Det är så nära nu, inom ett par veckor är vi fyra och jag ser på Frank och kan inte fatta att han ska bli storebror. Att de där fina små knubbiga fötterna och händerna kommer att kännas otroligt stora bredvid kinesens. Att vår lillkille ska bli vår stora kille. Jättespännande och roligt, men också otroligt vemodigt.

Men nog är han stor allt. Den sista veckan har han börjat med kedjefrågor.
– Mamma, varför är det så fullt på bussen?
– För att det var många som ville åka hem nu.
– Varför var det många som ville åka hem nu?
– För att det ofta är det den här tiden när folk slutar sina jobb.
– Varför slutar folk sina jobb?
Osv…tills jag antingen ställer en motfråga eller börjar förklara något längre, mer invecklat. Det är fantastiskt. Han är så himla nyfiken och vetgirig och vill prova allt och diskutera allt.

Idag kom vi för första gången in på döden. Vi pratade om att hans mormor inte är samma som min mormor. Jag berättade om min mormor Greta, att hon var hans mormor Ullas mamma. Men att hon är död nu. Han undrade varför hon var död och jag försökte förklara att man lever sitt liv och när man blir gammal så dör man. Att det är ledsamt och svårt att förstå, men att alla ska dö en dag.
Det var jobbigt. Han blev jätteledsen och hade mängder med följdfrågor. Om alla ska dö, och om man kommer tillbaka sen, och om det är som med dinosaurier att man inte finns sen, och att han inte tyckte om det.
Det finns säkert något pedagogiskt och bra sätt att prata om det här, men jag var inte alls beredd på att det kunde komma. Jag kände bara att jag ville vara ärlig och förklara sanningen och att det är helt okej att vara ledsen och rädd. Att jag också är rädd. Men shit, det var sjukt jobbigt och jag höll på att börja storgråta själv. Han är ju bara tre år, känns så pissigt att han ska gå och fundera på döden, även om jag förstår att det är naturligt.

Han hoppade gråtande upp i mitt knä och så kramades vi jättelänge och plötsligt började han prata om hajar istället. Lilla fino. Jag har en känsla av att ämnet kommer att komma upp snart igen.