Tjejmilen samarbetar med Plan kring kampanjen ”Because Im a girl” för att uppmärksamma den diskriminering som flickor utsätts för i utvecklingsländer. Flickor är oftare undernärda, får mer sällan gå klart grundskolan och riskerar att giftas bort som barn. Att utbilda flickor är ett av de mest effektiva sätten att utrota fattigdom, det vet vi efter över 75 års erfarenhet av utvecklingsarbete i 50 länder.
Förra året sprang jag Tjejmilen på ett löpband på Malta, men i år är jag på plats i Stockholm och kommer att springa Tjejmilen med ett gäng sköna bloggare för att hjälpa till att sprida det här viktiga budskapet. Jag vill även hjälpa till att samla in lite pengar till kampanjen och har därför dragit igång en utmaning hos Charity Storm, så kom igen vänner, klicka här och donera loss! För varje hundralapp du skänker så springer jag en kilometer – och du gör något väldigt fint för flickor i Guatemala.
Det är nämligen så att insamlingen för Tjejmilen går till Plans skolprojekt att utbilda 1000 flickor i Guatemala. Knappt var fjärde flicka i landet är analfabet – det vill Plan ändra på. Att skicka en flicka till skolan ett läsår kostar 826 kronor. Att utbilda 5 flickor kostar 4 130 kronor.
Hur många kan vi hjälpa?
Vi har klagat sen den första dagen vi loggade in på Facebook. Först var det ”Hanna Kastås is…” och på senare tid är det nya timeline, reklamfiestan, otillåtna tävlingar och dubbelposter. Men ändå. När den här typen av funktioner ramlar in måste jag säga att allt är förlåtet. Facebook, I love you!
I dag har jag skrivit en artikel på Socialbusiness.se om Facebooks nya sökfunktion Graph Search och listat lite tips på hur man som företag kan ha nytta av och använda tjänsten – och hur man kan förbereda sig inför Sverige-lanseringen. Jag gillar ju Graph Search som tusan och är otroligt glad över att den gamla sökfunktionen har försvunnit för alltid.
Läs hela artikeln (och en hel massa annat bra) här!
Och just det – jag blir tokglad för delning och kommentarer av den förstås. Puss på er!
Fritjof postade det här urfina inlägget på Socialbusiness i onsdags och det är så jäkla sant. Varmare och finare människor än de där sociala medier-nördarna får man leta efter. Roligt eftersom det vanligaste argumentet bland människor som inte diggar den digitala sociala revolutionen är just att det verkar som om vi är rädda att träffa människor i verkligheten.
Jag har hunnit med två roliga löpevent de senaste dagarna. Ni vet när man springer i grupp iklädda likadana – väldigt sportiga kläder. Något som jag för några år sedan hade garvat högt åt. Och hellre dött än deltagit i. Men nu är det andra tider, Midnattsloppet hägrar och så har jag faktiskt börjat gilla gruppgrejen.
Först ut var ett intervall- och bok-event som min favvo-PT Lovisa på Rosa Skrot bjöd in till. Vi var ett tjugotal peppade tjejer som iklädda laxrosa Röhnisch-sponsrade outfits körde intervaller i Tanto och sedan käkade frukost och lyssnade på Sofie Sarenbrandt som pratade om sin nya bok Andra andningen som ju utspelar sig under Stockholm marathon (har skrivit lite om den förut här). Sjukt kul, dels för att jag fick med mig Venke som också börjat springa en masse, men också för att många av de som var med är såna som jag läser och följer i olika digitala sammanhang – och det är alltid så himla kul att ses i verkligheten ibland också.
Sedan joinade jag premiären av Nike Run Club Stockholms nya löpevent för tjejer, ”She runs Sthlm”. Varje måndag kl 18 är det samling vid Inter Sport i Skrapan och sen springer man tillsammans. På premiären fanns tre distanser att välja mellan – 4, 6 och 8 km. Jag körde sexan och blev rejält slut. Vi sprang Götgatan ner förbi Erikdahlsbadet och över till andra sidan Årstaviken. Där är det väldigt kuperat och jag som mest springer platt asfalt i förorten i vanliga fall insåg att det är dags att ta sig an backintervallerna igen. Kul iallafall och definitivt ett tokbra sätt att ta sig ur sin egen bekvämlighetszon. Jag kommer att köra så ofta jag kan framöver. Nån mer som vill haka kanske?
Min började så här och sen blev det bara bättre och bättre. Att fylla år är verkligen svinhärligt. Tack för alla gratulationer!
Det här med att det är sju år sen den här fantastiska, smarta, roliga, omtänksamma och eftertänksamma människan landade i min famn. Det övergår faktiskt mitt förstånd. Grattis älskade unge!
