Svårt att tro, men idag var första gången någonsin som Frank blev klippt (om man inte räknar ansningen vi gjorde när han var ett par månader och hade skavt av allt utom en liten rand med hår längst ner i nacken).

Det gick skitbra, jag mutade med mandariner och frisörskan lyckades hålla rätt på saxen (hon klippte sig själv i handen en gång, men det var inte det jag var orolig för) och nu ser han ut som en städad ung man. Den korta luggen och krusty-tofsarna på sidorna är ett minne blott. Själv tyckte jag dock att lockarna var sjukt charmiga, så jag hoppas dom kommer tillbaka i lite mer jämnlång form till sommaren.