Månad: juni 2010

Fjärilar i magen. På ett bra sätt

Har precis klickat på köplänken här och ska alldeles strax få lyssna för första gången.

Är nästan löjligt upprymd och förväntansfull. Tror det här kan vara en riktig Hanna-platta faktiskt.

Wind of change

Ja, här sitter jag och surfar hemnet på fyror och femmor i stan. Det och ett sommarhus är väl nästan som ett hus va?

Love is in the air


Jag har inte brytt mig så mycket om bröllopet fram tills idag. Men nu har vi har varit en vända på stan och plötsligt blev jag alldeles tagen av den härliga och glada stämningen och visst har jag fällt några tårar framför tvn. Nu ska vi ut och vinka till slupen!

Hello Africa, tell me how you’re doing

Jag har lyckats med bedriften att inte se en enda match ännu. Men jag köpte blöjor med fotbollsmotiv till Frank häromdagen och har installerat en vuvuzela-app, så jag känner mig ändå lite med i gänget.

Åh vad sorgliga vi är

Man vet att man är desperat när man åker och kollar på såna här hus. Jo, jag lovar. Det är ett hus därinnanför. Gult.

Bästa posten!

I oktober blir det bröllop i Haugesund och idag ramlade inbjudan ner på hallmattan. Åh vad jag hoppas att vi kan åka!

Fint som snus blev det

Nu är de herr och fru Martin och jag och rödskägget ligger i soffan och klipper med ögonen. Sjukt fin vigsel, fantastisk god mat och bra fest. Precis som ett bröllop ska vara. Lite mobilbilder finns som vanligt på Flickr.

Äsch, sprang lite bara

Jag vet att det är mycket löpning nu. Ska sluta gagga om det. Men jag upptäckte just att jag under den här veckan har sprungit 27,78 km. Hahahahahaahaha!

Exkollegan Anna och jag tävlar om vem som springer längst mellan den 9-30 juni och det känns som att jag ligger hyfsat bra till so far.

Pirr

Idag gifter de sig, Peter & Cecilia, och jag har precis kommit hem efter att ha kört Eskilstuna tor för att lämna kidsen. Så nu blir det uppladdning. Bästa sommarlistan, nagelmålning, hårpiff och klänning på. Kanske kanske ett litet glas vin också. Tjoho, jag älskar bröllopsfester!

Jag älskar mina kids

Jag är i köket och Frank leker med Anita i vardagsrummet. Plötsligt kommer han springande, skrattandes och visar en bild han har tagit. Sen garvar vi båda två.

Andra chansen

I morgon är Franks förskola stängd. Så vi drar och testar Galärparken igen – nu med en vild fyraåring. Kan bli spännande!

Joina sekten du också – sex små tips

Jag har ju börjat springa. Inte bara lite sådär ibland, utan på riktigt. Blivit en av de där…löparna. Jag har joinat sekten, längtar till nästa pass och börjat fundera på Tjejmilen. Till och med köpt löpartights. Ni fattar. Det är stort.
Jag har alltid hatat att jogga. Men jag har tvingat mig själv att göra det periodvis. Men då max 3 km och enbart på löpband. Inte bland folk. Och jag har typ dött på kuppen. Men något hände och jag kom igång och plötsligt blev det så jävla roligt att jag vill göra det varje dag. Och jag har precis räknat efter – det är sex små saker som har gjort hela skillnaden. Tänkte att jag skulle berätta vilka. Det blir ett mastodontinlägg, men kanske kan jag inspirera någon annan!

1. En sak som gjorde att jag ogillade att springa var allt skumpande. Mage, rumpa, tits. Allt skumpade. Ingen i hela världen gillar att springa när det skumpar. Det känns som att alla tittar, man orkar ingenting och allt blir en ond cirkel. Jag kan avslöja att det inte blir bättre efter att man fött barn heller. Så jag testade en grej som visade sig vara grym. Jag använder en body, en helt vanlig tight underklädesbody i stretchmaterial (funkar säkert med en sjukt tight baddräkt också), plus dubbla sportbhar. Och catching! Allt sitter på plats! Löpartightsen blir som pricken över i och förändringen är enorm. Jag känner mig smidig för första gången på 15 år.

2. För mig är teknik viktigt. Jag gillar siffror och statistik och att jämföra. Därför använder jag Nike+. Det betyder att jag har en sensor i dojjan som mäter stegen och skickar infon till Nike+-appen i min iPhone. I öronen får jag rapporter om varje kilometer jag sprungit, när jag är halvvägs och var hundrade meter den sista halvkilometern. Häromdagen poppade Lance Armstrong in och gratulerade till min bästa kilometertid någonsin! Najs tyckte jag!
När jag kommer hem synkar jag iPhonen med datorn och då skickas datan till mitt konto hos Nike+ och rätt in i min Facebook-status. Så all löphistorik landar hos Nike (där jag just nu har orange level, kan utmana polare, fylla i löprundor och mycket annat) och alla mina fejan-kompisar får veta hur långt/snabbt jag sprungit. Alltså kan jag inte såsa eller springa korta rundor. Ser inte bra ut i statistiken eller i ögonen på mina polare som numera tror att jag är värsta löparesset.