Idag nylanseras SocialBusiness, en sajt som reflekterar över sociala kanaler med affärsnytta som fokus.
Det finns redan nu mängder av spännande och matnyttiga artiklar, men i och med nylanseringen så kommer det framöver att vara 13 personer som tillsammans skapar innehåll – och en av dem är jag!
Så lägg till i era RSS-läsare, bokmärken och favoriter. Här kommer du att kunna hitta ännu mer matnyttig information i framtiden. Regel ett i de guidelines vi skribenter fått är att varje artikel ska vara intressant och givande för läsaren och att vi ska lära/ge läsaren något. Utmanande, men kul! Jag är erhört stolt och peppad över att få vara en del av det här gänget och har klurat fram några intressanta saker jag tänker avhandla framöver.
Den här helgen är Kaståsklanen på blixtvisit i Göteborg för att ta oss an de återvändande dinosaurierna och göra stan. Men mer om det senare.
Vi bor på Scandic Rubinen, i deras Bloggers Inn-rum, och jädrar vad fint vi har det! Vi har inte ens sovit här än, men älskar det redan.
När vi checkade in vid lunchtid idag klev vi in i värsta drömmen. Två stora rum och terass med utsikt över Avenyn, tjusig inredning, fruktfat och kalla drycker. Spel, lördagsgodis och Sigge-pins till barnen, sladdar, iPad, surfkudde och magasin till de vuxna. Vi känner oss galet bortskämda och gillar det. Här vill vi bo igen!
Himmelssäng, vilken grej! Jag har aldrig önskat mig någon tidigare, men det är något kungligt över det som jag gillar.
Här sov familjens yngre medlemmar (som var mest pepp på att de hade en egen tv).
Blogghögkvarteret (jag gillar verkligen stolen och lampan).
Fruktfat – som avnjöts tillsammans med ett glas vin i badkaret efter dinosauriehänget.
Lördagsgodis i sängen.
Kvällssol på terassen med utsikt över halva Göteborg. Sjukt härligt!
Jag älskar företeelser som dyker upp i sociala kanaler och blir något helt självklart. #tbt eller #throwbackthursday som är stort på Instagram är bara ett exempel, men självklart som en dröm för en nostalgiker som jag.
Här är dagens från mig. Jag och brorsan typ 1979. Den hängde på väggen i mitt barndomshem i Stenby och jag hatade den innerligt. Nu tycker jag att bilden är fantastisk och blir alldeles varm och glad när jag tittar på den. Vi var ju faktiskt superfina.
Jag älskar när det händer grejer på byggfronten. Snösmältning och vårkänslor har gjort att vårt byggsug har dragit igång igen. I helgen tog vi ner det gamla fönstret och satte igen hålet. Igår när jag gick hemifrån satt vår gamla ytterdörr som mellandörr mellan gamla och nya hallen och hantverkarna körde just upp på uppfarten.
När jag kom hem såg det ut så här och vår nya pardörr med glas i var monterad. Det syns inte så väl på bilden, men det blev väldigt mycket ljusare i gamla hallen och dörrarna passade så sjukt bra! Det lönar sig att lägga lite tid på att hitta saker man gillar. Just det här dörrparet hittade vi i Nacka Byggnadsvårds butik i Överjärva.
Nästa steg är att göra klart den nya yttre hallen som ska gipsas och få ett innertak. Som väntat har vi inte bestämt oss för vilket golv det blir ännu, men det blir någon typ av plattor, så mycket vet vi. På insidan ska det styras upp där det gamla elementet satt och målas och listas och kluras på bra möbler. Är oerhört pepp nu när man börjar se hur det kommer att se ut i slutänden.
Jag vaknade tidigt i morse, kom snabbt på vilken dag det var. Låg kvar en stund och lyssnade och kände efter om det gick att ana något..men nej. Inga tydliga tecken. Tog ett andetag och klev upp. Gick med smygande steg ut i köket och tittade förhoppningsfullt på termometern. Jo, kanske. Två grader varmt. Men ingen sol. Än.
Nu ett par timmar senare går jag fortfarande runt och väntar. Spanar ut. Lite mindre snö än i morse va? Ser det ut att spricka upp? En grad varmare. Två grader. För det är väl idag det ska vända? Bli vår? Så många meteorologer och kvällstidningsrubriker kan väl inte ha fel?
Update: Nu är klockan typ halvtre och jag sitter på altanen i solen och dricker te i tshirt. Jag visste det. WOHOOO!
