varit fint – det bästa på länge faktiskt. Och eftersom jag är ett stort fan av traditioner, här är den – 2010 års version av års-summeringen:

ÅRETS HAPPENING

Anita föddes. Störst i år utan tvekan. Fantastiska lilla människa.

ÅRETS PROJEKT
Den typen av projekt jag skulle vilja lista här har legat på is under 2010. Mitt stora projekt i år har varit familjen. Det är annorlunda att vara fyra och jag gillar det som fan, men det blir inte mycket tid över till annat.

ÅRETS LÅT
Det här är årets bästa. Tyvärr lite uttjatad. Men gud så bra. Och Robyn herself. Coolare, smartare och duktigare människa finns det? Jag var helt tagen efter konserten på Arvikafestivalen.

Oskar gjorde min sommar. Det här är årets mest spelade.

Men just nu är det Parken som toppar listan. Älska!

Förra året var jag säker på att Hassle skulle finnas med på det här årets lista. Haha. Så blev det inte.

ÅRETS RESA
Brasilien, utan tvekan. Vilken enorm lyx att få spendera en månad tillsammans med de finaste jag vet på en strand i paradiset. Men min och Lars tripp till Berlin är stark tvåa. Egentid var väldigt välbehövligt just då. Och Berlin var så himla mycket jag. Måste tillbaka snart.

ÅRETS HURRA
Jag övervann en massa gamla trötta föreställningar om mig själv, tog mig själv i nackskinnet, började springa – och älskade det! Jag är löjligt stolt över det.

ÅRETS PERSON
Den här är svår. Jag har så många grymma människor runt mig. Men Venke Osnes, såna som du växer inte på träd. Jag är så sjukt glad och tacksam över att få ha dig som vän. Du hjälpte mig att ta ett av årets största beslut och jag mår alltid bra när jag är med dig. Det är få människor som känner hela mig som du gör. Du är så himla bra, modig, rolig och smart. Älskart! Mer konserter, vin, Jansson och skitsnack med dig under 2011 önskar jag mig.

Sen vill jag lägga till två personer som satt stora saker i svängning i år – smarta Lina Thomsgård som startade Rättviseförmedlingen. Och så Johanna Koljonen som med sitt mod att berätta drog igång #prataomdet. Om alla var lite mer som de här tre kvinnorna skulle vårt klot vara ett väldigt mycket bättre ställe att hänga på (för att inte tala om snyggheten, herregud).

ÅRETS SLIT
Att brottas med en trotsig fyraåring utan att skrika, gorma och vara lika dum själv. Att få plats med fyra personer och alla prylar på 64m2 utan att bli galen. Att vänja sig vid föräldrapenningsnivån på bankkontot. Och kanske det allra svåraste – att hitta tid för varandra i vardagsröran.

ÅRETS PLAGG
Är inte ett plagg utan en klack. Kilklacken har hängt med i olika former under hela året. Bekväm och snygg på samma gång. Hur ofta händer det liksom?

ÅRETS BOK
Jag har inte läst så mycket i år. Tidsbristen igen. Schulmans papparoman ligger här och väntar på att bli läst. Den kunde nog kunna ha toppat. Jag går ju igång på känslogrejen. Och det är ju även därför jag gillar de två som får dela listans förstaplats i år: Vi har redan sagt hejdå av Daniel Åberg och Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst. Modiga berättelser båda två.

ÅRETS KÖP
Huset förstås. Ni som har hängt med ett tag vet att större boende funnits med på den här listan ett par år nu. Jag vill inte ens tänka på hur många söndagar vi investerat. Men om två veckor får vi nycklarna och då är det banne mig på riktigt!

ÅRETS LYCKA
Syskonkärleken. Jag trodde att det skulle ta många år innan de skulle få glädje av varandra. Men det är så tydligt och har varit det länge nu. Jag är så glad att vi gjorde det och att Frank fick ett syskon. Jag såg det inte innan, men jag förstår det nu. De kommer alltid att ha varann och det är stort.

