Fick låna Henkes recensionsex (varför får inte jag recex av sköna böcker postade till ”Hannas blogg” för förresten?) av John Ajvide Lindqvists nya bok ”Människohamn”. Tokläste i Budapest och olalaaa – I liked alot!
Det är nåt visst med JAL. Hade nästan glömt det, men jag hade samma känsla efter ”Hanteringen av odöda”. Otäck på ett krypande sätt med spännande människoöden. Hans beskrivningar och berättelser kryper innanför huden på mig. Härligt på ett sätt. Men vidrigt på ett annat. Som när jag natten efter att jag läst ut den vaknade av att jag drömde att det stod två tomt stirrande tonårskillar och bankade på glasrutorna och försökte ta sig in i lägenheten. Inte så härligt.
Böckerna följer med mig ett tag efteråt. Det är ett gott betyg förstås. Men en sak gillade jag inte med Människohamn. Det är när det spårar ur vid ett tillfälle i boken och blir lite väl flummigt. Ni kommer att fatta var. Men annars – läs!