Jag har fått den stora äran att förhandsläsa Sofie Sarenbrandts nya deckare ”Andra andningen” som handlar om en mordhistoria som utspelar sig mitt under Stockholm Marathon. Själv tog jag beslutet i veckan att inte springa Göteborgsvarvet pga för dålig form men åh vad jag ångar mig nu. Jag får sånt sjukt tävlingssug bara av att läsa de första sidorna. Nervöst fladder i magen, upprepat kontrollerade och funderade på skoknutar, klädval, musik, taktik och alla timmars uppladdning. Att bli galen på folk runt sig och deras ritualer samtidigt som man checkar att pulsklockan verkar funka. Trampandet för att hålla värmen och så till slut – det efterlängtade startskottet.
Jag har inte läst något av Sofie förut, men gillar det jag läst so far. Och jag vill läsa mer! Eftersom jag inte tagit mig igenom Born to run ännu så kanske det är det här som är steg ett mot mer löparrelaterad läsning än den Runners World som landar i bevlådan varje månad. Boken släpps den 6 maj och känns som något som kommer att läsas av löpningsfrälsta runt många pooler och stränder (och därmed generera mer semesterrelaterad träning) i sommar.
Jag är förkyld, men hoppas verkligen på att kunna snöra på mig löpardojorna under helgen.
Sjukdomar, VAB, jobb och dåliga prioriteringar har lett till att jag inte alls är i den löpform jag borde vara i. Och det är lätt att vara efterklok och klanka ner på sig själv (för det gör jag) men faktum är att det är i runda slängar sex veckor till Göteborgsvarvet och mitt tvåtimmarsmål är inte realistiskt. Har funderat mycket på om jag ens ska springa – jag känner egentligen inte för att göra det om jag inte kan vara mitt bästa. Kanske är det bättre att sikta på halvmaran i Stockholm efter sommaren? Jag vet inte. Jag ska ge det ett par veckor av intervaller och långpass innan jag bestämmer mig tänker jag.
En bra sak är iallafall att det numera står ett löpband i källaren och så länge jag är frisk så finns det inte några ursäkter. Ut ur bekvämlighetszonen fyra dagar i veckan. Så är det.
PS. Löpbandet har fått oljetankens gamla plats och ja, det ser för jävligt ut och det är själadödande att springa och titta in i en betongvägg. Men tanken är att det ska putsas upp, dyka upp någon form av skärm där och bli ett okej minigym därnere så småningom. Så himla härligt faktiskt! DS.
Kanske den kallaste påsken i mannaminne – och med minimalt med utetid. Men ändå så sjukt härlig. Vi inledde med två dagar familjehäng och klassiskt påskfirande med smarrig mat, påskägg och sill i massor. Hann med att fixa de snyggaste naglarna i mannaminne också. Eller vad sägs om Anitas påskkycklingsmanikyr?
Sen trädde barnvaktsdagar med byggfokus in. Jag och Lars drog på byggbrallorna igen och har förberett för väggrivning och eljobb i nya hallen och lagt mer golv på övervåningen. Det har ju inte hänt så mycket på byggfronten på ett tag, vi har fokuserat på att styra upp bergvärme och soffhäng, men Alex & Petras snabba ombyggnad inspirerade och nu känns det så sjukt kul att vara igång igen! Vi har en realistisk plan för vår/sommar och hoppas kunna flytta upp i höst. Peppen på den!
Richard Schulman är konstnär och använder sin iPad som duk. Under Webbdagarna gjorde han detta live och porträtterade alla som stod på scenen. I morse fick jag hans färdiga alster från mitt panelsnack med Jocke Jardenberg och Anton Johansson i en tweet och jag har garvat så hårt åt att vi ser helt galna ut alla tre – samtidigt som jag faktiskt är lite smickrad. Mitt första porträtt tror jag. Om man inte räknar med det här som min man säger att han gjorde på fullaste allvar dårå.
Det är snart dags för Webbdagarna 2013 och även i år har jag den stora äran att vara med under en av programpunkterna. Jag ska tillsammans med Miriam Olsson Jeffrey, Anton Johansson och Jocke Jardenberg agera expertpanel i den avslutande keynoten: ”Fyra experter blir din guide, kompass och machete i den digitala djungeln. Ta chansen och fråga våra experter om dina utmaningar. Få snabba och effektiva svar!”.
Kan bli hur svårt och roligt som helst!
Andra saker jag ser fram emot under Webbdagarna är Beata Wickboms snack om YouTube-stjärnor, paneldiskussionen om entreprenörsskap, Kevin Kelly som grundat Wired, Maria Gustafsson som ska prata mötesplatser och kommunikation, Robert Willstedt & Kalle Landin som skapade succéappen Quizkampen och Lisa Lindström från Doberman som ska prata playtjänster. Och så kommer ju Bröli. Hoppas vi ses där!
