Susanne och jag pratade nyss om helgen. Det ska bli 25-30 grader på fredag och lördag och jag drömde lite om Kentspelningen. Sitta ute i solen på någon gräsmatta, dricka kall öl ur kylväskan, snacka Kent och längta efter spelningen. Sen efteråt komma ut varm och lycklig och inse att det är varm sommarkväll. Det blir liksom magiskt. Tänk att vi är så jäkla fascinerade av den svenska sommaren va? Men jag är en sommarsucker och jag längtar efter dom där ljumma nätterna!

Såg Babylonsjukan igår och då längtade jag verkligen efter dom där torra, svettiga sommardagarna i stan. Bada vid Långholmen, ta en ljummen öl på Medis…snacka skit och må bra. Skön film i övrigt. Om att vara speciell, bra och ha koll fast ingen annan fattar.