ÅRETS JOBBIGASTE
Slutfasen på jobbjakten i september. Jag var helt slut, mentalt urlakad av att gå på så mycket intervjuer på kort tid. Men det var liksom tvunget att klaffa för att vi skulle kunna dra i oktober. Ladda, förbereda sig, prestera, landa. Ladda om, förbereda sig, prestera, landa. Om och om igen. Jag var ett vrak och pallade ingenting annat under de där veckorna. Ställde in allt och sov. Men det funkade ju. Och gick bra. Sån befrielse när allt var klart. Jag blev tusen kilo lättare så fort jag hade skrivit min namnteckning på avtalet.

ÅRETS FÖRÄNDRING
Att byta jobb. Jag hade hoppats på att få möjlighet att återvända till Aftonbladet. Men inga passande tjänster blev lediga och jag fick tänka om. Och även om jag saknar gänget på Bladet massor (och följer det ni gör med stort intresse) så blev det så sjukt bra! Ving är ett fantastiskt företag, ett väldigt roligt varumärke att jobba med och kollegorna är toppenfina. Och så lyxen att få jobba med något man lika gärna gör när man är ledig – kärlek.

ÅRETS FILM
Same procedure…ehh. Jag vet inte. Har jag sett några bra filmer? Jag gillade Cornelis-filmen, men årets film? Neej. Jag får passa.

ÖNSKNINGAR INFÖR 2011

Om två veckor får vi tillträde till huset. Det som idag ser ut lite som en sommarstuga, men som under året ska växa fram till vårt drömhus genom renovering och tillbyggnad. Jag vet att det kommer att bli fantastiskt till slut. Och jag är ju en positiv person. Men jag ska erkänna att jag är lite rädd för resan dit och hoppas att vi inte dyker på problem som är större (och dyrare) än vad vi klarar av. Och att vi inte kommer att hata varann i slutändan.

Jag hoppas att vi vid den här tiden nästa år har landat, börjat njuta och att alla fyra verkligen gillar och trivs med huslivet i förorten. Att vi har lite tid över för varann. Och jag hoppas så innerligt att Frank kommer att må bra och trivas i sin nya förskola när han väl får en plats.

Annars känns det viktigare för varje år att alla i min närhet får vara friska och att våra familjer får ett fint år. Fredrick och Elins bröllop i juli ser jag fram emot väldigt mycket. Och Mamma, den där körgrejen står fortfarande på todolistan, du har inte glömt det va? Jag hoppas att jag lyckas med några riktiga kioskvältare på jobbet och så skulle jag vilja ha en ny frisyr. Och komma till skott med den där förbannade boken nån gång. Ett par surdegar har jag på listan. Ska fundera på om jag ska glömma dem eller ta tag i dem under 2011. Vi får se.

Sist men inte minst, kompiskretsen kommer att bli ganska mycket större under 2011 om allt går som det ska. Jag kniper hårt för att alla små embryon på tillväxt blir friska, fina och rosa små bebisar som jag får pussa på under andra halvan av året.

Tack för att ni kikar in i bland och läser. Jag är väldigt glad över det. Jag hoppas att ni vill stanna även om det här blir en renoveringsblogg en tid framöver. Ett kul kväll och ett fint och kärleksfullt år önskar jag er allihop oavsett!
GOTT NYTT 2011!

Tidigare summeringar:
>> 2007
>> 2008
>> 2009

Blåst på blåsan

Såg en tokfin klänning i fönstret på Sorgenfri häromdagen. Nyårsperfekt. Så jag tänkte pipa förbi idag och prova. Men nepp. De hade stängt. Öppnar igen den 4 januari. Så var det med den nyårsoutfiten…

Resa med stil

resväska med tunnelbanemotivEn kollega är på jakt efter en ny resväska och när hon började surfa resväskesajter idag så kom jag på att jag såg en ursnygg i vimlet på stan mitt under julrushen.

