Månad: juli 2010

Så himla typiskt

Om en vecka är det fem år sen vi sa ja till varann på Dalarö Skans. Vi har inte varit tillbaka sedan dess och tänkte att vi kanske skulle fira nästa fredag med att åka ut dit och käka lunch eller middag. Men tji fick vi. De är bokade för bröllop. Så himla trist. Det känns inte som att det är riktigt lika mysigt att stå på kajen på Dalarö och spana in vår ö på håll…

Operation få bloggen att leva

När jag flyttade den här bloggen från blogger tappade jag typ alla mina läsare. Det sket sig med RSSen och jag har inte lyckats lura hit alla. Vet att ni är några som läser, men ni är inte så många. Så jag känner lite att jag måste börja om från början. Och då är det bra när man får påminnelser som den här. Och att börja blogga lite oftare förstås. Och intressantare. Svår utmaning, men jag känner att jag är lite sugen på att ha en rolig blogg igen.

Tjohooo

Nu ska vi vara i stan typ fyra dagar i sträck. Semester.

Senaste nytt

Jag har börjat med intervallträning. Fyfan.

Rapport från verkligheten

Jag far och flänger och har på några veckor sett enormt många små guldgruvor och smultronställen runt om i vårt avlånga land. Det bästa är att det inte är slut än. Vi landar i stan med jämna mellanrum och tvättar, packar om och njuter av att sova i våra egna sängar. För mig är hemma alltid bäst, men än så länge är borta riktigt riktigt bra.

So far har vi hunnit med Asadokväll i Stuvsta, Midsommar, Parken Zoo, Öland, Landet, Dalarna, Arvika och Gröna Lund.

Jag festivalbloggar!

Det är dags för det årliga besöket i Arvika – och även i år bloggar jag på Aftonbladets festivalblogg. Ni hänger väl med va?

Knoppen och kroppen känner sig ensam

Egentid i all ära. Men shit vad jag har sovit dåligt inatt. Vaknat svettig och förrvirrad, lyssnat efter Anita och försökt förstå var jag är. Det är som att kroppen behöver familjens lugna och snusande andetag runt sig för att bli trygg och slappna av.

Me myself and I

Jag är ensam hemma. Resten av familjen är på landet och jag är kvar i stan eftersom jag har en klipptid i eftermiddag. Vet inte om det passar sig att beskriva hur fint det känns, men man kan lugnt konstatera att jag njuter. Lyssnar på Kent på hög volym, går på toa hur länge jag vill, städar undan lite långsamt och njuter av att tänka klart alla tankar i huvudet. Tror det blir uteservering sen. Någon som vill hänga på?

Bara så ni vet

Jag är ju ingen fotbollsbollsbrud direkt, men tippade Spanien som vinnare redan innan spektaklet började i kompisgängets tippartävling.

Fingertoppskänsla Det är jag och den tyska bläckfisken.

Saker man hör

”Jäklar vilken stor fluga jag såg, mamma”.

Första svordomen tror jag. Jag och Lars kollade på varann och började nästan tjuta. Så himla gullig.

Lycka

Jag blir helt prillig av sommarveckor som den här. Shit vad Sverige är fantastiskt. Just i dag och nu, sittandes på en solvarm stenterass i skymning med ett glas rosé i handen, vill jag aldrig bo någon annanstans. Drömmar om flyttar mot sydligare breddgrader är som bortblåsta. Jag har spenderat dagen på en strand som när jag blundade lika gärna kunde ha legat vid Medelhavet. Men så öppnade jag ögonen och var på Öland. Stort.

Påminn mig gärna om det här inlägget i november. Om det nu behövs. Det känns som om jag tankar sol, lugn och ro för år framåt.

Jag tar tillbaka allt

Imorse vid 4-snåret kröp han upp i sängen bredvid mig, lade armarna om min hals, viskade ”Jag älskar dig mamma” i mitt öra och somnade.

Som ett blankt vitt papper (med några fräknar)

Jag använder inte så mycket smink, men alltid mascara och ögonbrynsjox. Idag har jag dock gått runt utan något smink alls hela dagen och det är konstigt hur stor skillnad det gör. Jag har hajjat till varenda gång jag passerat en spegel. Sett nån barnslig helt uttryckslös person stirra tillbaka med förskräckt min. Tur att det är läggdags nu.

Arghh!

Det är nästan så jag börjar ångra att vi bestämde att Frank ska vara hemma i sex veckor i sommar. Nu har det gått fem dagar och jag är helt slut. Han är fantastisk när han är nysoven och nyäten. Men övrig tid…hej på dig trotsunge! Han säger nej till allt, gör tvärtemot vad man ska, klättrar högt och lågt, tar upp allt han ser omkring sig – hur äckligt det än är (typ använda tamponger, kladdiga glasskedar, varma engångsgrillar etc), äter i princip bara jordgubbar, oliver och glass, grinar om han inte får som han vill eller om man inte ger honom hundra procents attention, skjuter med låtsaspistoler och skriker och pratar konstant med jättehög röst.

Inget drömsommarlov so far alltså, men jag hoppas att det är en kort fas och att vi ska vakna i morgon och ha fått tillbaka en go, glad, nöjd, pysslig och kramig fyraåring. Och jag tror det blir bättre framöver, Lars jobbade sin sista dag idag, så från och med nu är vi dubbelt så många som kan ge honom uppmärksamhet. Och det blir nog fint.

© 2017

Tema av Anders NorenUpp ↑