Månad: december 2009 (sida 1 av 2)

Summering

Tidsklyshan börjar kännas sliten, men för mig blir det mer och mer sanning: shit vad tiden går fort numera! Det har ju blivit tradition med en summering av det gångna året här, så även i år förstås. Ett år som återigen inneburit mycket tårar och ont i magen, men det som varit bra har varit förbannat bra. Faktiskt.
Här är den, 2009 års version av året-listan:

ÅRETS HAPPENING

Arvika. Att festivala igen var alldeles underbart!

ÅRETS PROJEKT
Att leta hus. Lika mycket som jag älskar det hatar jag det. Förväntningar, hopp, drömmar och so far även baksidan – helvetes jävla besvikelse och maktlöshet.

ÅRETS LÅT

Markus Krunegård – Hela livet var ett disco. Funkar fortfarande som värsta gladpillret på mig.

ÅRETS RESA

Kap Verde. Trots att det slutade med att jag satt på en solstol i skuggan och blödde ut det som skulle ha blivit vårt andra barn. Innan dess hade vi det fantastiskt! Jag var i sjukt stort behov av lite ledighet och vi är världens bästa resetrio. Gjorda för att semestra liksom. Kap Verde var udda men underbart.

ÅRETS HURRA
Det andra pluset, aka kinesen. Svindlande både då och nu.

ÅRETS PERSON
Lars. Shit. Utan honom vore jag ingenting.

ÅRETS SLIT
Trotset tror jag. Som gravid har mitt tålamod tidvis varit ännu sämre än vanligt och det är många gånger jag har känt att jag är världens sämsta morsa med helt fel taktik.

ÅRETS PLAGG
I våras innan jag tjockade på mig var det nog midjehöga korta kjolar, sen leggings med mage. Gud vad skönt det är!

ÅRETS BOK

Jag har inte läst så många. Men trots att den är förbannat lång så gillade jag Shantaram.

ÅRETS KÖP

Det var här jag skulle ha skrivit om huset. Men nepp. Det blir iPhonen. Älska!

ÅRETS LYCKA
Bröllopen. Kanske mest Henke och Annikas. Kärlek, pissregn och Utan dina andetag. Sådär så att man blir varm i hela kroppen. Sen graviditeterna, både vår egen och alla de andra. Det är fortfarande de finaste av nyheter.

ÅRETS JOBBIGASTE

Att försöka förstå hur andra tänker och resonerar. Att inse att vissa saker inte kommer att förändras och istället fokusera på att lägga det bakom mig. Se det fina som varit, minnas det så och gå vidare. Utan att för den sakens skull bli ful och bitter. Var sak har sin tid.

ÅRETS FÖRÄNDRING
Att inte ha någon kontakt med pappa.

ÅRETS FILM

Svårt. Minnet är så kort, men jag tror att det får bli Låt den rätta komma in.

ÖNSKNINGAR INFÖR 2010
Jag hoppas att jag vid den här tiden nästa år tänker tillbaka på 2010 som ett harmoniskt och tryggt år. Att jag är lycklig. Att jag tittar på min lilla familj och fortfarande får svårt att andas, blir tårögd och sprickfärdig av stolthet. Året då vi blev fyra, flyttade till hus, renoverade och ändå lyckades vara varandras viktigaste. Att vi fortfarande gör det vi mår bra av, att vi spenderat ett par månader i Argentina och att jag precis ska gå tillbaka till nån ny rolig tjänst på Aftonbladet.

Jag hoppas att min familj kommer att landa i det som är vår nya konstellation och att det känns skitbra. Att mamma sjunger i kör och att Freddan och Elin kanske bokat ett bröllopsdatum till 2011.

Utöver det så hoppas jag att vindarna har vänt ute i världen. Krig, klimathot, lågkonjunktur och arbetslöshet kommer närmare för varje dag och det känns jävligt jobbigt när man har barn som ska ta över det här en dag.

Slutligen så hoppas jag på en kort fantastisk förlossning och en rosa, frisk och kry bebis under nästa helg.

GOTT NYTT ÅR!


Nyfiken på tidigare listor?

>> 2007
>> 2008

Nyår på hemmaplan

Trodde att det möjligen skulle bli vårt andra barn som satte stopp för nyårsfirandet, men nepp. Frank hostar värre än en Blendtant och är rätt risig, så vi har just ställt in vårt deltagande i hattparaden på Katarina Bangata. Vi får köra skaldjur och hattar på tre man hand här hemma i köket istället. Funkar väl det också.