Efter lite detektivarbete visade det sig att den kommer från Accent. Och visst är den snygg?! Lätt att hitta på bagagebandet också. Jobbar man på reseföretag borde man ju ha en snygg resväska – ellerhur?!

Och julen?

Jotack, min var jättefin. Känner att jag tagit ett steg bort från den fanatiska julälskargrejen. Kanske har jag blivit vuxen after all? Det känns iallafall lagom långt med två dagar och sen en dag mellandagsrea.

Själv är jag allra mest nöjd över ett par Dr Martens som Lars klickat hem åt mig. Och så vet jag att jag gladde åtminstone ett par personer väldigt mycket. Det är sånt som räknas. Ikväll är jag partysugen. Jag skulle vilja snacka bort kvällen och natten i någon skön bar. Men det ser ut som att det blir Arn och ostfest i soffan. Funkar väl det också.

Veckans finaste nyhet

Arvikafestivalen återuppstår ur askan och i juni är det dags igen! Tjoho! Dags att boka förra årets tokfina boende igen!

#prataomdet

För min del handlade väldigt mycket om att äntligen få privilegiet att ligga. För det var så jag såg det. Jag var aldrig den populära tonårstjejen. Jag var den rödhåriga roliga tjejen man var kompis med, tjejen som det hände rätt mycket kul runt. Men som inte var så värst intressant när det kom till hångel och sex. Så när det några år senare dök upp tillfällen så var jag på något löjligt sätt så jävla tacksam över att det ens hände. Jag blev skitnervös och gick all in. Och för att täcka upp hur oerfaren jag var och för att få göra det igen fokuserade jag mest bara på att göra det andra ville. Försökte vara porrfilmsfrigjord och kåt och gick med på saker jag inte gillade och som inte var sköna alls. Inuti var jag bara sorgsen och fattade inte varför jag aldrig kunna känna den där efterlängtade kåtheten på riktigt.

Några år senare flyttade jag till en annan stad. Nytt liv, nya tankar och jag vet inte hur det gick till riktigt, men plötsligt vände allt. Kanske hade jag fått nog. Jag blev den som bara tog och tog, såg till att bli tillfredsställd, att jag blev omhändertagen på bästa sätt. Inget var viktigare. Ingen annan var viktigare. Men jag var fortfarande sorgsen inuti.

Jag har inte ifrågasatt eller funderat så mycket på de här perioderna i mitt liv tidigare. Jag ältar sällan. Inget går att ändra på och det är ju som det är. Nu är livet bra. Men i förra veckan när Johanna Koljonen och många med henne började att skriva personliga tankar och erfarenheter kring gränsdragningar och sex i gråzonen på Twitter så väcktes något till liv. Hur kan vi vara så enormt många som upplevt det här? Var gick det fel? Och vad är det vi gör mot varandra? Vad gjorde jag mot mig själv och de jag inte pratade med? Och jag skäms över att jag inte vågade vara mig själv, att jag inte vågade säga nej och över att jag inte lyssnade tillräckligt bra.

Nu sitter det en fyraåring bredvid mig i soffan som redan tycker att andras åsikter är enormt viktiga. Han gör gärna som andra och vet vad som förväntas av honom i den värld som är hans. Även om han ibland vet att det är fel. Jag blir livrädd och känner att det som händer nu är så förbannat viktigt. Vi måste lära våra barn att deras och andras känslor är det viktigaste som finns. Att ett nej alltid är ett nej. Och att man måste fokusera lika mycket på att ta hand om sig själv som om andra. Och jag känner ännu mer än vanligt att jag vill få honom och hans lillasyster att förstå att de får vara precis vilka de vill.

Jag har gått med i rörelsen som startats kring frågan och nu pratar vi om det även på Facebook och i Prataomdet-bloggen. Gå in och läs. För det börjar hända grejer. Och du, prata väldigt gärna om det du också. Du behöver inte berätta för alla. Men vill du så är vi många som lyssnar. Och det viktigaste är att du vågar göra det precis när det verkligen behövs.

