Jag har knappt hunnit smälta helgen i Berlin. Man är mitt i det härliga, sen plötsligt på flyget igen. Landar, hoppar in i bilen, kör fort för att så snabbt som möjligt få pussa på sina älskade barn och så är man där och får de varmaste och längsta kramarna och viskningar i örat och stora leenden och dreggelpussar. Sen däckar man och så är det måndag och livet kör på i 180 igen. Men det kommer snart en sammanfattning och mitt alldeles egna best of Berlin. Men nu måste jag sova.