Nya tider, nya funderingar

Det är så nära nu, inom ett par veckor är vi fyra och jag ser på Frank och kan inte fatta att han ska bli storebror. Att de där fina små knubbiga fötterna och händerna kommer att kännas otroligt stora bredvid kinesens. Att vår lillkille ska bli vår stora kille. Jättespännande och roligt, men också otroligt vemodigt.

Men nog är han stor allt. Den sista veckan har han börjat med kedjefrågor.
- Mamma, varför är det så fullt på bussen?
- För att det var många som ville åka hem nu.
- Varför var det många som ville åka hem nu?
- För att det ofta är det den här tiden när folk slutar sina jobb.
- Varför slutar folk sina jobb?
Osv…tills jag antingen ställer en motfråga eller börjar förklara något längre, mer invecklat. Det är fantastiskt. Han är så himla nyfiken och vetgirig och vill prova allt och diskutera allt.

Idag kom vi för första gången in på döden. Vi pratade om att hans mormor inte är samma som min mormor. Jag berättade om min mormor Greta, att hon var hans mormor Ullas mamma. Men att hon är död nu. Han undrade varför hon var död och jag försökte förklara att man lever sitt liv och när man blir gammal så dör man. Att det är ledsamt och svårt att förstå, men att alla ska dö en dag.
Det var jobbigt. Han blev jätteledsen och hade mängder med följdfrågor. Om alla ska dö, och om man kommer tillbaka sen, och om det är som med dinosaurier att man inte finns sen, och att han inte tyckte om det.
Det finns säkert något pedagogiskt och bra sätt att prata om det här, men jag var inte alls beredd på att det kunde komma. Jag kände bara att jag ville vara ärlig och förklara sanningen och att det är helt okej att vara ledsen och rädd. Att jag också är rädd. Men shit, det var sjukt jobbigt och jag höll på att börja storgråta själv. Han är ju bara tre år, känns så pissigt att han ska gå och fundera på döden, även om jag förstår att det är naturligt.

Han hoppade gråtande upp i mitt knä och så kramades vi jättelänge och plötsligt började han prata om hajar istället. Lilla fino. Jag har en känsla av att ämnet kommer att komma upp snart igen.

Jag har inte glömt bort kinesen

Har fått några pikar om att det inte är så mycket kinessnack här – men är man nyfiken så händer det desto mer på den fronten i den andra bloggen. Så ni vet!

Åh vad jag fattar

Jag läser Carros inlägg om julen och hur det blir när allt inte är som förr. Vi känner inte varann och det är inte riktigt sådär för mig. Men lite. Jag fattar precis hur det känns. För traditioner är jävligt svåra när man måste göra nya.

Tjoho!

Ingen unge på julafton! Nu ska jag bara klara att knipa mig in i 2010, missa nyårsdagen (tråkigt att fylla år på värsta bakisdagen) och Lars födelsedag den fjärde (kinesens BF) och hålla mig några dagar till till den tionde eller elfte.

Inget speciellt.
Intalar mig att mental inställning är allt.

Till er alla från oss alla…

Håkan, åh Håkan

Tänk att han är så pretto och ändå så himla fantastisk. Svår kombo, men han lyckas igen. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag läser det här. Shit vad det blir härligt med en ny platta nästa år.

Woho! Granen är klädd!

Tidigare än någonsin, men nu är det jul hos oss på Bondegatan!

Att vara 3 år, 7 månader och 8 dagar

Bästa hästen – med massa snygga färger OCH bokstäver.

Vår lilla kille är inte så liten längre. Han väger 17 kilo och är 105 cm lång. Större delen av tiden är han otroligt lillgammal – klok, resonerar, diskuterar och vänder och vrider på saker vi pratar om. Den andra delen av tiden är det hundra procent spexande, löjlande och säga emot som gäller.

- Han käkar enbart ädelost på tub på mackorna.
- Han sjunger jättemycket hela tiden.
- Han älskar dinosaurier och läser sina dinosaurieböcker och kollar dinosauriefilm.
- Han vill gärna välja kläder själv och tar på sig själv. Även overall och stövlar.
- Han snackar fortfarande som Yoda (äta ska jag nu, köttätare är jag).
- Han är livrädd för hundar.
- Han går på toa helt själv.
- Hans favoritdagar är tisdag och lördag.
- Han har fortfarande kvar sin låtsaskompis Mia. Hos Mia får man göra allt.
- Det tar hundra år att äta en måltid, koncentrationen är inte på topp.
- Han sover fantastiskt bra. Vi läser en saga på kvällen, sen somnar han själv.
- Han gillar bokstäver och frågar hela tiden vad saker börjar på för bokstav.
- Bebisen ska heta ”eka”, för det börjar med litet e som är favoriten just nu.
- Han vill gärna spela spel på datorn eller iPhonen. Helst Byggare Bob el pianospel.
- Han säger ”mamma” eller ”pappa” i varje mening när vi pratar (”mamma, vet du?”, ”det där är en hund, mamma”).
- Han kollar Superhjältejul varje dag och räknar noggrant vilken lucka som ska öppnas.

