Flytten är avklarad och såhär i efterhand kan man lugnt säga att de tjänster vi betalade för funkade sådär:

Flyttfirman Mex – Bokades typ tre veckor innan flytt. Två flyttgubbar plus lastbil för 625 pix i timmen. Perfekt! Tillsammans med starka Lars och hans pappa blir ju det perfekt. Dom skulle komma tisdag kl 14. På måndag eftermiddag ringer dom och berättar att de måste stuva om lite i sitt schema och att dom kommer kl 9.30 istället. Jag surar lite, men säger okej. Tisdag kl 10.10 ringer jag och undrar var dom är. Då berättar Emelie som jobbar där att dom är lite sena men att dom ska vara på plats vid 11-11.30. Jag ringer Lars som sitter och väntar med svärfar. Dom har redan burit ut alla våra prylar på innergården. Klockan 12 har dom inte dykt upp än. Ringer Emelie igen. Hon blir förvånad och säger att hon ska återkomma. Tio minuter senare ringer en av flyttgubbarna och säger att dom är på väg. Dom ska bara äta lunch först. Hepp. Klockan 13.10 kommer dom. Då har Lars och svärfar väntat i tre timmar och fyrtio minuter. Flytten tar två timmar. Ändå ska dom ha betalt cash – för tre timmar. Deras minimidebitering. Hej då Mex. Aldrig mer.

Städfirman Shalf – Det börjar bra. Jag bokar en månad innan, får ett kanonpris och på deras sajt finns en lång lista på vad dom gör – vilket är typ ALLT. Även fönsterputs ingår. Två dagar innan städningen ska genomföras ringer jag och frågar om jag kan lämna nycklar någonstans eftersom att jag annars måste möta upp dom kl 8. Inga problem. Dom kommer och hämtar nyckeln i nya lyan dagen innan. Bra service tänker jag.
Dagen då de nya ägarna ska få tillträde till lägenheten går vi dit en kvart innan och lämnar några instruktionsböcker och hämtar nycklarna som städfirman stoppat i brevlådan. Tar en snabb titt och inser att det inte är direkt välstädat. Får plocka upp skräp och hår ur duschsilen, torka ur lådor i garderoben och torka bort damm från lister. Den rostfria kylen och frysen kan jag inte göra något åt, flammiga som tusan, men jag har varken något rengöringsmedel eller trasor med mig. Hej då Shalf. Aldrig mer.

Bredbandsbolaget – Lång historia. Men jag gör den kort. När jag bokar flytt till den 27/6 stänger dom ner direkt. Trots att det är typ den sista maj. Sen tar det dom tre veckor att styra upp. Och styr upp gör dom inte förräns jag mailar VD, kundtjänstchef och ett par andra höjdare från min Expressenadress. När vi väl flyttar så är det inte alls inkopplat den 27/6 som beställt. Idag är det den 3 juli och vi kan fortfarande inte surfa. Tack och lov att Cecilia och Benny tipsade om det mobila bredbandet. Tyvärr så är det slött, men jag kan iallafall kolla mail och betala räkningar (även om det tar låååång tid). Och nu skulle jag egentligen vilja säga hej då Bredbandsbolaget. Men det har vi inte gjort. Tyvärr. Vi sväljer och ler.

Telia – Flyttanmälde en månad innan. Telefonen stängdes av i tid på gamla adressen, och funkade direkt i den nya. Men så upptäckte vi att det inte gick att ringa in. Bara ut. Ringer Telia. Visar sig att gamla ägaren inte kopplat ur sin telefon, så dom har inte lyckats koppla in våran. Vi ringer alltså på gamla ägarens abonnemang. Inte Telias fel förstås. Men det hade ju varit bra att få ett meddelande om att de inte kunde koppla in telefonen. Det löste sig dock snabbt som tusan, så Telia får definitivt godkänt. Trots att det kostar typ 550 pix att flytta telefonen. Sjukt.

Fröhlings golv
– De enda jag vill ge kärlek till. Ringde på måndagen före midsommar, de kom på onsdag morgon. Två personer slipade järnet i två dagar, fixade ett par trasiga plankor och det blev grymt bra. Nu har jag inte sett fakturan än, men det känns väldigt bra so far. Kanske återkommer i frågan. Alltså: ska ni slipa golv så rekommenderar jag verkligen Fröhlings.

Så. Då har jag gnällt färdigt. Imponerad om det är någon som orkat läsa ända hit…