Månad: januari 2010

Olalaaa!


Hittade just det här i kalendern. I like!

Sju år herregud

Det här skrev jag när det var fem år sen. Och jag blir så himla glad av att läsa det. Vilken kväll det var. Och de här sju åren. Upp och ner förstås, men i det stora hela alldeles fantastiskt. Jag är så sjukt lyckligt lottad.

Just nu står han i köket och visslar och lagar lördagmiddag till exempel. Ni fattar.

Bajs bajs bajs

Var tredje ord som kommer ur Franks mun just nu är bajs. Bajs bajs bajs. Jag kör med samma taktik för att trötta ut honom. Får se om det funkar.

Det nya livet

Frank är nattad och klar, lite vinägerchips och kall dryck står på bordet och vi är redo för en ny omgång av På spåret.

Vad händer i helgen då?

Här är helgens stora happening hos oss. Frank har väntat i flera veckor på att ”köttbullefilmen” ska ha premiär.

Gladgrej


De kallar oss artister är tillbaka, och missade du gårdagens med Markus Krunegård så se det här. Jag blev alldeles varm i magen.

Så var det dags

I morgon börjar allvaret. Lars börjar jobba igen och jag och lillo ska klara oss själva på dagarna. Gissar att det kommer att gå finemang, men lite nervöst är det allt…

Mina ungar

Det är fortfarande svårt att koppla att jag är tvåbarnsmorsa. Pratade med min egen mamma i telefon tidigare och när vi skulle lägga på så var det sista jag hörde ”pussa barnen från mig”. Helt sjukt. Barnen!

Flaggan i topp

Det är fredag, Anita är söt och tjock och ikväll ska jag få sippa lite rödtjut för första gången sen den 9 maj. Det är löjligt hur glad man kan bli, men jag har verkligen saknat råbiff och rödtjut.

Tv-tankar

Det har blivit en del tv-tittande de senaste dagarna. Några grejer bara:

- Tornving som svinhård polis i Johan Falk. Är det någon som tar det på allvar?

- På spåret har blivit sjuttiotalisternas nya favoritprogram med hjälp av Luuk, Lindström, Augustifamiljen och sköna gästartister. Funkar även på mig, blev asglad när resan gick till Eskilstuna nu senast!

- Meg Westergren i Stjärnorna på slottet, herregud vilken störande människa. Men igår när hon berättade om sin dotters dödsfall höll jag på att gå sönder. Ingen borde behöva överleva sin barn. Ingen.

Kinesen var en tjej!


Så kom hon till slut – på ett alldeles finfint datum dessutom! Vår lilla Anita, Vanja, Viola. Hon vägde 3675 g och var 50 cm lång och är alldeles alldeles fantastisk.

Vi har inte tömt kameran än, men några mobilbilder från födelsedagen finns på Flickr.

Åh, jag dör

Det är inte varje dag man får ligga på aftonbladet.se med egenhändigt tagen värkdarrig galningsbild. Hahahahaha!

Kanske kanske

Jag har lite molvärkar som kommer med typ 10 minuters mellanrum, så något händer här, frågan är bara vad. Kanske är det dags för kinesen att landa, hoppas!

Jag kör med värktimern och håller nyfikna uppdaterade på gravidbloggen. Håll tummarna nu!

Gööteborg!

I går morse kom Frank springande med en av de tvinnade trådarna ur ryamattan i högsta hugg och hojtade ”Kolla, kolla mamma! En ledtråd!”.

Nog för att vi spenderade en del tid på Sveriges framsida i somras. Men shit, Albert och Herbert, watch out!

Fattar ni?

Jag kollar på den lilla bebisen på bilden här bredvid och försöker förstå. En dag kvar. EN DAG KVAR! Hahahahaha, det är faktiskt smått insane att det börjar bli dags.

Byt kanal!

Ni missar väl inte mig och Lars i Läckbergs Olycksfågeln på ettan nu?

© 2017

Tema av Anders NorenUpp ↑