Inledde med en smarrig middag med min lilla familj, rushade sedan iväg till ett boxningspass på Örnen med söders tuffaste brudar, sen jogg hem, duscha, fixa, ringa taxi och så iväg till Globen där det var Grammisdags (puss och tack för att du tänkte på mig Reblo). Där stod Jo och väntade och vi satte rumporna på stolarna precis kl 20 när spektaklet började.

Mycket roligt att sitta på första parkett och se kändisar och skivbolagsfolk partaja. Kvällens reflektioner: Den som såg slirigast ut från våra platser var Henrik Johnson. Han hängde mest med den skäggiga killen från Lyxfällan. Fluffigast frilla hade Idol-Danny, gladast av alla vinnare var Mustasch, men finast var förstås Säkert-Annika som precis som vanligt var råsnygg, smart och kläckte några väldigt kloka tankar. Kentkillarna har Sveriges bästa fans, det är tydligt. Men själva är dom rätt torra och trista. Och inte så snygga. Jockes nya smal-look är faktiskt riktigt osnygg. Tur att dom gör bra musik iallafall. Konstigast bränna och frilla hade Gry och Maia Hirasawa var sjuukt snygg. Varför har Vincent, Pontares son, alltid tofs och hatt? Töntigaste prisutdelarna var tveklöst Martin Stenmark och Linda Sundblad. Solbrilleskämten var pinsamt dåliga. Och just ja. Jag gillade inte Amandas låt, men shit. Hon är verkligen råcool! För övrigt så fick den Blå barnkammarboken priset för årets barnalbum. Frank hade nog hållit med om han fått rösta.

Efteråt lyckades vi hugga första taxin i kön, drog till Svejk och delade på en ost- och korvbricka, drack ett glas rött och snackade skit. Good shit kväll!

Update: Glömde en sak. Jag tyckte att det var svinbra att både juryns och svenska folkets röster visades. Snyggt gjort och ett klockrent upplägg som kändes ärligt och bra!