Frank har hela tiden haft vintern som riktmärke på när kinesen ska komma. I morse skuttade han upp i soffan vid fönstret som vanligt. Kollade ut, såg snön, stelnade till och ropade högt, ”mamma, mamma jag måste prata med bebisen”.

Så kom han rushande, lyfte på min tröja och hojtade in genom naveln:
- Beeebisen. Det är jättemycket vinter ute. Nu kan du komma!