Trodde att det skulle börja kicka in på allvar nu, att han skulle somna själv och lyckas somna själv även när han vaknar på natten, men shit. Inatt kom bakslaget.

Jag var ju inte hemma vid nattningsdags igår, Lars körde själv och det gick bra. Han är inte ledsen längre. Accepterar grejen och följer lydigt med tillbaka till sängen varje gång han gått upp. Det tog en halvtimme precis som tidigare. Sen sov han fram till midnatt ungefär. Vaknade ett par gånger, men somnade om snabbt. Vid tretiden var det dock kört. Under 1,5 timmes tid lade vi ner honom i sängen och sa godnatt godnatt, stoppade om honom och gick ut. Han låg kvar i typ 15 sekunder innan han var på väg upp igen. Om och om och om igen. Ibland tog det två minuter så att man nästan hann somna till innan det var dags igen. Tur att man är två som kan hjälpas åt. Jag hade aldrig orkat utan Lars. Var helt död. Tjugo över fyra var jag redo att ge upp. Sa till Lars att om inte ungen sover vid halvfem så får han sova i vår säng.

Gissa vad som hände?
Nio minuter senare sov han. Och sov vidare när jag gick till jobbet (tidig dag idag). Fick hem Berndt Eckerbergs sovhäfte igår. Ska läsa det idag och se om vi ska ändra taktik tills ikväll…