Vi var på 18-månaderskontroll i tisdags. Väga, mäta, vaccinering och den obligatoriska utvecklingskontrollen stod på schemat. Frank visade glatt upp var magen, näsan och fötterna finns. Att bygga klossar var inte heller något problem. Det där med att snacka var dock lite svårare. Han är ju allra bäst på att säga ”ÖH ÖH” och peka på det han vill ha. Funkar liksom. Men efter att han ett tiotal gånger pekat i taket och sagt ”bampa” och morsan övertygat barnmorskan Maud om att han faktiskt klämmer ur sig ”tag tag” (tack tack), ”datto” (dator) och ”piiba” (Pingu) också så var hon nöjd.

Han klockade in på 12,7 kilo och 85,5 centimeter och tittade intresserat på när han fick första sprutan (mot mässling och röda hund). Den andra, pneumakockvaccinet, var inte lika kul dock. Stora tårar och mycket skrik. Men när plåstret visade sig vara fullt med fiskar så var även det glömt.

Nu laddar vi inför nästa fredag då det är dags för kontraströntgen av urinblåsa och urinrör. Verkar inte vara en trevlig undersökning, så ni får gärna hålla tummarna för oss då.