3. Jag bestämmer alltid innan hur långt jag ska springa och ställer i det i Nike+-appen när jag sticker i väg. Jag får inte springa kortare (men gärna längre). Jag får heller aldrig stanna. Jag får springa hur långsamt som helst, men aldrig stanna och aldrig gå. Tycker också att det är mentalt enklare att springa en sträcka och springa tillbaka samma väg. Då känns det som att vägen till vändpunkten är själva löpturen, resten är bara hemväg och bonus. Så sprang jag min första mil i livet för några veckor sen. Jag körde fem kilometer, sen sprang jag ju bara hem och fick fem kilometer som bonus!

4. Jag gillar att lyssna på P3 dokumentär när jag springer. Spännande historier som tar uppmärksamheten från det jobbiga. Plötsligt har man sprungit ett par kilometer utan att man ens tänkt på att man springer. Guld värt! Har du en iPhone eller iPod är det bara att hämta hem alla avsnitt som podcasts i iTunes. Min senaste runda lyssnade jag på dokumentären om Cats Falks försvinnande. Rekommenderar även Lidingöligan eller den sjuka Scheikestoryn.

5. Ibland lyssnar jag på musik. Då måste det vara bra tempo på låtarna, jag springer automatiskt i takt. Såsiga låtar = sämre tid. Plus att jag märker att jag springer bättre till artister jag verkligen gillar. Robynrundorna är mina bästa! Och se till att ställa in din absoluta älsklings-favvo-pepplåt alla kategorier som din powersong i Nike+. När det känns tungt trycker du bara på powersong-knappen och din favvolåt drar igång direkt och du springer som en hind igen.

6. Och just det. Sista grejen. Jag har alltid svinhög volym på det jag lyssnar på. Då hör jag inte min egen flåsiga andedräkt – det underlättar enormt!

Alltså. Jag är fortfarande sjukt trött efter en runda. Det är inte alltid roligt (bara nästan) och jag är fortfarande ingen gasell, jag undviker att springa bland en massa folk dagtid – tidigar morgnar och kvällar är min grej. Men jag är enormt stolt och glad och känner verkligen skillnad. För mig som är lite otålig är ju löpning grejen. Man märker snabbt resultat och orkar på kort tid springa jäkligt mycket längre och snabbare. Och det är lätt att tävla i – vem springer längst på en månad typ. Joina sekten och prova säger jag!

Genialiskt!

De är inte klockrena, men nära. Och festivalsommaren är definitivt räddad. Dr Martens och gummistövlar i ett! Jag vill haaa!

Så var det dags igen

Jag har blivit lite kär i ett hus. Såklart inte en av de praktiska enplansvillorna i mexitegel som ingen annan vill ha. Utan ett ganska stort sekelskifteshus med urskön trädgård, tre sovrum och ett högt utropspris. Och just ja…en liten sättningsskada var det visst också.

Jag försökte hålla emot men jag var tvungen att gå några extravarv och fundera på vem som skulle få vilket sovrum. Anitas är grymt, med en sängplats i en alkov som jag hade älskat när jag var liten. Och fast badrummet är gammalt och egentligen ugly, så var det ändå fint på något sätt. Fan, man vet att det blir en jobbig vecka när det känns så här redan på söndagkvällen. Men jag tänker att den där sättningsskadan kanske blir vår lycka ändå.

Festivalpepp

Men just ja? Har jag berättat att jag ska rapportera från Arvika på Aftonbladets festivalblogg även i sommar? Så sjuuukt roligt och bra på alla sätt och vis! Hojtar när det är dags så att ni kan hänga med där också.

Det blev okej

Ett par nya skor fick ackompanjera en gammal oanvänd klänning. Och det känns som jag är lång men lagom casual. Nu är det fest!

Två klick bort

Nu är det 2,5 timme kvar av omslagsröstningen hos Vi Föräldrar. Du som inte har röstat, GULD om du lägger två klick på att ge Anita chansen att bli omslagsbrutta! Tusen tack igen!

Vad är Enya för dig?

Okej, nu har jag inte läst Ackebos album, bara sett lite ströstrippar här och där, men det här är inte SoFo för mig. De här tjejerna ser mer ut som såna som hänger på Stureplan (eller typ Blue moon bar) än Pet Sounds och Nada. Ska man driva med SoFo vore det roligare att göra det på riktigt. Med surdegskillarna, Acne-, Monki- och Weekdaytjejerna, med Nytorgsföräldrarna, caféjobbarna på Gildas och med trettioplussarna som cyklar på strippade italienska tävlingscyklar och har mössan bara på toppen på huvudet.

© 2017

Tema av Anders NorenUpp ↑