Castingen (om man nu kan kalla det för det, vi var där i 8 minuter och hon tog några bilder när han kollade in hennes prylar) gick snabbt och bra och fotografen Katarina tyckte att Frank var helt perfekt. Just i det här fallet tror jag att det innebar att han var intresserad och verkade gilla att hänga i hennes studiolägenhet mer än att han blev perfekt på bild. Men hon sa att vi skulle ses snart igen – så jag antar att det inte heller är kört. Vi får se helt enkelt!