Morgondagens shopping

I morgon ska jag gå och köpa ett album som ska bli en idébok för renoveringen. Där kan vi sätta in bilder på inredning vi gillar, utklipp ur tidningar, färgprover, skisser, möbelbilder och sånt vi blir inspirerade av helt enkelt. Känner redan nu att det snurrar så mycket i skallen som man gillar och lätt trillar bort. Jag ser nya saker jag tänker att jag ska komma ihåg hela tiden. Nu blir det konkret. I like!

Snurr

Vi jagar hantverkarkontakter, snyggar till i lägenheten och surfar inspiration. Och jag tänker att jag nog ska maila Mr Timell himself och jaga lite hjälp. Tänk att allt kan vända på en femöring. En dag tänker man på tvätten, vad man ska göra i helgen och sånt. Nästa dag kretsar allt – hela ens tillvaro kring hus, flytt, renovering.

Konstigt. Men ändå härligt.

FYI

Det är konstigt nog ingen som har frågat mig om min önskelista ännu. Måste ju vara något fel. Så här kommer den:

Houdini hood

Dr Martens
Nya löpardojjor + broddar
Hopeväska (finns på Åhlens i massor av färger)
Prenumeration på Filter + bra inredningstidning
Presentkort hos Face
Presentkort Åhlens, HM eller annat bra klädshoppingställe
Hopeväska
Snygg och smidig dataväska
Armhållare att ha till iPhonen när jag springer
Massagepresentkort
Och så en ny laptop. Den här bränner hål på låren och låter som den ska dö anyday…

Nästa milstolpe avklarad

Vår lya är såld! Före visning. Himla bra faktiskt. Dels för att vi blev nöjda, men också för att vi slipper försöka hålla hemmet spotless i tre dagar (visning söndag, omvisning tisdag).

Nu räknar vi och klurar på vad vi ska göra själva och hur mycket hantverkarhjälp vi har råd med.

Tack!

Tre kvinnor, fantastiska på olika sätt, gjorde min lördagkväll. Först Maria som styrde upp själva biljetten. Sen världens finaste mamma som kom och passade kidsen. Och så Säkert!-Annika. Som jag brukar tycka om på skiva – men som var helt smashing i verkligheten. Snygg, cool, och engagerande. Och den där rösten. Vacker, berörande och både mjuk och hård på samma gång. Det gillar jag. Det kändes som att låtlistan var gjord med tanke på mig och sånt är ju svårt att motstå också.

Tack fina ni. Alla tre!

Nya tider

Vi har äntligen köpt ett hus! Ett litet hus i Stuvsta som med en påbyggnad, ny fasad, ytrenovering inne och nytt kök och badrum kommer att bli alldeles fantastiskt. Jag är lite darrig och nervös, men glad. Och tänker att det kanske är så att det här blir en renoveringsblogg framöver. Vår lya ligger ute på Hemnet redan, har vi tur blir det ett jäkla drag i budgivningen och då kanske vi kan skippa oljepannan också. Hehe.

Never ending story

Ellos-kappan har spruckit i sömmarna. Så nu åker den tillbaka. Just när jag hade börjat gilla den.

Trust me on the sunscreen

Var på middag med några av mina finaste igår. Vi började snacka om val och eftertanke och vad som gör att man hamnar där man hamnar. Och om att värdesätta och uppskatta det man har och det man gör. Om att vara i nuet och njuta av det. Djupt, I know. Men iallafall så fick det mig att tänka på den här fantastiska låten. Sjukt längesen jag hörde den, men jorå, den gör mig fortfarande tårögd. Det är någonting med mixen av allvar och trivialiteter levererade med kärlek som gör mig alldeles mjuk. Jag hoppas att jag får möjlighet att hålla ett liknande tal någon gång i livet.

© 2014

Tema av Anders NorenUpp ↑