Ofta funderar om jag på verkligen är med barn eller om det inte är så att jag drömt, hittat på eller att det kanske försvunnit på vägen. Det syns inte och känns inte. Jag kan ha alla kläder, jag mår bra och tycker inte att jag lagt mig till med några konstigheter. Men så i går så insåg jag att det faktiskt är några saker som inte är som dom ska:

- Socker. Jag gillar mat och chips, inte kakor, bullar, glass och godis. Nån gång i bland, men inte varje dag. Jag brukar inte drömma om chokladbiskvier.

- Indisk mat. Jag älskar indiskt. Äter det gärna flera dagar i veckan. Men häromdagen när jag stod och stekte kyckling och öppnade en burk Chicken Korma så vände sig magen. En väldigt stark ”nära-spyan-upplevelse”. Min första faktiskt.

- Frallor. Jag brukar käka grova mackor med skinka. Men nu vill jag bara ha nybakta luftiga frallor med ost och grönsaker. Varje dag. Många. Den lilla bulan på magen som jag anar i bland går just nu under namnet ”frallan”. Kan man döpa barn till det?