Nu har jag funderat på det här i flera dagar. Jag har nämligen haft en diskussion med några vänner om det här med att vara krönikör och skapa debatt. Att många debattörer och krönikörer måste vara provokativa och tvärtemot bara för att bli uppmärksammade och få fler jobb – att det de skriver inte alltid är något de tycker. Så jävla konstigt.

Men när jag läser Zandéns och Gyllenhammars inlägg om Guillous Hamilton och 30-åriga småbarnspappor på Newsmill så slås jag av samma tanke igen. Antingen så skojar dom och ligger och garvar på sin gemensamma semester över att alla gick på det. Eller så satt dom och spånade på de mest kontroversiella saker man skulle kunna skriva och bestämde sig för att hylla kvinnomisshandel, våld och försoningsknull för att det skulle bli lite storm i vattenglaset.

Jag vetefan. Men jävligt tråkigt är det.