Det är någonting riktigt creepy med vuxna människor i luciatåg. Lite sådär skenheligt frikyrkoscary, som Carola! Falskt gloriaskimmer liksom. När hon ler så känns det som att hon egentligen döljer ett fruktansvärt monster inuti sitt huvud som vilken sekund som helst kommer att hoppa ut genom tv-rutan och äta upp en.

Ni fattar va?
Inte ett fniss så långt ögat når. Dom har övat hundratals timmar för att det ska bli perfekt. De är sjukt seriösa, har strukit sina lucialinnen i timmar och fuskskrivit låtlistan på ljusmanchetten flera veckor i förväg. Alla dom andra smyghatar kvinnan som blev lucia. Alla vill sjunga solo eller läsa en vers, men säger inget högt, surar bara och snackar skit om dom som får göra det. Sånt som är rätt okej när kids gör det. Men vuxna – nää, det går bort.


Ryyys…