Jag har alltid varit ett På stan-fan. Så länge jag minns iallfall. Fast nu har jag inte läst den så mycket det senaste året för vi har varit utan morgontidning. Och ett tag körde vi med Svenskan.

Men nu, när kära Pastan blivit upphottad och jag legat sjuk i flera dagar så har jag lusläst den igen – både på papper och på skärm. Och den gör mig fortfarande väldigt glad. Det är något befriande med den. Fredagskänsla i papper liksom.

Önskar nästan att jag jobbade där, eller åtminstone fick vara huvudperson i ”Hej konsument” någon gång (vi är väl fler som har färdiguttänkta svar redan va? Utifallatt liksom).
Lite som när jag önskade att jag jobbade på Expressen fredag när jag var 21. Typ.

Update: Och om det är någon som undrar så är jag fortfarande nästan 33. Även om språket liknar en 16-årings.