Natten till idag blev okej. Han vaknade till två gånger. En gång vid halvtio, då fortsatte vi kurandet och han sov fem minuter senare. Sedan vaknade han vid fyratiden. Både jag och Lars var helt döda men insåg att det inte var läge att ge upp och 30 minuter senare sov han igen. Sen fick jag väcka honom vid 7.15 i morse.

Idag tog nattningen 38 minuter. Men det var väldigt annorlunda mot igår. Idag grät han i typ 6 minuter (fast inte sådär förbannat) resten av nattningstiden var han lugn och tyst. När vi lagt ner honom i sängen, sagt godnatt och gått ut så låg han kvar en stund, klättrade sedan ur sängen och kom ut och ställde sig på tröskeln till sovrummet och väntade på att bli eskorterad in i sovrummet igen. Bara att ta honom i handen, gå in i sovrummet tillsammans, säga gonatt och göra om proceduren igen.

Men nu är det tyst och lugnt därinne. Helt otroligt att han faktiskt somnat själv två dagar nu. Känns jätteskönt att vi bestämde oss för att det var dags. Och underbart att sova bredvid bara Lars hela natten.