Håll tummarna!

Har ju tänkt mig att använda de sista dagarna före jul till att pyssla, göra köttbullar och lite hembakt. Och när jag fick se den här tävlingen hos En mammas dag-Helena blev jag ännu mer sugen!

Allt blir verkligen sjukt mycket roligare med snygga prylar. Håll tummarna för att jag vinner – då lär det bli en mycket god och trevlig julafton hos familjen Kastås.

YES!

Det gick! Och jag måste säga att det gick långt över förväntan! Jag fick en spruta med Bricanyl för att livmodern skulle slappna av. Den gjorde att jag fick hjärtklappning och blev darrig, men mer obehag än så var det inte. Själva vändningen gick kanon. Läkaren höll tag runt kroppen på bebisen och puttade den runt, sakta men säkert och de kollade med ultraljud så att den åkte rätt. Det tog typ två minuter och sen låg kinesen med huvudet neråt igen.

Tjohoo! Nu hoppas vi att den stannar där bara!
Lite bilder från dagens äventyr finns på Flickr.

Mot Danderyd!

Då drar vi in och försöker vända den här skitungen. Håll alla tummarn ni har nu – vi vill bara att kotten ska vända sig. Ingen igångsättning, inget snitt, inget drama. En smidig liten kullerbytta bara.

Jag har duschat, packat blodgruppering och leg och bara intagit en flytande frukost (blåbärssoppa), så jag håller min del av dealen. Nu är det kinesen det hänger på.

Hej då tisdag den 15 december

Idag har vi förlorat en budgivning, jag har tjutit till säsongsavslutningen av Californication och så är jag lite nervös inför morgondagens vändningsförsök. Jäkla tur att det är fantastisk vinter därute. Hade det regnat hade jag nog stannat i sängen hela dagen.

Nu är det äntligen dags!

Frank har hela tiden haft vintern som riktmärke på när kinesen ska komma. I morse skuttade han upp i soffan vid fönstret som vanligt. Kollade ut, såg snön, stelnade till och ropade högt, ”mamma, mamma jag måste prata med bebisen”.

Så kom han rushande, lyfte på min tröja och hojtade in genom naveln:
- Beeebisen. Det är jättemycket vinter ute. Nu kan du komma!

Idag är ingen vanlig dag…

…för idag är världens bästa mammas födelsedag! Stort grattis mams, hoppas att du får en fantastisk dag! Och tusen tack för ett roligt partaj och en skön helg! Jag är fortfarande sjukt smörgåstårtemätt!

Några få och suddiga bilder finns här!

Glad lucia!

Här har vi bara sett lucior på tv idag, men i fredags kollade vi in världens finaste lussande tomte på dagis. Sjukt glad och spexig med större fokus på dansen än på sången.

Kodak moment

Världens finaste under en av de där stunderna när man funderar på om man kan lägga ut honom på Blocket. Ändå – helt fantastisk. Jag blir helt varm i magen och vill bara gå in i sovrummet, väcka och pussa ihjäl honom. Tack Zandra!

Jag har världens finaste vänner

Gårdagens glöggkväll tog en helt annan vändning och plötsligt var lägenheten fylld med ballonger, julmat, brudar och barn – min alldeles egna babyshower! Min allra första, men säkerligen inte den sista. Jag gillar upplägget enormt mycket: fotbad, skypedate med favoriterna i Buenos Aires, värsta lyxiga julbordet, krystarstårtan, massa Billabong och julmust, ballonger i taket, godis överallt, sjukt mycket fina presenter och heliumsångstund.

Jag är överväldigad, tacksam och tjutfärdig över hur fina ni är. Puss puss puss, ni är bäst!
Lite fler bilder finns här.

Julstämning

Första lediga dagen idag och jag inleder hårt med att julpynta bloggen. Känns fint!

Äldre inlägg

© 2017

Tema av Anders NorenUpp ↑