Åh, jag är så blödig numera. Okej att jag kunde lipa till konstiga saker förut (rekordet är nog avslutningsprogrammet av Tjockholmen – sjukt, jag vet), men nu är det värre än nånsin. Jag gråter till allt – speciellt om det har med små barn att göra. Idag läste jag det här hos Kajsa och tänkte på min mamma. Och så kom tårarna.