Alltså. Han är världens finaste och jag älskar honom mer än allt annat på hela jorden. Men det finns tillfällen då jag vill vrålskrika, slå honom, kasta ut honom genom fönstret eller låsa in honom i en garderob. Och så får man kanske känna ibland. Men jag behöver tips. Hur hanterar man någon som gör tvärtemot hela tiden? Någon som säger bajskorv eller hallon två miljoner gånger om dagen? Och som svar på allt? Någon som häller ut mjölk på golvet och fortsätter skrattandes att göra det igen precis när man torkat upp? Någon som kissar på golvet varje gång man försöker med att straffa med att sitta tyst i ett hörn? Någon som fullständigt skiter i vad man säger eller gör?

Jag förstår att tålamod är grejen. Men hur ska man bete sig? Ska man alltid säga ifrån och säga att man inte får göra så/ska göra så/måste göra så/sluta göra så. Jag orkar inte höra min arga och sura röst hela dagarna.